Händer det nåt eller???

 

Springer ju en del. Och gärna i skogen

Springer ju en del. Och nästan alltid i skogen

En värdelös bloggare har jag varit! Senaste uppdateringen var från Vasaloppet. Skyller allt på lite tid, för lite träning och inga lopp att skriva om… Min vän och Holavedsbloggare Robert ”the slugger” satte häromdan ord på exakt de känslor jag haft på sistone. Även han konditionspundare och småbarnsfar. Hursomhelst kom jag  på att jag inte skrivit någon rad om 2016 års löptävlingspremiär. Så en kortfattad rapport här:

Förra torsdagen gick Milspåret 10 km mestadels grus och lite asfalt på Djurgården. Med katastrofal uppladdning bestämde jag mig 1,5 h innan start att cykla ut till Djurgården för att efteranmäla mig. Även min ständige vapendragare Esa var på plats för att springa loppet. Det var en 5 km bana som vi sprang två varv. Testade att hänga på täten för att känna lite på var kroppen stod i för slag. Sladdade faktiskt med täten hela första varvet. Men såg på min gps att km-tiderna (ca 3.20/km) var nog lite väl snabba för gubben. Hade helt rätt i detta och mattades en aning på andra varvet. Men kom i mål som 5:a på tiden 34.18. En halvminut från segraren. Så gött att göra en bra tid så här i den för säsongen extremt sena tävlingspremiären:) Banan bestod ju ändå av mestadels grus och några småbackar i alla fall. Så ingen bana att slå PB på direkt. Pratade lite med tätlöparna efteråt och konstaterade att det nog kunde gått ca en minut fortare om det bara hade varit flack asfalt. Skönt med ett kvitto att trots mindre träning på sistone så är jag tidsmässigt ungefär där jag brukar vara. Måste vara åldern…? och en djup drivkraft, vilja och motivation till att inte bli sämre. Fråga mig inte varför det är så. Inga bra svar på det. Så är det bara.

Annars rullar det på. Hänger med Olle och Mia på dagarna. Häller upp bärs på Tranan på kvällarna. Känner knappt av min långvariga skada i ljumskar och mage men får vara lite försiktig. Den finns där och påminner mig ibland. Försöker hitta luckor till träning. Hinns det inte alltid med på dagen får det ibland bli på natten.

Och imorgon är min favorit:) Stockholms Brantaste 3,3 km. Tre gånger uppför Hammarbybacken och två gånger ner.  Då är det dags att koppla på pannbenet och försöka bemästra mjölksyran så gott det bara går…)

 

Annonser
Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Vasaloppet 2016

Min käre bror och jag:-)

Min käre bror och jag:-)

En liten berättelse några dagar efter då smärtan i musklerna börjar försvinna.

Vårkänslorna får börja komma till mig nu eftersom vinterns stora mål Vasaloppet är till ända. Sitter några dagar efteråt och är förnöjd med både tävlingen och hela Dalarnahelgen som liksom är hela grejen med Vasaloppet. Jag, min bror och syskonen Robban och Sofia träffades traditionsenligt i mas-stugan i Dala-Järna på fredagseftermiddagen. Jag med tåg från Stockholm och dom med bil från Småland. Det är här helgen och känslorna börjar. Fredagen genomförs fysiskt ganska lugnt. Dock kom jag lite tidigare än dom andra och passade på att dra på mig träningsvärk efter att ha varit och handlat mat för oss alla och burit fem överfulla kassar en dryg km och sedan skottat snö.  Smart??? Innebar då inte att jag blev fysiskt hämmad av detta under själva loppet utan bara psykiskt dagarna innan…) Är jag dum i huvudet som bar på allt? Är jag verkligen i slag då jag får ont i axlarna av denna triviala ansträngning? Nåväl. Nu tänker vi inte på det mer. Vi har en väldans massa annat att vela om denna efterlängtade helg. Är det något ord man kommer ihåg från våra Vasalopp är det ordet VEL. Bror hade p.g.a. en smärta i armbågen ”bestämt” sig redan innan att köra med blanka skidor. D.v.s.ingen fästvalla utan bara glid. Jag hade ”bestämt” att jag gör som du bror. Robban och Sofia var mer säkra att köra fäste då det ändå är deras far aka ”Larry Davidsson” som har full bestämmanderätt då det gäller fästvalla och glid. Annars är det väldigt trevligt på fredagskvällen. Lite pasta, vin, folköl och skakande av kolhydratsdrycker. Vi betar av väder och hur förberedelserna har varit. Allt går av sig självt. Vi har gjort det här på samma sätt i samma stuga år efter år. Velet är dock redan nu i full gång i bakhuvudet! Också det ett ständigt återkommande fenomen. Andra år har velet dock varit VILKET fäste vi ska ha. Nu var det SKA vi ha fäste över huvudtaget. Ja, tankarna snurrar. En inte alltför sen kväll avslutas med ett sista glas vin och sedan en god natts sömn. Lördagen börjar med frukost. mer skakande av kolhydratsdryck och sedan en 12 mil bilfärd upp till Sälen för att hämta nummerlappar. Resan upp blir oftast (för mig i alla fall) tankar som… Tänk… om ca 15 timmar är vi på väg upp hit igen och då…är det liksom dags. Dock med mindre ångest för varje år. Innan var det mer.. Shit vad nervös jag kommer vara om 15 timmar! Nu vet jag att jag aldrig är i närheten av den nervositet som jag då tror att jag kommer att ha. Men tanken är där. Om 15 timmar… Väl i Berga By går vi och fixar nummerlapparna och går in i expot och köper nån pryl vi inte trodde vi behövde. Alltid samma visa varje år. Jag var ju klar med inköp redan innan jag åkte till Dalarna?? Vi går ut och kollar på startområdet och känner lite på spåren med handen. Ska man söka sig till höger eller vänster i starten? Skogsdungen innan backen börjar är ju borta från och med i år. Hur påverkar det starten? Ingen av oss blir klokare på varken hårdhet av spår eller höger kontra vänster startposition. Ett annat vel och Skogsdungsproblem som dök upp redan på fredagskvällen var då Robban berättade att vår skogsdunge som vi alltid bajsar vid en timma innan start var nedsågad ända ned till tidigare års gödsel. Efter en snabb rekognisation och tips från bror så hade vi en ny potentiell dunge. Skönt!

Jag, bror, Sofia och Rob har precis kollat startrakan.

Jag, bror, Sofia och Robban har precis kollat startrakan.

Efter ca en timma i Berga By går så färden tillbaka till Dala-Järna. Väl i stugan frampå eftermiddagen fixar vi nästa pastarätt och softar med ett halvt glas vin. Och sen börjar det! Vallaångesten, väderbevakandet och som Robban så fint och exakt uttryckte det… ÅRETS VEL! Varje år likadant. Alltid osäker väderprognos. Alltid osäkra bröderna Nilsson. Glidvallning var ju redan klart. Sen kommer vi till struktur i form av rillning (fina strukturspår man drar med hjälp av specialredskap i skidans belag) Ska det vara 1 eller 2 mm imorgon? Det blev 1 mm till slut. Sen kommer då frågan om fäste eller ej?

Bror- Jag har bestämt mig. Det blir blankt.

Jag- Jag kanske lägger lite kort fäste för att ha i första backen.

Bror-Men är det nån idé…då kanske jag också gör det. Eller va faan vet inte.

Jag -Eller är det nån idé? Jag kollar med Esa (min käre vän och vallakonsult) Som jag fick många och välformulerade svar från. Men inte blev jag mindre veligare för det.

Bror-Nä, nu packar jag ned mina blanka skidor i fodralet. Så!

Så här pågick det några timmar. Bror packade ned sina blanka och jag mina utan grundvalla med minimalt fäste för att kanske… det skulle fästa lite i första backen. Robban och Sofia var däremot väldigt säkra på sina skidor med fäste då Larry via telefon hemifrån Småland väglett dom exakt hur dom skulle valla. Skönt när skidorna är nedpackade. Ingen mer återvändo. Kvällsmålet inträffar runt 19-tiden och sen..börjar dygnet!

20.00-Läggdags

22.00 Kanske äntligen kan somna efter många tankar och toabesök av alla uppladdningsdrycker.

01.30-Uppstigning. Brukar faktiskt gå lättare att komma upp än vad man kan tro. Även för en gammal bartender. Tänker alltid vid detta tillfälle på mina jobbarkompisar som satt sig efter stängning av baren med en bärs eller glas vin och snart får gå hem och lägga sig. Frukost i form av ljust bröd, lite blåbärssoppa och kaffe står nu på tur.

The road to he...Berga By

The road to he…Berga By

02.30-Avresa mot Berga By. En lätt dämpad stämning i bilen. Men också den känns ändå mindre ångestframkallande för varje år. Känns dock på nåt sätt i själen att det idag är domedagen, sista nattvarden, Aragorn som väntar på uruk hai och orcher i bergsfästningen. Ja ni fattar. Nynnade för mig själv på min kampsång jag tänkte ihop på ett rullskidpass för nån vecka sedan. Melodin vet jag inte vad den heter. Men sången som spelas i en Die Hard-film då dom briserar väggen till bankvalvet med en minidigger. Och då min egna text.

Ja nu så är det dags. Nu ska det brännas fett.

Ja klungan den ska dras långt ner i helvetet.

Idag är jag den du sett som plöjde all svett och åkte så rätt.

Jag känner mig lätt så förbered dig på reträtt.

04.00-Anländer till Berga By. Snabbt på med varma kläder (Bror har en gammal jacka som han använder en gång om året. Idag är den dagen) ta med skidor och stavar och ställa sig i kön in till insläppet. Idag stod jag och bror i 2:a ledet. Robban i 3:e och Sofia i 5:e. Bror råkar alltid på folk i kön som vill prata med honom om allt som har med träning och tävling att göra. För dagen en värmlänning och en östgöte. Jag känner mig (jämfört med bror) som vanligt totalt socialt handikappad och svarar mest med korta svar på frågor från värmlänningen och östgöten som även frågar mig om träning och bla.bla. Jag frågar pliktskyldigt dom andra hur mycket har ni tränat då? Även om jag är helt ointresserad av det. Jag vill bara stå med bror och prata, känna mig tillfreds, samla energi, hålla käften och sen kl 08.00 låta kroppen tala. Jag är så imponerad av bror att han alltid är så social, glad och positiv i precis alla lägen. Även några timmar innan Vasan. Jag förbehåller mig dock rätten att just då hålla käften inför främlingar, vara samlad och något… instängd i min bubbla.

Ganska glada ändå kl 04.30:)

Ganska glada ändå kl 04.30:)

05.30-Insläpp till startfållorna. Vi fick plats som tvåa i våra led ungefär i mitten.  Det är ca 300 st i elitledet. Ca 500 st i 1:a led. Och sedan står vi som nr 2 i 2:a ledet. Då har vi ca 850-900 åkare framför oss i starten. Hyfsat nöjda går vi tillbaka till bilen för att invänta startdags.

Vår andra frukost kl 06.00

Vår andra frukost kl 06.00

05.45-07.30-Det är nu man kan bli lite otålig att komma iväg på dagens äventyr. Vi slappar i bilen. Vi äter lite och hoppas på att vi inte bryter några stavar i första backen bland alla människor. 06.45 var det så dags för mig och Robban att besöka den nya dungen för första gången. Och vilken dunge! Vackert så det förslår! Nu ska det bajsas, och inte på nån sunkig bajamaja. Det trycker lätt på vid den här tiden p.g.a. frukost, kaffe och allmän nervositet. Kanske inte så mycket nervös inför om man ska åka bra i loppet eller inte. Utan mer om utrustningen kommer att hålla i folkmassan. Och om man kommer iväg hyfsat i starten o.s.v.

En inte alltför ovanlig syn i en dunge runt Berga By första söndagen i mars.

En inte alltför ovanlig syn i en dunge runt Berga By första söndagen i mars.

Väl åter i bilen blir det nån halvtimmes slappande innan det är dags att ta på sig tävlingsgrejerna.

07.30-Iväg till startområdet. Nu är det sista förberedelserna. Ringer hem och säger hej. Fixar vätskebälte och energi till färden. Går och bajsar för säkerhets skull. Går tillbaka och kissar för säkerhets skull. Tar på sig skidorna då det är fem minuter kvar. Önskar bror lycka till och så…

08.00-START I VASALOPPET

Ajaj, åkaren framför börjar fippla med klockan efter några hundra meter och omöjligt att åka om. Jaja. rättar in mig i ledet. Ser bror längre fram. Kommer jämsides med honom efter första branten i backen och säger hej, men ser sen att hans spår försvinner jämfört med mitt. Vi ses i Mora käre bror… Märker att det minimala fäste jag lade på var som befarat helt onödigt. Knappt ett uns av fäste. Lika bra att staka då. Tog nåt diagonaltag nån gång för att kolla om det bet nåt men inte. I 2:a led är det rätt mycket kö i första backen och då hänger man med armarna bättre i en stakrörelse än i en diagonalrörelse. Kul så här i efterhand att man vet att det går att staka sig igenom loppet. För övrigt så hör jag mer svordomar i första backen denna söndag än vad jag gör på hela övriga året. Alltså denna hets i första backen! Folk kliver verkligen över lik här. Hör mig själv skrika ”NU TAR ALLA DET JÄÄÄVLIGT LUGNT OCH FINT” Klarar dock backen utan stavbrott och någon vidare pulshöjning. Den här biten går i snigelfart verkligen. Det flyter på bra på myrarna och jag känner att jag har bra glid under skidorna. Halva loppet är då känslomässigt gjort då man kommer upp helskinnad från backen och glidet är bra. Skönt! Bara sista 87…

image

Äntligen ikapp bror min:)

Några km innan smågan fick jag syn på en välbekant stakrörelse. Jag skådade bror hundratalet meter framför. Nu är det bara en sak som gäller. Ikapp ska jag! Men det går segt. Åker om i spåren jämte de mest uppkörda och nysnön gör det inte enkelt för mig. Känner att det kostar energi. Men det må så vara! I mångsbodarna är jag 10 sek efter men dricker för långsamt och tappar lite på bror som är helt omedveten om min kamp några meter bakom. Men till slut är jag ikapp. Trött men glad. Bara 67 kvar…

Jag och bror stakar på och tar placeringar hela tiden. Oftast uppför där det kostar mindre att åka om i nysnöade spår än på flacken. Stavfästet var också bättre därute då inte så många andra penetrerat snön där. Vi drog oftast våra klungor vi kom ikapp och kände oss starka. Bror påstod i nån backe att han var trött och på gränsen att släppa. Men det vet jag inte vad jag ska tro om. Milen rullar på och kroppen känns bra. Ja förutom mina ben då. Hur låter det? Här står man och stakar med överkroppen och så är det benen som tar slut. Benen hjälper faktiskt till en hel del i stakrörelsen. Och då jag böjer lite onödigt mycket på benen i varje stavtag blir det ännu värre. Sista 20 km var störtloppsställning i utförsbackar en omöjlighet. Smärta finns ju även i andra delar av kroppen. Men de ställena känns först direkt efter målgång. Det är oftast bara stället där värsta smärtan finns som känns under själva loppet. Då det var en mil kvar hörde vi att vi låg på ca 440:e plats. Då börjar det kännas säkert att nå topp 500 vilket innebär en startplats i första led till nästa år. Vi hade spånat på innan loppet att om vi utifall mot alla odds skulle åka ihop i slutet så gör vi en Blomqvistare. D.v.s. åka tillsammans skida mot skida in i mål. Då det var 5 km kvar och ingen av oss släppte den andre bestämde vi oss för att göra just så.

Min käre bror och jag:-)

Min käre bror och jag:-)

Brothers in arms. Vår skidtokige käre far skulle vara så glad och stolt om han vore i livet denna dag!

Sista kilometern gick ganska lugnt då vi bestämt oss för att hålla ihop. Vi tappade tiotalet placeringar på detta men det var det värt:) Jag drog tydligen längsta strået (vissa ”påstår” att jag sköt fram foten just vid målgång) och kom in på 447:e plats och bror på 448:e. Vi fick samma tid. 4.44. Robban (tid 5.08 och placering 1088) och Sofia (tid 6.45 och placering 193 i damklassen) gjorde grymma lopp. Med den progressionen som dom har, får man verkligen börja snegla sig om över axeln. Visst jag har haft bättre placeringar förr. Men då har jag ofta stått i första ledet och haft bättre förutsättningar från början. Får ju tänka på att jag och bror faktiskt tog oss förbi ca 450 åkare med tanke på startpositionen. Och som småbarnsfar och mindre träning än förr är jag jättenöjd:) Vi var alla nöjda med både kropp och skidor. Så hemfärden till Dala-Järna kändes skön och förväntansfull. Årets bästa pizza var ju på G.

Hawaii med kebabkött och kebabsås.

Hawaii med kebabkött och kebabsås.

Tillbaka i stugan efter att både jag och bror höll på att halvt slå ihjäl oss. Jag snubblandes inne på pizzerian och bror halkandes utanför pizzerian. Robban och Sofia undrade vad faan vi håller på med. Svaret blev typ att våra ben inte riktigt lyder oss just nu…) Efter Vasaloppet med en pizza från Rojdas i Dala-Järna är en av dom stunderna på året som jag längtar till mest. Ett glas vin på det med så är man klar. Då somnar jag ovaggad. Men först ska våra lopp gås igenom i detalj och dagens alla intryck låter som gamla anekdoter från förr då de berättas. Trots att det hände för bara några timmar sedan. Ja denna traditionen vill jag aldrig ska ta slut. Tack syskonen Davidsson och bror för ännu en hellyckad helg. För det är verkligen hela helgen det handlar om. Själva tävlingen är bara en liten bricka i det stora spelet. Och skönt att nu dungefrågan är löst. Till nästa år vet jag exakt vilket träd jag ska sätta mig under. Och vilket jag INTE ska sätta mig under…

Publicerat i Uncategorized | 4 kommentarer

Rullande poesi

Känns lite splittrat

Känns lite splittrat

På dagens slaskpass ägnade sig huvudet åt lite ”poesi” som beskrev mina tankar.

”Även om mången och hård träningssituation

går hand i hand med slagkraftig prestation

innebär det ej att varje akt leder till lycka, glädje och god ton

Och ingen garant att trots lager på lager som skyddar skon

med varm och mysig fot kommer tillbaks till vallabon

Men skam den som sig ner viker och helt tappar tron

Vi härdar ut dessa hatpass i ren frustration

Ty jobbet ska göras idag och imon

första söndan i mars visar ingen pardon”

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

I fäders spår med storebror

 

Så här glada och pigga har vi aldrig varit i Eldris förut.

Så här glada och pigga har vi aldrig varit i Eldris förut.

Jag och brorsan bestämde oss för nån månad sedan att vi skulle ta ett litet träningsläger inför Vasan över en långhelg. Senaste helgen var det så dags. Bror hittade passande nog ett jättefint boende mitt i Mora. Några hundra meter från målet i Vasaloppet. Hade inga jätteförväntningar på snötillgång denna milda vinter… Men som jag blev överraskad!

Moraparken 1 km från målet i Mora

Moraparken 1 km från målet i Mora

Helt perfekta spår väntade oss i Mora. Jag som inte åkt en enda meter i riktiga spår denna vinter, utan enbart stakat runt på hundstigarna i Hagaparken de få dagar det funnits ”tillräckligt…” med snö i Stockholm. Lyxigt värre här då. En annan väsentlig grej är att mina tidigare pass denna vinter inte varit längre än 1,5 timmarspass. Katastrof om man tänker på Vasan! Gött då med lite rejäla långpass denna helg. Det behövde jag. Dels för kroppen, men kanske mest för huvudet. Har liksom tvivlat lite på min uthållighet då det har varit helt noll med långpass. Första passet från bilden ovan var på sen torsdag eftermiddag. En mjukstart på 2 timmar.

Bror på ett mysigt myrspår i Grönklitt.

Bror på ett mysigt myrspår i Grönklitt.

På fredagen drog vi upp till Orsa Grönklitt och tog ett 4 timmarspass på mängder av spår. Många rälsspår men också en del mindre spår som gick genom myrar och skog. Kan behövas lite omväxling på sådana här långpass. Kan erkännas att både jag och bror var rätt möra i mage och armar sista kvarten.

Krilla och Elisabeth

Krilla och Elisabeth

På kvällen var vi bjudna till Krilla och Elisabeths fina familj på middag. Krilla är min gamle vän, skidgymnasiekompis och även sambo från både gymnasietiden i Torsby och mina första år i Stockholm då han och Esa pluggade på GIH tillsammans. Krilla jobbar som tränare på Mora skidgymnasium. Ja om ni känner mig och min bror så förstår ni kanske huvudsamtalsämnet under denna middagen. Väldigt kul att träffa hela deras familj och sitta och snacka skidsport med en som kan den här sporten på riktigt.

På väg mot Garberg

På väg mot Garberg

På lördagen åkte vi från Mora via Eldris upp till norra Garberg där Krillas familj har en liten fäbod och tog ytterligare en mil däruppe. Vi blev bjudna på korv och kaffe vid  boden och vilade oss en stund. Det är en rejäl backe från Eldris upp till Garberg. 13 km och kanske 400-500 höjdmeter. Låter kanske inte jättefarligt. Men med tanke på rejäl träningsvärk i magen och att vi stakade 99% av sträckan så kändes det. Efter det var det på med laggen och drog ner till Mora igen. Gick snabbare hem med nedförsbacke:-) För övrigt åkte vi alla pass med värmemask då både jag och brorsan varit lite småkrassliga.

Eldris igen. Kul att se med fräscha ögon för en gångs skull.

Eldris igen. Kul att se med fräscha ögon för en gångs skull.

Vi hann med ett 2 timmarspass på söndagen innan det bar hem igen. Tycker att kroppen och tekniken känns helt ok efter lite långpass. Men det är ju bara att inse att  träningen i år kunde varit lite bättre. Har blivit lite krasslig igen nu. Bäst att det går över snabbt så jag hinner träna liiiite till innan Vasan. Tack käre bror för en trevlig helg i Vasaspåret! 6:mars ska vi fightas igen!!! Kanske får äta upp det här då….men det känns som att vi är sjukt jämna:-)

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

Härjedalen

image

Jag, Mia och Olle följde med svärföräldrarna några dagar till deras ställe i Härjedalen. Det föll sig så väl med min jobbfria helg att det samma helg var längdskidpremiär i Bruksvallarna som ligger ganska nära. Det har ju varit lite si och så med vintern ett tag. Men sista veckan har det hänt grejer i norra Sverige! Vi möttes av snö, minusgrader och sol.

Tur med väder brukar vi ha

Tur med väder brukar vi ha

Kalla in action

Kalla in action

I fredags och lördags var vi och kollade in tävlingarna i Bruksvallarna. Längesedan som jag såg Sveriges elitåkare live. En speciell känsla för en skidtok:) Som gammal tävlingsåkare blir man ju sugen att tävla. Saknar verkligen själva tävlingsmomentet. Allt runtomkring är jag dock glad att slippa nuförtiden. Vallning och skidtestning o.s.v. Ett dyrt j…a meck helt enkelt! HÄR en liten inblick i vad jag menar. Missförstå mig inte nu bara. Jag har alltid och kommer alltid att älska sporten längdskidåkning. Tyvärr var det redan på min tid och är ännu mer idag en klassport som kan vara extremt orättvis ibland.

Pannlampspass uppe på fjället

Pannlampspass uppe på fjället

Tog inte med mig laggen denna gång då det fortfarande är lite för lite natursnö för att pista längdspåren där vi bor. Skidgångstavarna följde dock med. Så det blev skidgång/snöpuls i Härjedalsbackarna. Grym träning både för muskler och motor. Pannlampan var också med. Magiskt och lite spännande att pulsa i lössnön uppe på fjället med endast fullmånen som sällskap.

Olles första snö. Stort:)

Olles första snö. Stort:)

Ny träningsform för mig. Pulkadragning i lössnö med fru och son som motstånd. Absolut legitimt för tidsloggning i träningsdagboken kan jag lova…)

image

En sån här helg lever man länge på. Lite vinter, lite backar, lite sol. Har nog tillräckligt med energi nu för att klara av skitvädret i sthlm. Tack svärmor och svärfar för ännu ett trevligt fjällbesök!

Publicerat i Platser, Träning, Uncategorized | 1 kommentar

Born to be a Playryder

image

När jag och mitt Lekerydsgäng var typ 17 år skulle vi erövra världen med vårt band Playryde. Blev inte riktigt så…. Kanske lika bra det:) Vi gick igång på det mesta av vad som var kutymen för ett riktigt coolt och hårt rockband. Hade antagligen spårat ut fullständigt! Olle gillar i alla fall Lekerydsemblemet och klubbanmälan är nära.

image

Träningen på sistone har bestått i vad jag känt att jag hinner med och vad jag velat göra. Riktigt random och väldigt skönt. Formen verkar vara detsamma… Vädret har ju fram tills nu varit fantastiskt. Ett rullskidpass i veckan har i alla fall varit lag. Gått ganska knackigt men börjar funka med stakningen nu. Har medvetet tagit det lugnare med löpning då jag känner att jag inte är helt fri från min långvariga skada. Men tävlingarna  jag hunnit med i höst har ju gått över förväntan.

image

Gjorde ett väldigt mysigt pass natten till fredag. Slutade på Tranan kl 23. Men skulle dit igen kl 01.30 för att förbereda inför en ombyggnation dagen efter. Onödigt att gå hem och lägga sig då, så drog på mig pannlampan och sprang ut i skogen i 1.5 h. Magiskt mysigt:)

image

Vinterstudion igång för säsongen!  Olle verkar ju riktigt nyfiken:)

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Öis-loppet 2015

Pallen 2015 Här har vi pallen. Jag, Oscar och Arvid. Ja i lördags var det så äntligen dags. Efter att ha missat förra årets Öis-lopp var jag äntligen tillbaks. På brödrostloppens brödrostlopp. För den novise ska det berättas att ett brödrostlopp oftast innebär ett mindre lopp som gärna utspelar sig på landsbygden. Och där oftast en av deltagarna tillhandahålls en brödrost. Arvid som kom trea i loppet blev den lycklige innehavaren av en alldeles ny skimrande brödrost. Själv valde jag en superfin pannlampa. I detta roliga lopp är det  riktigt fina priser. Presentkort, bergspriser, löparskor och just brödrostar. Till skillnad från Tjurruset där dom drar in miljontals kronor i anmälningsavgifter och min andraplats förra helgen generade i två kaffemuggar. Exakt samma kaffemuggar jag fick för min andraplats i Springcross förra året. Skillnaden var då att det stod under muggarna 2:a pris springcross. Förra veckans kaffemuggar (som för övrigt redan står på vinden) stod det då lämpligt 2.a pris tr…förkortning för Tjurruset. Visst att jag inte springer för fina prisbord. Men nån j…a måtta får det väl ändå vara! Ok, nog om det! Brorsan som är en riktig eldsjäl i Ölmstad är tävlingsledare för Öis-loppet. Så det är extra roligt att få köra detta lopp. image

Först ut är det de lite mindre barnen som springer runt löparbanan. Sedan kör de lite äldre 1,5 km innan det är dags för 13 km och sedan 5km som brorson Viggo sprang in på en fin 5.e plats.

Viggo på G                                           Viggo in action. Alltid lika glad:) 13 km och 5 km möts under loppet då vi springer åt motsatt håll. Fick äran att göra highfive med Viggo då vi möttes. Så då till vårt lopp. Bror står utan startpistol och skriker klara färdiga gå. Och så bär det i väg på detta rejält kuperade terränglopp. Ännu mer terräng de senaste två åren och lite längre, efter finjusteringar av bror. Och i väg bar det ordentligt för vinnaren Oscar Claesson. Ja jäklar vad det bar iväg. Oscar kom tvåa i m22 på Lidingöloppets 15 km för två veckor sedan. Så att hänga på hans rusning i början var bara en tanke som snabbt bröts ned i logiskt och klokt konsekvenstänkande. Men tvåa lade jag mig. Och blev ganska själv i skogen bakom Oscar. Min Vasaloppsambo sluggern aka Robban , Arvid och några till låg en bit bakom mig. Robban, Arvid, Oskar Lund och Johan Palmér driver för övrigt Sveriges roligaste konditionsidrottsblogg under namnet Holaveden. Jag matade på i ett tempo som passade mig bra och det kändes fint i kroppen. Såg Oscar på dryga 30 sekunders avstånd lite då och då och märkte att jag inte tappade allt för mycket på honom. Brorsan som följde täten med hjälp av en fyrhjulig mc talade om efter ca 9 km att Oscar var tvungen att besöka en skogsdunge för lite tömning. Och så var jag helt plötsligt men inte så rättvist i ledning av loppet. Men strax innan bergspriset i Berg fick jag som gillar backar en läxa av en yngling som ännu mer gillar backar…) Oscar var ikapp och förbi ett par hundra meter innan bergspriset.

Oscar före Dolla

Oscar nyskiten och jag ifrånsprungen.

Berg

Efter Berg då Oscar tagit bergspriset vilade han upp sig några sekunder tills jag kom ikapp. Sedan sprang vi tillsammans… eller tja… han lekte med mig i den typ 2 km långa nedförsbacken som avslutar detta lopp. Han sprang ifrån och jag kom ikapp osv. ett antal gånger innan han tackade för sig och kom i mål 13 sekunder före mig. Hans lilla stopp kanske inte tog jättemånga sekunder. Kanske 30-60. Men man kan ju anta att hans mage stoppade honom mer tid än så denna dag. Jag är väldigt nöjd ändå att inte vara längre efter en så duktig kille. Skiljer ju drygt 20 år emellan oss och han är en erkänd elitidrottare i både löpning och längdskidåkning. Jag hade 3.41 min/km i snitt på denna kuperade terrängtävling. Så nog är jag nöjd och glad med det. Roligaste och bästa loppet för i år för min del. Vill ju gärna springa bra här. Annars får man åka tillbaka till Sthlm och skämmas:) Tack bror, Stefan och alla andra från Öis för en grym dag!

image

När man är hemma i Småland en söndag får man ju se till att gå tipspromenaden i mina hoods i LSSK. Mia, Olle och Kimmie verkar klara med denna fråga. Morsan och Chrille ser dock ut att ha en stund kvar…)

image

På tipspromenaden passerar vi skyltarna som min käre far gjorde då han var i livet. Till vänster om mig kan ni även betrakta den väldiga Nilsson-velodromen. En doserad kurva som farsan var upphovsman till:)

image

Söndagens dageneftertävlingsåterhämtningsjogg byttes ut mot en rekning av mitt tänkta 5 km backlopp upp och ner ett antal gånger i skogen vid norra klevaliden och IKHP. En rejält tuff bana som jag kanske initialt gör en träningstävling av nästa vår. Vaderna mår bättre än vad jag förtjänar idag…

image

Avslutar detta inlägg med en bild från morsans och Chrilles balkong i Huskvarna. Kan inte titta mig mätt på denna utsikt:)

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer