Då sitter jag återigen här med såriga ömmande ben efter ännu ett deltagande i Tjurruset. Ja jag slog mig lite i år igen…) Ja det är som det ska vara! En klart bättre bana i år än förra året. Vi började kolla på brorsonen Viggo när han sprang Kalvruset 3 km. En riktig kämparinsats med hinder och träsk på vägen. Sedan såg vi på brorsdotter Fanny och brors fru Sofia när dom stack i väg på 10 km. Alltså Fanny! Aldrig sprungit en hel mil i sträck tidigare. Hennes första mil någonsin bestod av svår backig terräng, hinder och en j…a massa träsk och lera. Imponerande! Kl. 13.40 var det så dags för brorsan och mig att sticka iväg. Kul att inte veta så mycket om banan som ska springas. Kom iväg riktigt bra i starten och fick springa så fort jag ville. Några stack iväg i ett rasande tempo. Och med tanke på min andning redan efter en halv km tog jag nog rätt beslut att inte följa. Kändes lite väl flåsig tycker jag. Låg på en kanske 8:e plats första km. Kom dock in i andningen efter ett tag. I terrängen hände det mycket. Vatten, slingrig småstig med naturliga hinder och lite backar. Placeringsmässigt hände inte jättemycket. Pendlade mellan 6-9 plats beroende på vilken terräng det var just för tillfället. Kändes bra uppför och på stigar. Kändes farligt för mina ömmande ljumskar i branta hala nedförslöpor. Vågade inte riskera att slinta för mycket. Då skulle ljumskarna vara körda. Var en riktig sopa över trähindren och i kärren faktiskt. Vid 7 km saknade jag dom riktiga stigningarna som uteblev. Visst, backar var det. Men inte de där rejäla motluten. Låg vid 7 km ändå på 6:e plats. Men sedan väntade mycket ”simgång” i kärren. Tappade en hel del här och några sprang/simgångade om. Inte helt nöjd med det. Men är det ett tjurrus så är det! Det är ju så här det ska vara. I sista kärret stod Mia, Sofia, Fanny och Viggo och hejade på. Gött med lite hejarrop när jag behövde det som mest:) Sprang i mål på en 9:e plats. Tiden blev 45.21. Inte nöjd att tappa några placeringar på slutet. Men nöjd med loppet i övrigt. Jag var ju 4:a förra året. Men det var nog lite bättre konkurrens i år. Bl.a.några riktigt bra orienterare. Fjolårets segrare blev i år 4:a. Inte mitt starkaste lopp i år men kul var det! Brorsan som knappt sprungit något i år p.g.a. hälsporre gjorde ett riktigt starkt lopp och slutade på plats 100. Det är en riktig kämpe det! Ja nu är det väl dags att anmäla sig till nästa års tillställning så man får sig en plats…)

Min brorson Viggo rusar mot mål i Kalvruset.