Tjurruset 2015

Så här kan man se ut efter Tjurruset.

image

Det stod klart i veckan att efter ett lyckat skogspass att det blir start i årets Tjurruset. Så igår var det så dags för årets upplaga. Visste att jag inte var redo (p.g.a. långvarig skada) att toksatsa i dom branta nedförsbackarna och uppbyggda hindren. Men i övrigt var jag beredd på att kötta på. Norra Djurgården var platsen för årets upplaga. Den skogen kan jag utan och innan och visste ungefär vad som väntade. Riktigt rolig bana i år. Kan dock bli ännu mer skog och mindre breda löparspår. Även att jag inte är särskilt fantastisk i varken kärr eller över hinder, gillar jag detta lopp. Hård terräng som uppförsbackar, småstig och obanat gillar jag ju. Låg i en liten klunga bakom ledaren i loppet. Sedan blev det bara jag och Mikael (som senare vann hela skiten) som jagade närmast. Lite innan halva loppet började vi komma ikapp tidigare startande damer. Så härifrån var det inte bara hinder och tuffa partier. Det blev även lite svårt att se framförvarande herrlöpare som komouflerade sig bland alla damer. Ber om ursäkt för alla jag sprang på…  Tappade på Mikael efter halva loppet då jag föll pladask i ett träsk. Det träsket gick sedan uselt och låg nu trea i loppet. Tog tag i mig själv och fick ny energi då brorsan med sönerna Viggo och Pontus stod i slalombacken och hejade. Nästa träsk gick bättre och började nu se Fredrik som tidigare lett loppet men som nu låg tvåa. Tog in lite på honom men trodde det var för lite kvar av loppet för att komma ifatt. Men strax innan mål kom det oväntat ett träsk till som gick riktigt bra. Fredrik gjorde däremot en dykning i träsket enligt brorsan som stod och skrek sig hes att jag närmade mig tvåan. Uppfattade inte vad han skrek. Bara att han skrek och fick mer energi och öste bara på mot mål. I svängen innan upploppet märkte jag bland alla damer att jag var ikapp Fredrik. Spurtade på och kom i mål som tvåa:) Jag är ju jätteglad att det blev en så bra placering. Finns däremot en hel del partier på banan som jag bör kunna göra bättre då kroppen är i fullt stridsdugligt skick. Känns bra i kroppafaan så här efteråt. Och DET är faktiskt det viktigaste.

image

Viggo in action under Kalvruset. Han kom in på en grym 18:e plats:)

image

Brorson Pontus, brorsdotter Fanny, jag, svägerska Sofia och brorson Viggo nöjda efter dagsverket. Pontus sprang i och för sig inte men är redan anmäld till nästa års upplaga:) Nu tar vi nya tag mot Öis-loppet nästa helg nere i Småland.

PUSSOKRAM

Annonser
Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Topploppet 2015

image

Bestämde mig i lördags två timmar innan start att gå ner till Hagaparken och efteranmäla mig till Topploppet 10 km. Delvis samma bana som Hagaloppet fast åt motsatt håll och någon mer backe. Ungefär samma blöta grusväg fast något något torrare. Då jag närmade mig efteranmälningstältet förstod jag direkt att jag idag inte skulle vinna….) Där stod nämligen självaste Anders Kleist  och anmälde sig till loppet. För den löparnovise kan jag berätta att Herr Kleist i år vunnit både Axa fjällmara och Sälen fjällmara. Han är Sveriges definitivt bästa backlöpare och sprungit asfaltshalvmara på 1.05. Så då förstår även ni att idag skulle jag verkligen inte vinna. Kleist drog iväg direkt och jag och Fredrik från Studenternas IF insåg snabbt att det blir en hård kamp mellan oss om andraplatsen. Fredrik drog mestadels och jag hängde på. Hörde i varvningen 5 km att vi ”bara” låg ca en minut efter Kleist. Det gav självförtroende. Och energi fick jag mer av då Mia och Olle (ja nu är namnet bestämt. Blev inte Gunde. Dock väldigt nöjd med Olle också.) hunnit ned till Haga för att heja. Och i en av backarna på andra varvet ökade jag farten lite och fick en liten lucka. Mycket slalomspringning på andra varvet då vi kom ikapp folk som var ute på första varvet. Det händer på vissa lopp. Det kanske drar ned farten lite, men rätt kul ändå att bedöma och beräkna bästa väg genom folkmassan. Glömmer liksom bort lite att man är trött då:) Såg mig aldrig om efter Fredrik, men i mål var han visst bara fyra sekunder efter. Men 2:a blev jag. Och tiden blev 35.16. Återigen supernöjd att kunna springa på bra efter min långvariga skada. Och jag var faktiskt ”bara” 1 min 48 sek efter Kleist. Han kanske inte var jätteinspirerad ensam i tät. Men ändå. Pratade lite med Fredrik och Kleist efter loppet. Två riktigt trevliga killar. Kleist är ju för mig en förebild även att han är 6 år yngre…) Han är heller inte lika kaxig i verkligheten som han ibland kan verka på sin blogg. Efter prisutdelningen var det bara att lägga benen på ryggen för att hinna öppna upp Tranan i tid.

image

Annars tränar jag hellre på dom fina stigarna i Hagaparkens skog än på grusvägarna vi sprang på under loppet.

image

Har även hunnit med lite obanad skogslöpning i Stora skuggans fina skog. Håller på att testa lite mer teknisk terräng nu för att se om kroppafaan är redo för Tjurruset 3:e oktober. Det känns helt ok men inser att jag får ta det cool i branta nedförsbackar och över hala berghällar för att inte få tillbaka skadan igen. Men men…ok går det. Får väl ta i lite extra i uppförsbackarna istället:)

Pussokram

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Hagaloppet 2015 och snack med prinsen

Det blev en seger till:-)

Det blev en seger till:-) Inte brydde sig Gunde nämnvärt om det:)

I söndags var det idrottens dag i Hagaparken. Det är bl.a. Prins Daniels initiativ till att aktivera fler barn till idrott. En dag då barn i alla åldrar kan testa på ca 50 olika idrotter. Allt från basket till aikido. Ett väldigt bra initiativ tycker jag. Alla som känner mig väl vet vad jag tycker om att barnen ser ett äventyr framför en dataskärm nuförtiden och inte ute i naturen. Gammalmodigt??? Så in i h…..te. Men det är dags att backa bandet nu innan det går just åt h…..e med barnens hälsa. Så… nu fick jag det sagt också. Det går även ett löplopp för barn under namnet Prins Daniels lopp. Prinsen själv stod och delade ut priser och pratade med barnen efteråt. Tyvärr visade sig inte vädret från sin bästa sida. Men en hel del folk var det på plats ändå. I samma veva går det även ett löplopp för vuxna som kallas Hagaloppet. Detta lopp får självklart ses som en parentes till alla barnaktiviteter som ju är huvudgrejen denna dag. Nu när jag börjar bli bra i min skada försöker jag hitta lite lokala lopp att springa. Jag, Mia och Gunde skulle ändå dit och kolla in själva dagen. Så gick och efteranmälde mig till 10 km. För att ta hela grejen från början så drog jag dit redan i lördags  lite innan Mia och Gunde för att efteranmäla mig till loppet. Vi hade sett fel på datumet för hela tillställningen. När jag kom fram till Haga insåg jag att de höll på att rigga upp inför morgondagen. Hann Ringa Mia innan dom hade gett sig iväg hemifrån för att avblåsa vår planerade Hagadag. Nåja, nytt försök idag med rätt mycket sämre väder. Loppet jag sprang var kul. En blöt grusbana med regn och mycket vind blir det inga rekordtider på direkt. Men lyckades vinna loppet på 35.20. Det är jag mycket nöjd med denna dag. Sprang ensam mestadels under loppet och försökte hålla ett jämnt tryck hela vägen. Men roligast denna dag var nog ändå att självaste prins Daniel stannade till vid oss tre innan starten då jag tog på mig nummerlappen. Han tyckte att jag såg snabb ut och undrade vad jag siktade på för tid. Under loppet stod han och hejade på mig igenkännande tillsammans med Vickan. Det var en lite mer vuxnare konversation med en kunglighet idag än den mer monologartade jag hade med Vickan på Strand hotell då jag var 20 bast…) Ja… hummer och champagne i pris förra helgen ute i Saltsjöbaden och snack med kungligheter i Haga denna helg. Sickna glidarlopp man springer nuförtiden:) Dags att bli helt kry från min skada nu så jag kan grisa igenom kroppafaan på  lite leriga skogslopp snart!

image

Pussokram

Publicerat i Uncategorized | 9 kommentarer

Solsidan Runt 2015 och nybliven pappa:-)

Vår en månad gamle son. Ja namnet är för mig bestämt. Men det ska velas ett tag till.

Vår 1 månad gamle son. Ja namnet är nästan bestämt. Men det ska velas ett tag till.

Ja på beräknade datumet kom han ut till oss.Vår underbara son. Låt oss fortfarande kalla honom Gunde då namnet ska velas ett tag till…) Detta ska inte bli någon pappablogg, jag lovar. Men vill ju gärna skriva några rader om vår största händelse i livet. Dessutom kommer ju Gunde ha ett stort inflytande i hur mycket/lite pappa kommer kunna träna framöver:-) Ja drygt en månad har vi varit föräldrar nu och dagens rutiner  har förändrats rätt drastiskt. Men än så länge har Gunde varit riktigt snäll mot oss. Det är en känsla som är svår att beskriva. Känns på nåt sätt fortfarande overkligt men ändå så självklart och naturligt. Efter att vid sidan om ha stått och bevittnat och försökt hjälpa Mia under en förlossning kan jag ju säga… Kom aldrig hem till din partner som fött barn och klaga på att du har ont efter en löprunda. Eller klaga på gubbvader eller sträckta hamstrings! Hon kommer liksom inte längre ta dig på allvar…) Ja det var en pärs! Samtidigt som man inte vill något hellre än att bara ta över bördan åt sin fru, vill man heller aldrig riktigt veta hur ont det verkligen gör. Men allt gick bra till slut och vi fick vår Gunde:-) Vi har fått sova ok och han…och mamma har t.o. m. låtit pappa träna en del. Några långa pass har jag inte riktigt haft samvete att sticka ut på. Men en del back och kvalitetspass har det blivit.

Esa och jag laddade vid havet.

Esa och jag laddade vid havet.

Och så ännu en ganska så stor händelse. Tävlingscomeback efter 11 månaders uppehåll. Ja nu när kroppafaan blivit bättre och bättre har jag senaste månaden försökt hitta något lämpligt lopp att anmäla mig till. Något knixigt traillopp med mycket hopp och tvära sidoförflyttningar är inte att tänka på ännu. Jag är ok men inte helt återställd. Men ett kortare lopp med inte alltför mycket tekniska partier ska väl gå bra. Så kollade i tävlingskalendern och hittade Solsidan Runt ute vid Saltsjöbaden. Ringde Esa som självklart var på och vi anmälde oss. I söndags drog vi så ut till Saltis. Och vilken inramning. Fint väder med tillgång till badhuset och havet. Väldigt avspänt och trevligt med fina priser. Start utanför Grand hotell och målgång på lilla holmen vid badhuset. Man kunde anmäla sig i 5 km som kallades medelklassen eller 10 km som kallades… överklassen…) Vi körde självklart överklassen.

Esa en halvtimma innan start. Sämre ställen har man ju tagit på sig nummerlappen på i sina dar.

Esa en halvtimma innan start. Sämre ställen har man ju tagit på sig nummerlappen på i sina dar.

Esa tappade för övrigt ner sin nummerlapp i havet. En vänlig kvinna i badkläder gick i och hämtade upp den.

Loppet började i ganska bra fart. Mitt mål var ju mest att känna in kroppen första km och sen besluta om jag kan blåsa på eller inte. Väldigt kul att bara kunna stå på en startlinje igen. Jag hakade på två killar (Niklas och Håkan) från Fredrikshof som tog täten. Kändes bra i kroppen och kunde köra på i bra fart. Niklas körde dock iväg lite och jag och Håkan låg 10-15 sekunder efter i några km.Håkan drog vår tvåmannagrupp de första km och jag tog över vid ca 3-4 km. Märkte dock efter ca 5 km att vi nog tog in lite på Niklas. Det var en massa småbackar mest hela tiden. Långt ifrån en bana att sätta en rekordtid på men backar passar ju mig. Så i en längre uppförsbacke vid ca 6-7 km kom vi faktiskt ikapp Niklas och sprang ifrån. Niklas springer Stockholm Maraton på tider runt 2,30. Så det är liksom ingen motionär direkt…) Kändes skönt med kroppen och självförtroendet att känna mig stark. Resten av loppet drog jag och gjorde nåt halvdant försök att dra ifrån. Jag kände ju mig redan supernöjd med loppet så om jag vann eller inte spelade ingen större roll. Jag var ju så glad att kroppen kändes bra även under bra tryck. Men tänkte ändå göra ett försök till att komma först. Och när målgången skedde kom jag och Håkan in på samma sekund men jag var metern före och vann hela loppet:-) Tiden blev 34.51. Min gps visade dock 10.13 km. Och 3.26/km i snitt. Att komma under 35 min på denna kuperade bana hade jag aldrig kunnat drömma om. Esa hade lite ljumskproblem men kämpade sig i mål en liten bit efter mig på 15:e plats. Ett dopp i havet och en trevlig prisutdelning sittandes i brassestolar var ett fint slut på en dag ute i Saltis.

Ett av prisen jag fick var hummer och champagne som sig bör då man springer överklassen i Saltis:-)

Ett av prisen jag fick var hummer och champagne som sig bör då man springer överklassen i Saltis:-)

Så comeback i löpning och nybliven pappa. Ja nu känns allt väldigt bra:-)

Publicerat i Uncategorized | 4 kommentarer

Variantpass

I dagens skidvärld lägger man ofta in impulser även på de lugna distanspassen. D.v.s. att då och då i det lugna distanstempot drar man på allt man har i ex antal sekunder. Mycket för att öva på fartökningar i skidlopp. Ibland kör jag en variant av det. Som idag då jag på en rullskidsrunda som kanske tar knappt en timma, kör några extra gånger upp och ner för de lite längre motluten på rundan. Som en kombination av distans och intervall. Kontentan blir då att jag får många intervalldrag i många olika motlut istället för att tråka 10-15 gånger i samma motlut. Och så är jag ute betydligt längre tid på en annars ganska kort sväng. Just nu då jag och Mia går i väntans tider får passet ännu en betydelse, då jag inte vill komma allt långt från stan utifall Gunde (arbetsnamnet…än så länge…) tänkt att han vill komma ut till riktiga världen. Rundan är i det stora hela cykelvägar runt Brunnsviken med omnejd. Här kommer lite exempel på motluten.

image

Norr om Haga norra kyrkogård finns det en flack lutande mota som är ca 700 m.

image

Nästa mota blir på cykelvägen längs med soptippsbacken.Ca 500 m. Något brantare mota än den första. Ni ser grusstigen vid sidan om som går ända upp till toppen av tippen. Där har jag även min favorit på mina löpintervaller. Cykelbanan går tyvärr långt ifrån ända upp.

image

Nästa mota är ca 300 m. Men betydligt brantare. Nu är jag längst norr upp på Brunnsviken med Bergshamraleden till vänster och vattnet till höger.

image

Nu har jag kommit till drottning Kristinas väg som går längs med roslagsbanan och leder till slut till tekniska högskolan. Motan är i varierande kupering och är ca 1100 m.

image

Denna mota ligger mitt i Lill-Jansskogen. Antagligen den backe som flest av er känner igen. Finns många fina löparstigar i detta område. Motan är ganska ”motig” och är ca 450 m.

Tycker detta är en jättebra variant på ett omväxlande pass med både hög puls och styrka för armar, överkropp och även (tro mig) ben. Och det blir även en hyfsad längd på passet. Det blev knappt 2 timmar totalt. Och jag är faktiskt aldrig längre bort än att jag kan vara hemma om 15-20 minuter om det skulle behövas.

image

Karolinska sjukhuset åker jag förbi innan jag kommer till första motlutsdraget. Snart har vi ett annat ärende hit:-)

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Statusrapport

Ser ni ljuset i tunneln?

Ser ni ljuset i tunneln?

Ja det var längesedan!!! Men nu börjar det ordna upp sig med skadan tycker jag. Ljuset i tunneln lyser starkare för varje dag. Inte helt hundra ännu. Men känner att jag kan trycka på mer och mer. Försökt hålla uppe syreupptagningen med backlöpning och crosstrainer. Det har funkat bra rätt länge nu. Det stöter inte lika mycket som flack- och nedförslöpning. Och det blir inte lika mycket sträckning i höften. Har väl tappat en hel del uthållighet de här 9!!! månaderna. Men faktiskt varit ute på ett par 2-timmarspass senaste månaden. Och även ett ”vanligt” intervallpass. Mycket backe på det också, men även några flacka partier som känts bra:) Rullskidor har det blivit någon gång i veckan. Alltså mycket mer än vad det brukar bli så här mitt i löparsäsongen. Självklart en del tråkiga men nyttiga rehabövningar har det ju också blivit. Kommer försöka fortsätta med det ett bra tag till. Inga planerade tävlingar än på ett tag. Men kanske till höst…) Om jag hinner träna nåt vill säga. Jag och Mia ska ju få barn i månadsskiftet!!!:-)

Då jag inte skrivit och tävlat på väldigt länge tänkte jag bjuda på lite bilder vad som hänt i vår.

En hel del promenader har det också blivit. Många själv och en del med Mia.

En hel del promenader har det blivit. Många ensam och en del med Mia.

Det har visat sig att min brorson Henry är en riktig löpare. Och backar gillar han också:-) Otroligt imponerad är jag!

Det har visat sig att min systerson Henry är en riktig löpare. Och backar gillar han också:-)
Otroligt imponerad är jag!

Soptippsbacken och jag har fått många kära möten under våren.

Soptippsbacken och jag har fått många kära möten under våren.

Beställt lite LSSK-grejer. Hoppas jag får visa upp dom i något lopp framöver!

Beställt lite LSSK-grejer. Hoppas jag får visa upp dom i något lopp framöver!

Golvet under crosstrainern...och jag själv har fått oss en omgång...)

Golvet under crosstrainern… och jag själv har fått oss en omgång…)

image

Verkat fastna på en reklamkampanj för Salomon Trailtour. Min polare och kollega Peter var uppe på Lill-Babs cafe i Järvsö och fick syn på den här affischen.

Mia kör på:-) Hon har känt sig riktigt pigg under graviditeten och kunnat träna en hel del. Dock med lugnare och lugnare takt nu då det närmar sig.

Mia kör på:-) Hon har känt sig riktigt pigg under graviditeten och kunnat träna en hel del. Dock med lugnare och lugnare takt nu då det närmar sig.

Barngarderoben på plats:-) Nu är det snart dags!:)

Barngarderoben på plats:-)
Nu är det snart dags!:)

Ja nu går vi och väntar på vårt första barn:-) Vi är väldigt förväntansfulla och glada. Vi vet inte om det blir en kille eller tjej. Arbetsnamnet är ju självklart Gunde. Tvivlar på att jag får klartecken på det namnet på riktigt om det visar sig att det blir en kille:-) Vi får också se om Gunde låter pappa träna nåt framöver…)

Pussokram på er!

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

AJAJ!

Hej igen! Längesedan sist. Har ju inte varit jätteflitig här på bloggen. Eftersom detta är en idrottsblogg har jag liksom inte haft något vettigt att skriva då jag knappt tränat sedan början av oktober. Anledningen har varit stora smärtor i ljumskarna och längst ned i magen då jag sprungit. Har kunnat köra lite träning i brant backe och smugit lite på rullskidor. Men någon vidare kvalitet har det ju inte varit tal om. Idag kom så domen från magnetröntgen. Och det var inte så glada besked:( Jag har nåt som kallas symfysit med kraftiga periartikulära benmärgsödem. En lättare översättning är ungefär inflammation i pubisbenet där både ljumskarnas muskler fäster upptill och en del av magmusklerna fäster nedtill. Därav smärtan i mina ljumskar och mage. På DENNA sida förklarar dom problemet väldigt bra. Råder inget tvivel om att det är det jag har. Åkomman förklaras bland annat som ”idrottsdödaren” och drabbar bland annat långdistanslöpare. Idrottsläkaren rekommenderar totalförbud för löpning hela våren. Och Vasaloppet tyckte han att jag kunde glömma. I alla fall som ett prestationsmål. Det finns mycket värre saker här i livet. Men just nu så känns det rätt tungt att behöva avstå från framförallt löpning hela våren. Nu blir det till att knapra inflammationshämmande, ställa in planerade pt och ledarpass och uppsöka sjukgymnast till att börja med. Men inom en snar framtid hoppas jag kunna skriva om fantastiska löprundor och mjölksyrapass igen.

SKAM DEN SOM GER SIG!!!:-)

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer