Tävlingar

Här lägger jag upp lite berättelser och resultat från mina tävlingar.

 

Axa fjällmaraton 43 km. Placering 14. Tid 4.07.26

”I wont take the easy road” som First Aid Kit sjunger. Nä…Axa fjällmaraton är inte den enklaste vägen här i världen. Men kanske för mig den än så länge vackraste! Men om vi tar det från början. Jag och Mia åkte upp till Ottsjö redan i söndags för en semesterfjällvecka. På programmet stod två tävlingar och dom andra dagarna fjällvandringar. Först var det Mia och jag. Sedan kom Mias polare Maria och sedan även mina svärföräldrar. Svärfar har för övrigt tagit bilderna från tävlingen med bra upplösning i detta inlägg…)

Vandringarna med fint väder och grymma vyer var helt underbara! Hade också möjlighet att reka delar av fjällmarans bana. Onsdagens tävling Ottfjället upp, 6km, 680 hödmeter som jag skrev om i förra inlägget blev en bra genomkörare. Och bara uppför förutom den första kilometern ska ju passa mig som handsken. Lite för långt efter för att vara supernöjd. Kände mig riktigt sopig på dom våta hala spängerna. Där lyser min fjällovana igenom lite…men jag är ändå nöjd. Skitkul lopp! Och kul att springa med massa namn kunniga skidåkare och backlöpare.

 

 

Så till huvudnumret denna fjällvecka. Axa fjällmaraton. Även om det kanske inte är optimalt för uppladdningen med massa fjällvandringar inför, tycker jag benen kändes bra. Perfekt väder och allt. Soligt men inte för varmt. Kom i vanlig ordning iväg lite för långt bak. Tycker ofta det går för fort i början. Vi har ju ändå 43 km på oss att bli trötta. Efter några km börjar första stigningen upp mot Skalknippen. Blev lite väl mycket kö här. Fick springa om lite folk på den smala stigen. Men efter ett tag kändes det som att jag kom i fas. Hade sikt på kollegan Edvin från Team nordic trail och världsmästaren Emelie Forsberg hundra meter fram. Kom ikapp dom precis vid Skalknippen efter ca 8 km. Och nu börjar en rejäl nedförslöpning bland stenar, lera, spänger och småstig. Tycker att jag ger allt utför, men blir av många rejält ifrånsprungen här. Av Emelie, Edvin och några till. Alltså Edvin! Jäklar vilken utförslöpning!

 

Vid Ottsjö fjällby efter 16 km var det vätskekontroll. Och Mia stod beredd med två nya vätskeflaskor som jag bytte till. Hon tog emot min puss som tack!:)

Efter Ottsjö är nedförslöpningen äntligen över för en stund. En km flackt övergår till en lång och fin stigning upp mot Hållfjället. Här går det riktigt bra. Kommer ifatt och springer ifrån Emelie och Edvin. Stigningen går över till lite flackare och små upp och nedförs fram till Hållfjällets fjällstation. Ser mäktiga Ottfjället på andra sidan Ottsjön och är förväntansfull. En teknisk utförslöpning ned mot Nordbottnen väntar sen. Här kommer förståss utförsdårarna ikapp igen. Känner också här första krampkänningarna. Nej!!! Alldeles för tidigt! Nåja, kanske bara är tillfälligt. Efter Nordbottnen börjar grymma stigningen upp mot Ottfjället. Åter ikapp och ifrån Emelie och Edvin. Men krampen känns mer nu. Måste gå en hel del där jag hoppats kunna få kötta uppför. Kramp hör till spelet. Det vet jag. Men ändå irriterande frustrerande att helt oberörd i flåset måste gå när jag vill kötta. Men fortfarande väldigt glad och tacksam att få ta del av denna utsikt och upplevelse. Folk står och hejar glatt. Jag blir glad! Hör att jag ligger på 13:e plats. Det är väl ändå helt ok för en 40-årig bartender från Stockholm som är uppe i fjällen och springer för första gången på 25 år tänker jag. Börjar dock känna här att målet sub 4 timmar ligger risigt till. Smyger med försiktig löpning blandat med gång upp mot toppen. Fortfarande underbart att vara här! Når toppen och tar tid på mig att få i mig mycket dricka innan den för mig med krampande vader och nu även ljumskar och mage fruktade utförslöpningen. Edvin och Emelie kommer åter igen ikapp. Och nu i princip 8 km bara nedförs på spänger, klippblock och stenar. Bye bye! Det var en ära att få springa med er delvis. Men vi ses i mål. Edvin sprang här ifrån mig med över 7 minuter!! Emelie ca 6 minuter! Jag kämpar ned mot Vålådalen. Joggen bryts ibland av med korta stopp då musklerna drar ihop sig allt mer. Men fortfarande glad av alla glada hejarrop. Vid ca 40 km går de tekniska utförsstigarna över till grusväg nedför. Just nu som en skänk från ovan. Benen känns här lite bättre och med lukt på målet håller jag faktiskt här hyfsad fart ändå. Det är nog i detta tillfälle mer psykiskt än fysisk…)

 

Några hundra meter från mål ser jag Mia som står och hoppar upp och ner:-) En underbar känsla nu. Och så målgången. Gör en sista muskelansträngning för målgestens skull. Varenda muskel får gärna krampa nu. För nu är jag i mål!!!:-) Placeringen blev 14:e plats i herrklassen. 15:e totalt eftersom Emelie var före i damklassen. Tiden blev 4.07.26. Såklart tidsmässigt inte helt nöjd med tanke på andra resultat jag gjort i år. Men otroligt nöjd, glad och stolt att få ha genomfört denna grej. Det är inte bara ett lopp. Det är en upplevelse som man får räkna in alla grejer man fått vara med om på denna dag.

 

Fick inte bara äran att få springa med Emelie Forsberg. Fick även äran att snacka lite med henne efter loppet. Hon blev överlägsen damsegrarinna och rekordkrossare denna dag.  Ett stort tack till arrangören och allt folk som hejade på i lördags. Och tack till Eva, Lars, Maria och framförallt Mia som än en gång hejat fram mig på mina äventyr!:)

Pussokram!

Ottfjället upp 6 km motbackelopp. Placering 10. Tid 39.36

Det blev en 10:e plats i denna tävling som jag såååå sett fram emot!  Att bara få springa uppför. Och med dessa namnkunniga idrottare framför. En ära!:) Tack Ottfjället! Vi ses igen på lördag!!!

 

 

Stockholm Trail 21 km. Placering 4. Tid 1.28.40

Bilden är tagen av Stockholm Challenge. Dock bättre skärpa på originalet…)

Då fick jag äntligen vara med på Stockholm Trail som jag missat några år tidigare. En Fantastisk 21 km-slinga ute i Nackareservatet med start och mål vid Globen. Trodde att jag var lite ur form för tillfället. Men visade sig att formen sitter kvar i kroppafaan!:) Starten gick bra och kom iväg bland dom första löparna. Gick väl i en behaglig fart första 500 m. Men sen började Trailkung Andreas Svanebo och Ralph Street öka tempot. Efter dom kom de båda Jonathan (Thoresson och Alveus) Sedan kom jag lite efter Jonathannarna. Tog in lite på dom upp mot Hammarbybackens topp och tappade sedan nedför efter ca 3 km. De två första älgarna försvann ganska så fort. Men hade koll på Jx2 ca 15 sekunder framför. Försökte hålla avståndet till en början, men såg att jag knappade in lite. Gjorde en fartökning och kom ikapp Jx2 efter ca 6 km. Sedan låg jag bakom och försökte spara lite krafter. Vi tre låg tillsammans på ett Traillopp förra året i Hellas. Då låg jag som på ett snöre att släppa nästan hela tiden. Men nu kände jag mig starkare och bestämde mig för efter ca 8 km att ge igen på lite dragjobb. Låg sedan och drog i vår trio i princip hela vägen. Sprang i ett hårt men kontrollerat tempo. Kände mig stark och körde på i fantastisk terräng genom myrar, småstig, glashala berghällar, backar  och rötter. Thoresson tappade på mig och Alveus p.g.a. ett fall bl.a. och och kom sedan inte tillbaka. Alveus låg väl bakom och sparade sig till Hammarbybacken vid 18 km tänkte jag. Efter ett skitdumt vägval precis innan backen gjorde att Alveus sprang förbi och fick 10 meter försprång upp i backen. Kom ikapp efter en stund och märkte att han börjar allt bli lite trött…) I slutet på backen gick jag förbi och fick en lucka på ca 10 sekunder. Men sedan är det nedför och också en del asfalt in till målet vid globen. Inte min starka sida direkt… Han kom ikapp på upploppet och sprang förbi och ifrån mig med några sekunder. Men jag kom in på en fjärde plats efter Street, Svanebo och Alveus. Jag fick tiden 1.28.40. Återigen är jag helt galet supernöjd. Jag var ca 4 min 30sekunder efter Street, drygt 4 min efter Svanebo och ca 5 sekunder efter Alveus. Detta är löpare som gör en flack  asfaltsmil runt 31 min. Svanebo är och har i många år varit dominanten i Sverige på traillopp. Jag är väldigt stolt att kunna vara bara 4 min efter en sådan duktig löpare. Och så är dom ju runt 10 år yngre än mig också…) Ralph som vann är 16 år yngre! Ett stort tack till arrangören för en välsnitslad och väldigt fin trailbana! Nu blir det lite semester och förhoppningsvis lite träning inför Axa fjällmara som går i början av augusti. Just det….ska ju simma Vansbrosimmet på lördag! Tog mina första simtag för året och testade våtdräkten i Brunnsviken idag. Känns ändå ok. Ska ju bara simma runt. Eller simmar man runt???

 

Stockholm Maraton 42 km. Placering 53. Tid 2.40.56

 

Min svåger Markus och systerson Henry gjorde highfive med mig vid Vasaparken efter 39 km.

I lördags sprang jag Stockholmsmaran. Asfalt och flackt är ju inte min favorit direkt. Men blev så sugen då vi stod och kollade på förra årets mara. Just stämningen med mycket publik och löpare. Det var det jag var ute efter på detta lopp. Och det fick jag ut till 100%! Men om vi tar´t från början. Blev inte bästa uppladdningen timmen innan. Kom dit 45 min innan start. Och tänkte gå och göra den obligatoriska tömningen i skogen. Hade glömt toapapper och bajamajornas köer var inget att fundera på. Frågade en vänlig själ som stod först i kön om jag fick greppa lite papper då han skulle in. Gick bra och drog till skogs. Efteråt märkte jag att alla grejer i min påse var dyngsura! En vattenflaska hade läckt ut och min mobil lyste helt röd. I skrivande stund är den inte med mig längre. Höll på att fixa med dom blöta grejerna en stund. Hörde från speakern att det var dags att ta sin startplats. Gick och yrade efter var man skulle gå in. Hade missuppfattat min startgrupp lite. Men kom i alla fall fram 10 min innan start. Så, nu är det fokus på loppet då. Har ju haft som mål att få en riktig upplevelse och inte nödvändigtvis ett stort prestationsmål. Men hade bestämt att lägga mig runt 3,50/km i början av loppet och sen se hur kroppen mår. Och det kändes riktigt behagligt med detta tempo. Kom i samma grupp som Martin från Huddinge AIS. Trevlig snubbe som jag ofta snackar med innan och efter lopp. Och nu kunde vi göra det även under loppet!:) Och det var fantastiskt med all publik som hejade. Och alla vänner som var och hejade. Det gör så mycket med lite påhejare. Mia och Esa agerade även energilangare. Proppade i mig vätska vid varenda kontroll då jag ofta har haft lite krampproblem efter några mil. Sprang verkligen och log och njöt och hejade på alla jag känner. Vädret hade övergått från regn till lite sol. Allt bara flöt på. Var kissnödig hela första varvet. Vågade inte stanna och kissa för att förlora gruppen jag sprang med. Men på andra varvet ute på Djurgården gjorde jag det. Sprang ikapp gruppen igen med en rejäl fartökning. Då jag kom ikapp igen kände jag att jag nog kan fortsätta hålla ett lite högre tempo än vad gruppen hade. Och så blev det. Från ca 25 km sprang jag ganska mycket själv och kom ikapp löpare efter löpare. Undrade när klubban skulle komma. Sprang fortfarande och log. Borde ju vara rejält trött nu. Ska jag öka mer? Vid 37 km svarade benen NEJ på den frågan. Började hugga en del i benen och sänkte tempot någon kilometer. Men nu är jag ju snart vid Vasaparken 39 km där jag har den största skaran påhejare! Kan ju inte halta fram längs Odengatan! Nej, här måste jag öka. Och det gick bra. Fantastisk att snart vara i mål och lyftas fram genom Odengatan! Bilden ovan berättar min känsla just då!:) I slutet av Odengatan stod Kalle som utlovat med dextrosol som jag kanske inte behövde med 2 km till mål. Men tog mer än gärna emot. Applåderade Johan Elmander o co. utanför Scandic på Karlavägen som applåderade tillbaka. Och sen stadion. Drog på en seg spurt på upploppet och det kändes fantastiskt! Jag kom i mål som 53:a i herrklassen. Hade 3 st damer framför mig tidsmässigt. Jag fick tiden 2.40.56. Snittfarten blev 3,49/km. Jag är jättenöjd förstås! Men roligast var att jag kunde genomföra i stort sätt hela loppet med riktigt pigg kropp och ett leende på läpparna! Ja, det här får nog göras om!:) Tack alla ni som lyfte fram mig under loppet! Pussokram!

 

Stockholms Brantaste 3,3 km backlopp. Placering 1. Tid 15.07

I november sprang jag en mara i Hammarbybacken. Då gav den mig kramp i varenda muskel i benen efter ca 35 km. Då lovade jag att komma tillbaka till dig min käre backe, och ta dig hela vägen till mål. I lördags gjorde jag det. Visst en tävling på bara 3,3 km. Men ack så jobbig då man hela tiden ligger på mjölksyragränsen och pulsen nära max. På ett sätt är dessa korta lopp jobbigare än långa. I lördags var det då dags för en av mina favorittävlingar under hela året Stockholms Brantaste. Det var varmt som attan denna dag. Men har känt mig stark på sistone och var förväntansfull. Så rolig tävling med många deltagare och mycket publik. Starten gick och jag kom iväg hyfsat bra i ett kontrollerat tempo uppför första stigningen. Tog rygg på dom i täten och kom upp på toppen i tätgruppen. Första nedförsbacken är min akilleshäl. En brant hård grusväg där ledaren bara rullade ifrån mig med säkert 30 meter. Gick ändå rätt hyfsat och var delad tvåa i botten. Nästa stigning är uppför liftgatan. Jobbig men jag gillar´t! Kom ganska snart ikapp ledaren och var efter halva backen i ledning. Svårt val här. Man måste ju trycka men måste också spara lite krafter inför nästa långa flackare nedförslöpning som går runt själva kullen. Matade på i ett lagom tryck och märkte att det räckte till att få en lucka uppe på toppen. Bestämde mig för att inte titta bakåt men var rätt säker på att någon skulle komma ikapp på vägen till botten. Men ingen kom ikapp och jag kunde inta sista stigningen i ledning. Även att jag är rejält trött i detta läge är det ändå skönt med stigningen som väntar då jag på förra lyckades springa ifrån dom andra. Esa stod och skrek att jag hade en bra lucka bakåt, så det var skönt:) Nu är det inget mer tramsande med ransonering av krafter. På toppen går vi i mål, så det är bara att köra! Ut med allt! Sån underbar känsla att som ledare i loppet påhejas av hundratals människor som står och skriker och applåderar! Mia var på plats hejade på. Hörde en annan stark röst som jag inte såg vem det var då jag hade fokus mot toppen. Han skrek ”Du är dubbelt så gammal som dom där bakom men dubbelt så snabb” Jag log inombords av den fina kommentaren och lite av stolthet. Ja man är ju inte purung längre… Men än kan gubben.

Målet i sikte

Jag kom i mål som segrare i mitt favoritlopp. Tiden blev 15.07. Har väl inte undgått någon som följer denna blogg att jag gillar backlöpning.  Så gött att på riktigt bevisa att jag är helt ok på denna form av löpning. Nedförs är sämre men jag tar mig ändå där också. I år var motståndet inte lika svår som förra året då jag kom 8:a. Ingen Anders Kleist som segrat de två föregående åren. Han hade ju självklart sopat mattan med mig. Det vet jag. Men något jag kan relatera till är min egna tid från förra året. Jag hade 21 sekunder bättre tid i år. Och värmen var klart mer tryckande. Värme försämrar prestationen en hel del. Så jag är självklart supernöjd!:)

Och fina priser var det som vanligt också. Fick pris både som vinnare och pannbenspris som visar att jag hade snabbast tid uppför sista stigningen. Prisutdelningen drog ut lite på tiden så jag fick slänga mig in i duschen när jag kom hem och dra direkt till Tranan för att inte komma alltför sent till jobbet…)

 

En vattenskål med min småländske polare Markus efter loppet. Han förbättrade sin tid rejält från föregående år trots värmeböljan. Är det månne för att även han börjat springa i cykelkeps? Nä, mer trolig är nog att han bor 20 meter från Strutsabacken i Huskvarna:-)

Ett stort tack till Mia, Esa och alla ni andra som hejade fram mig i detta roliga lopp!:)

 

Springcross 18 km. Placering 2. Tid 1.07.11

I går sprang jag Springcross 18 km terrängtävling på norra Djurgården. Området där jag har en av mina favoritrundor i skogen. Tävlingen gick dock på dom vanliga breda terrängspåren. Dom hade gjort om banan en del i år. Till min glädje var den något tuffare än övriga år. Korta hyfsat branta uppförs och ännu brantare nedförs tar ut sin rätt till slut. För min del framförallt nedförs sliter rejält. Första 6-kilometersvarvet av tre gick rätt fort. Men kändes ändå ganska kontrollerat. Jag låg i en liten grupp bakom ledargruppen där herr Uhrbom och några som sprang 12 km höll till. 12 km-gruppen startade samtidigt som oss. Men efter 4 km gick jag loss lite från min grupp och sprang sedan solo hela vägen. Andra varvet försökte jag hålla uppe trycket men sparade lite på krutet inför sista. Hade en kille som sprang 12:an en bit framför som morot. Sista är det ju bara att trycka allt! Kändes hur bra som helst:-) Och jag kom in som 2:a på tiden 1.07.11. Jag var ca 2 minuter och 30 sek efter Fredrik Uhrbom som antagligen hade tävlingen som ren träning. Han vann 6-kilometersklassen 1.5 timma innan vi startade 18-kilometersklassen…..) Men så är han en av Sveriges bästa löpare också. Alltid kul när någon riktig höjdare är med som man kan jämföra sig med. Vet dock att han hade kunnat springa fortare om han velat. Men ändå:-) Roligt är det att det känns som jag har höjt mig ännu lite mer i år än föregående år! Mindre roligt var det när min väska med ombyte och extra löparskor var borta när jag svettig och frusen ville byta om efter loppet! Det var bara att jogga hem till Vasastan igen för att hålla uppe värmen. Och att det står i resultatlistan att klubben jag springer för är Stockholm…? Brukar alltid vara extra noga att fylla i min klubbtillhörighet som är Lekeryd-Svarttorps SK. Denna min moderklubb håller jag kärt om hjärtat. Och så är det enklare för klubbens eldsjäl och statistikexpert Harald att leta i resultatlistan:-) Sorry Harald!
I Springcrossvideon är det i slutet några sekunders intervju när jag summerar banan. Fråga….? Pratar jag inte fortare ( läs mindre långsamt) än vanligt då jag har 180 i puls???

 

Premiärmilen. 10 km. placering 27. Tid 34.15

Då är årets första löplopp gjort. Och vilken dag! Soligt, torrt och över 10 plusgrader. Ja, mycket bättre förhållanden får man leta efter. Premiärmilen 10 km mestadels asfalt och lite grus gick av stapeln i söndags. Loppet går på en 5 km-slinga som vi springer två varv ute på norra Djurgården. Har ju inte hunnit med så värst många löppass efter skidsäsongen. Och det har inte känts mer än ok då jag ökat takten på dom få fartpassen jag gjort. Men denna tävling är väldigt tidigt på säsongen. Så den tar jag mest som träning. En hel del av den svenska löpareliten brukar vara med. Så även i år. Placeringen brukar därför inte se jätteimponerande ut för mig. Förra året kom jag 53:a med en för mig fullt godkänd tid. Men i år gick det ännu bättre:-) Kändes väldigt lätt i steget i början och låg på kilometertider runt 3.25. Tänkte att jag tappar säkert lite fart på andra varvet då jag självklart är tröttare än på det första. Men höll ihop det bra hela vägen. Och jag kom in som 27:a. Tiden blev 34.15. Det innebär 3.25/km. Så grymt nöjd med ett sånt lopp så här tidigt på säsongen! Jag hade 1 minut 25 sekunder bättre tid än förra året. Då ska jag komma ihåg att det inte var lika bra väderförhållanden då. Men en klar förbättring oavsett från förra året. Ja det känns grymt skönt att veta att jag ligger omkring den kapaciteten som jag vill och hoppas att jag ska ha. Med lite mersmak till och med:-) Nu har löparsäsongen dragit igång. Nu kör vi!!!

Vasaloppet 91 km skidor. Placering 273. Tid 4.43.31

Jag och brorsan en halvtimme innan

Då är Vasan 2014 genomförd. Skrev förra året att jag hade kanske första året utan strul med utrustningen. Nu var jag tillbaka till ”det vanliga” igen…)
Vasaloppets morgon finns det en stor längtan. Längtan att komma igång med tävlingen. För i svåra vallaförhållanden har man dagarna innan hört alla olika vallatips till leda. Och osäkerheten på rätt valla faller på. Men det är bara att till slut bestämma sig och hoppas på fina skidor under loppet. Starten går ju kl 08. Men dagen börjar tidigare än så.

Kl 02- Dags att vakna och käka frukost

Kl 03- Åker från stugan i Dala-Järna till
Berga by. Ca 12 mil

Kl 04.30- Ankomst till Berga By

Kl 04.40- Ställer oss i kön för inläggning av skidorna för att paxa en bra startplats.

Kl 05.30- Insläpp på startområdet. Paxar sin plats.

Kl 06- Tillbaka i bilen. Käkar lite. Softar lite. Går ner i skogsdungen och bajsar. Vägrar bajamajorna!!!

Kl 07.30- Går från bilen till starten.

Kl 08- Äntligen dags!!!

Och så är vi iväg. Den ofrusna tjärnen på startrakan gör att spåren snart efter start går från ca 50 spår till endast 12. Funkar bra ändå med tanke på den stora massan. Får bra flyt i första backen. Ser brorsan jämte mig. Kollar läget och inser att jag har lite bättre fäste än honom i backen. Han har tränat mindre än mig i år. Men kom ändå i på en grym 360:e plats! Imponerande av min 6 år äldre bror:-) Skidorna fryser i lite. Men inte för mycket. Fästet känns bra och nu kommer snart första sluttande nedförsbacken då jag äntligen får kolla in om glidet är ok jämfört med medtävlarna. Och det är det!:-) Kanske inte bättre än många andra men inte heller sämre. Och det räcker. Och stavarna håller. Nu börjar man slappna av lite. Nu är största faran över. Och kroppen känns bra. Sedan är det att hitta klungan med rätt fart och staka staka staka. Alltid lika skönt då första uppförsbacken kommer så jag får använda benen lite också. Och jag tror jag ligger hyfsat till. Ca 250:e. Och här ska jag ligga och känna in loppet lite. Svårt före men lika för alla. Och jag kommer in i fint flyt. Och när det är mindre än halva loppet kvar och alla börjar bli slitna ska jag om krafterna finns öka lite. Det är så det brukar vara. MEN…. När jag tror att faran är över slår den till! I en en uppförsbacke 3 km från Oxberg är en bakomvarande på mina skidor i ett diagonalbentag och jag ramlar framstupa. Ska resa mig upp. Men innan jag hinner upp ska den bakomvarande springa om mig och knäcker staven för mig. Jag svär en del. Den nu framförvarande ber om ursäkt i farten och skyndar vidare. Här rinner en del tankar genom huvudet och en hel del energi rinner ut. Men jag åker vidare med en hel vänsterstav och en halv högerstav till Oxberg. Hämtar ut en ny stav i Oxbergs stavbod. Med en gammaldags rem??? Frågar om dom inte har en ”vanlig” rem med Kardborreband så att staven inte kan tappas. Men inte… Håller stenhårt i staven de sista 3 milen för att inte tappa den. I nästa kontroll stannar jag till i stavboden igen och frågar efter en stav med en ”riktig” rem med kardborre. Javisst säger dom och hämtar upp en ny stav med en likadan rem utan kardborre. Jag inser att jag och den gamle remmen kommer att följas åt till Mora. Jag börjar också märka att trugan på lånestaven börjar röra sig. Inser att den sitter löst men vågar inte börja pilla på den. Då kanske den lossnar helt. Kämpar på och fixar med den gamle remmen en del och börjar bli trött i handen då jag måste hålla stenhårt i staven. Vid Eldris 9 km till mål börjar jag även bli lite yr av energibrist. Men kör på i klungan jag hamnat i och har en plan att de sista kilometrarna ska försöka plocka några placeringar. Men vid 3 km från mål är nu den innan lösa trugan nu helt borta. Tappar klungan och åker utan truga till Mora. Det låter kanske som att jag förlorar en timme på det här. Och så känns det också. Men i verkligheten kanske det handlar om högst 5-8 minuter. Det hade dock antagligen blivit ett fint placeringspers. Men jag är jättenöjd med min prestation. Och det blev till slut bara 20 placeringar sämre än i fjol. Och den sköna känslan då jag ser målportalen i Mora! Den är fantastisk!:-) Jag blev 273:a och tiden blev 4.43.31. Och med tanke på sämre skidföre i år och stavstrul så är jag supernöjd! Att det inte var ett helt optimalt lopp i år gör att jag faktiskt redan nu är sugen på att göra ett fint Vasalopp 2015. Det gäller bara att vara med när anmälningsslussen öppnar så att jag får mig en plats!!!
Puss och kram på er!

Stråkenloppet 42 km skidor. Placering 16. Tid 2.07.51

Då har jag kört säsongens första skidtävling! Var nere i Småland och hälsade på min kära familj i helgen. Och lämpligt nog gick Stråkenloppet i söndags. Såg det som en chans till en bra genomkörare inför Vasan i mars. Brorsan hängde ju förstås på och även Robban och Markus.
En flack knapp 4-kilometersbana skulle tas 11 gånger. Hade på fäste under skidorna även om det hade gått att staka runt utan problem. Men skönt i dom små motluten att få använda benen ibland också. Om inte annat för omväxlings skull… Är ju rätt tradigt att bara stå och staka även om många i fältet gjorde det. Jag hade inga större förväntningar på placering. Bara skönt att veta om jag ligger i fas. Det började som det brukar göra. Med en strulig start och jag hamnar rätt långt bak. Svårt på en smal konstsnöslinga att åka om i början. Bara att rätta in sig i ledet. Sedan spricker det upp mer och mer och jag kan plocka placeringar i en jämn takt. Fick några klungor att åka med emellanåt. Kroppen kändes bra och det var kul att åka slalom mellan folk vi varvade. Alltid kul med lite andra inslag än och bara stå och staka på en flack raksträcka som det är ibland på tävlingar. Självklart även lite frustrerande om man fastnar bakom folk och det är omöjligt att köra om. Kul även på en varvbana att se hur tätåkarna som man ser på olika ställen varje varv ligger till. Och att se om brorsan och jag möts på ungefär samma ställe på varje varv:-) De sista varven tänkte jag köra slut på mig rejält och ökade en växel. Det gjorde att jag åkte ifrån min klunga en del. Jag kom in på 16:e plats. Det är jag nöjd med även om det är 15 minuter efter dom första åkarna. Då ett varv tog ca 10 minuter förstår ni då att även jag blev varvad av täten. Det är ändå så pass bra åkare som kan blanda sig i topp 20 på Vasaloppet. Och dom tänker jag inte jämföra mig med…) Blev dock bäste åkare från klubbar från Jönköpingstrakten och fick tack vare det både bild och en kort intervju i Jönköpingsposten:-) Brorsan, Robban och Markus körde också bra och jag tror vi alla fick ett bra kvitto var vi står inför årets mål Vasaloppet. Min brorson Viggo körde stenhårt i barnloppet och han stakar på som bara den! Potential skådar jag hos honom! Om han blir lika skidtokig som mig och hans far då han blir lite äldre är dock både svårt och ibland lite knepigt att bli:-)

Hammarby Alpin Marathon. 43 km Backlöpning. Placering 2. Tid 3.33.42.

”Kvick och smidig… Det är dom två orden som ploppar upp i mitt huvud när jag ser dig”  Det sade min kära fru till mig med 100% ironi när jag skulle resa mig upp från soffan dagen efter backmaran…) Ja så paj i benen har jag nog aldrig varit någon gång förut! I lördags var det så dags för den intressanta maran i Hammarbybacken. Vi skulle ta slalombacken upp. Sedan springa runt backen ner till botten igen. 22 varv+ en extra gång upp till toppen där vi gick i mål. Ca 50 pers med blandade känslor stod vid roten av Hammarbybacken kl 09.00 på lördag morgon för att anta utmaningen på dom dryga 42 kilometrarna. En löparnörds våta dröm…eller mardröm? Ett lopp som är något mer än ett vanligt lopp. Och av alla datum på detta år ska det ju självklart göras då det är som allra jävligast på hösten. Nu hade vi ju en grym tur att det var uppehåll, runt nollgradigt och faktiskt soligt då och då. Kunde ju varit regn och snålblåst. Då hade det blivit ännu mera jävligt.

Morsan och Mia ser ut som om dom vallar mig i mål, vilket jag väl behövde just då…)

Med mig hade jag en hel skara med påhejare och drickalangare. Mia som varit på jobbfest kvällen innan och sovit 3 timmar är med redan innan start. Hon är min stora hjälte denna dag:-) Hon stod nästan helt själv i backen i början av loppet och sprang långt upp och ner för stora delar av backen för att serva och heja på mig. Esa kommer snart efter. Sedan Nicke, Peter och Nusin, Morsan och Chrille, och mina svärföräldrar Eva och Lars. Alla sprang och hejade fram. Det ger mycket extraenergi! Svärfar har även tagit fotona i detta inlägg. Starten går och vi pinnar på uppför backen i makligt tempo. Märker ganska snart att jag får en lucka till tvåan i loppet. Känns bra varv efter varv och luckan växer lite hela tiden…. första halvan. Tänker självklart att jag kanske kör på för fort. Vet att en del rutinerade ultralöpare är med och skrattar antagligen åt mig att jag kör för hårt. Men allt känns bra. Kontrollerad uppförslöpning med ett jämnt tempo och korta steg. Släpper på utför runt backen med avslappnad löpning. Varför ändra på det upplägget? I ca 17 varv känns det på detta sätt. Har väl en dryg backes ledning som mest, vilket i tid innebär ca 3 minuter. Tvåa ligger min namne Daniel Nilsson från FK Studenterna som också han är född 1974. Han vann SM förra året på 100 km. Snacka om rutinerad.  Jag känner mig hur bra som helst vad gäller flås och energi.

Men…krampen som jag vet kan komma kom. Och som den kom!!! Kunde inte förmå mig att springa på som jag ville. Försiktiga löpsteg blev till delvis gång. Tror det var på varv 19 som min namne Daniel sprang förbi med lätta steg. Visste att denne ultralöpare skulle avsluta starkt. Visste dock inte att jag skulle avsluta så svagt! Det blir ju även lite psykiskt jobbigt vid denna negativa trend i loppet.  Krampen satte sig överallt. Vaderna, baksida lår, framsida lår, höftböjare och ljumskar. Så otroligt frustrerande att helt oberörd i flåset inte kunna köra på. Styltade mig fram de sista varven. Fick krampattacker så jag var tvungen att sätta mig ned ibland. Blev omsprungen av många löpare som jag varvat med flera varv. Men skam den som ger sig. I mål kom jag i alla fall som 2:a. ca 8 minuter efter Daniel och ca 7 minuter före trean Niclas som även han är en rutinerad ultralöpare. Min tid blev 3.33.42. Alltså, det låter kanske i texten som om jag vore missnöjd? Ja missnöjd och frustrerad över mina fem sista varv är jag. Men totalt sett är jag supernöjd! Segraren Daniel krossade banrekordet. Men även jag slog det gamla banrekordet med ca 4 minuter:-) Och vilket stöd jag hade från mina kära vänner och familj som var och hejade på detta spektakel! Ni är fantastiska:-)

Målgång och mitt ansiktsuttryck säger det mesta. Smärta och lättnad i en skön kombo! Fick höra i efterhand att ryktet från de andra löparna hade gått att jag under slutet av loppet gått in i väggen. Då hade min käre vän Esa som känner mig bäst vad gäller träning och tävling kontrat med ”Ja men han kommer att gå igenom den väggen” Vilka fina ord! Blir helt rörd:-) Ja vilken dag! Med mig tar jag den sköna lätta känsla jag hade de första 17 varven. Min syreupptagning har nog aldrig varit bättre. Uthålligheten för sådana här extrema lopp kan jag dock förbättra ännu mera. Det jag vet är att du och jag Hammarbybacken kommer att ses igen. Om det är i nästa års mara eller i något annat lopp, det vet jag ej? Men vi kommer att ses. Och då ska jag ta dig hela vägen! Ända in i kaklet!

Lars, jag och Jonas

ÖIS-Loppet 12,5 km blandad, backig asfalt/terränglöpning. Placering 1. Tid 46.10

I går sprang jag Öis-loppet i Ölmstad. Brorsan bor där och var tävlingsledare för detta fina lopp. 12,5 km med 300 höjdmeter skulle klaras av. Har sprungit banan innan med bror. Men fick i fredags lite uppdatering då jag var med och snitslade delar av banan. Brorsan och några till har gjort ett riktigt hästjobb med detta arrangemang. Och med snitslandet av banan. Hade varit många felsprungningar annars…) Det ska även stämmas av med bönderna runtomkring så att grindarna till kohagarna är uppställda under loppet. Barnen började springa med allt från ett varv runt fotbollsplanen till 1,5 km. Viggo kom in på en fin andraplats på 1,5 km-banan!
I vårt lopp fanns det några namn som brorsan satt upp som favoriter. Orienteraren Lars från Hallby, trevlige Jonas Linderholm som kommer från Ölmstad, men numera bor i Stockholm och springer framförallt medeldistans för Huddinge AIS, Ölmstadsonen Robban och jag själv.De första kilometerna gick på asfalt. Befarade att jag skulle få svårt att hänga Jonas då jag är lite seg i starten och det går på asfalt. Men kändes bra och tog rygg. Avlastade Jonas med dragjobbet lite innan den ca kilometerlånga sega asfaltsbacken började. Låg där i tät och försökte hålla bra tryck. Jonas och Lars hängde på. Då vi efter drygt 3 km svängde in på grusvägen märkte jag att jag oväntat fick en liten lucka. Tänkte att jag kanske springer för fort för mitt eget bästa. Min gps-klocka lämnade jag innan starten då batteriet tog slut. Så hade ingen digital koll på tempot. Men det kändes ju bra, så jag körde på. Efter ca 5 km hade avståndet ökat ytterligare litegrann. Och det är ju här mitt favoritparti börjar med rejäla backar med avslut vid 9 km i Berg där det också fanns ett bergspris att hämta hem. Då backarna började kände jag mig riktigt stark och fylld med självförtroende då jag redan fått en oväntad lucka. Sedan matade jag på i ett jämnt tempo i backarna. Och hade en ledning på dryga minuten vid bergspriset.

I Berg fick jag mottaga armbandet som visar att jag tagit bergspriset av min kära fru Mia som stod med morsan och Chrille och servade dricka till oss löpare. Efter dom fina backarna återstod en bit på ojämna kostigar och sedan i princip sluttande nedför på grusväg de två sista kilometerna. Förstod att jag hade en rejäl lucka men var långtifrån säker då jag vet att Jonas är grym på detta parti. Men jag rullade på fint och fokuserade att inte släppa på trycket. Och när sista kilometern började, förstod jag att jag skulle ta hem segern i detta fina lopp.

På väg in mot ett sista varv på löparbanan

Vi avslutade med ett varv runt fotbollsplanen. Och en härlig känsla då jag kom in ensam mot mål i ett fantastiskt soligt höstväder:-)

Målgång och min första seger på låt oss säga…. drygt 20 år! Det var ju inte världens största lopp. Men en del namn fanns på plats som jag respekterar som riktigt duktiga löpare. Så jag är otroligt nöjd med prestationen. Har ju varit mer än nöjd på alla lopp i år. Men detta var en av dom bästa löparkänslorna i år. Kände mig väldigt lätt hela tiden. Sluttiden stannade på 46.10.
Segermarginalen blev nästan 1 min 30 sekunder till Lars på andraplats och Jonas på tredje några sekunder efter.

Brorsan inspurtandes på ett nytt banpers

Skönt att inte göra tävlingsledare bror besviken heller:-)
En väldigt fin och gemytlig tävling som var perfekt arrangerad av eldsjälar från Ölmstad.

Robban, Jonas och jag efter målgång

Tack för en supergrym tävling med trevligt folk och jättefint prisbord som slår de flesta andra tävlingar.
Vi ses nästa år:-)

Jag och Viggo nöjda med våra pallplaceringar efter våra lopp.

Viggo och jag efter Tjurruset

Tjurruset 10,4 km Trail/Terränglöpning. Placering 4. Tid 43.20

Tjurruset gick av stapeln i lördags ute vid Tullinge. Brorsan med familj kom upp från Småland för att springa loppet. Och självklart sprang ju även jag och Esa. Går ju inte missa detta lopp då man får grisa sig igenom en dryg mil…) Måste dock sägas att jag är lite besviken på årets bana! Visst, det fanns sina utmaningar med vatten, kärr, backar och grustag. Men det var alldeles för mycket helt vanligt flackt grusunderlag. Dessa underlag ska ju högst vara en väldigt kort transportsträcka till nästa utmaning.

Fanny och Viggo sprang först Kalvruset 3 km. För Fanny gick det bra. Viggo ramlade och råkade slå huvudet i en stock. Så han var inte helt nöjd med loppet. Men det gick över snabbt.

Sedan var det dags för Sofia och Ida. Dom sprang på riktigt bra och hann i mål precis innan vi startade.

Jag, bror och Esa fick bra platser långt fram i startledet. Kom i väg bra. Men jag är ju för seg ändå i starten. Kommer lite efter direkt och får sen jaga. Men det är ju rätt kul det med. Gillar att jaga ikapp på dom jobbiga partierna. Tog man efter man och låg efter slalombacken sedan 5:a rätt länge. Kom ikapp 4:an vid halva loppet och sprang ifrån lite i en uppförsbacke. Hade 3:an inom synhåll knappa halvminuten fram. Men kom inte jättemycket närmre. Kul att ha någon som morot längre fram ändå. Sista biten var kul. Ett 70 m långt träsk som vi skulle forcera. Mycket publik och skratt bjöds det på här. Kom upp och såg att min nummerlapp flög iväg. Tänkte först skippa den men kom på att tidtagningschipet sitter ju i nummerlappen. Bara att springa tillbaka och plocka upp den. Tappade nog inte mer än 10 sekunder på detta. Kom i mål som 4:a. Supernöjd på tiden 43.20.

Bror och Esa gjorde också starka lopp. Men vi var alla överrens om att denna bana var för mesig för att vara Tjurruset. En snittid på 4.10 min/km över 10,4 km löpning talar sitt tydliga språk. Snittet borde för mig ligga någonstans runt 5 min/km för att det ska vara tillräckligt tufft. Skärpning till nästa år!

En grym dag hade vi i alla fall som avslutades med en sen kräftskiva ute hos Syrran och hennes familj. Tack alla för en härlig dag:-)

Lidingöloppet 30 km terränglöpning. Placering 53. Tid 1.55.04.

Igår var det då äntligen dags för Lidingöloppet 2013. Var ju väldigt revanchsugen efter förra årets DNF. Då kastade jag haltande in handduken efter 20 km med överansträngd vad. Helt annan känsla här i år kan jag säga! Ja i år ser jag riktigt glad ut ju:-) Jag startade i ledet bakom elitledet och kom väl i väg runt 300:e gissar jag. Mycket kryssande i början för att komma fram till löparna runt 100:e plats. Men kanske bra då man inte ens har möjlighet att rusa i början. Det släpps upp efter några km. Och sen är det fritt fram att köra på. Kändes väldigt bra och kom in i ett skönt flyt där jag låg på runt 3,45/km. Skönt att ha lite tid tillgodo. Det behövs när andra tuffare halvan av loppet börjar. Plockade placeringar sakta men säkert.  Kändes kontrollerat hela tiden. Efter 15 km börjar loppet på allvar. Med små uppförs och utförsbackar slits kroppen ned och lätt att tappa rytmen. Skönt ändå med lite kupering. Då brukar jag ta en del placeringar. Det som för mig sliter mest är dock dom branta nedförsbackarna. Ogillar dom väldigt mycket. Uppför är däremot ett trevligt inslag. När sista milen börjar händer grejer i kroppen som inte har så mycket med konditionen att göra. Energin börjar ta slut en del. Men min värsta motståndare var krampkänningar lite överallt som började vid ca 22 km. Och smärta i fotdynorna bakom stortån. Det beror på att det blir mycket framfotslöpning i tävlingsskorna. Mina medtävlare hade nog minst lika jobbigt med utmattningssyndrom. Tog ca 20 placeringar på sista milen. Alltid bra för självförtroendet. Och skönt psykiskt att känna att dom andra är ännu tröttare…) En härlig känsla dom sista km att veta att mitt mål under 2 timmar kommer jag klara med råge. Sluttiden blev 1.55.04. Det räckte till en 53:e plats. Jag är ju helt otroligt glad över detta resultat! Som jag skrivit tidigare är det underbart att folk som jag känner står och hejar på. Då har man något att se fram emot hela tiden. Och man kan vid dessa tillfällen även få fram ett litet leende:-) Mia och mina svärföräldrar och syrran med familj var på plats och hejade fram mig. Svärfar har även tagit fotona i detta inlägg.

Salomon Trailtour Hellas 21 km Traillöpning. Placering 5. Tid 1.30.27

I lördags sprang jag en efterlängtad trailhalvmara i Hellas. Tävlingen ingår i Salomon Trailtour och dom loppen erbjuder lopp med småstig, obanat och kuperad terräng. Precis vad jag gillar och som jag springer till 90% av mina träningspass. Så mycket mer varierande, roligare och utmanande än vanliga flacka asfaltslopp. Så detta lopp var jag verkligen förväntansfull på. Täten med sveriges bästa traillöpare Andreas Svanebo sprang ganska lugnt i början. Hade inga problem att hänga på. Farten ökade för varje kilometer men hängde med till ca 6 km. Då gick Svanebo och Niclas Sjögren loss. Jag och några till följde en bit efter. vid ca 8 km kom de två ledande bakom oss. Dom hade sprungit fel och kommit ikapp oss igen. Det var väldigt svårt att följa den snitslade banan och det blev mycket tvära svängar och stopp för att hitta rätta vägen. Vid 10 km drog dom iväg igen. Jag, Jonathan Alvaeus och Jonatan Thoresson som är en väldigt bra och rutinerad traillöpare bildade en trio. Jag sprang mestadels som nummer tre i denna klunga. Tänkte att om jag släpper kommer jag väl springa vilse härute i skogen. Så det var bara att bita ihop. Thoresson drog nästan hela vägen den sista milen. Jag snubblade och föll ordentligt ett par gånger och fick jaga ikapp. Helt blåslagen idag…) Krampkänslan börjar också komma här. Dels för att det helt enkelt är väldigt krävande för kroppen och dels för vätskebrist. Vätskestationen som var vid varvningen var så väldigt konstigt placerad så man var tvungen att springa en omväg på 10 meter för att komma åt drickan. Och när dom andra hoppar över denna är det ju bara att hänga på. Fick första vätskan vid 15 km. Och det var alldeles för sent. Vid ca 17 km börjar även ljumskarna och armarna krampa. Men biter ihop och hänger med. Supernöjd att kunna hänga på en stor terränglöpare som Thoresson. Men väldigt blåslagen och mör får jag släppa dom vid 1 km från mål. Kommer in på 5:e plats 13 sekunder från 3:an. Tiden blev 1.30.27. Ca 3 minuter efter segraren Svanebo. Otroligt nöjd och stolt att kunna vara så nära dom bästa i landet på den här typen av löpning. Det har ju gått väldigt bra hela säsongen. Och på just sådana här lopp med tuff terräng som jag älskar vill jag också verkligen prestera på. Och det gjorde jag ju:-) Svanebo som hade en ömmande hamstring och sprang fel med knappt en minut hade ju förstås varit lite längre före om allt hade klaffat. Men ändå… Får tacka Thoresson för allt dragjobb. Ja detta är ju nästan något att berätta för barnbarnen…) Ni förstår barn. När morfar/farfar var nästan 40 år fyllda var han bara 3 minuter från Sveriges bästa terränglöpare i en hård halvmara ute i skogen:-) Nu ska jag läka ihop i mitt ömmande knä och händer efter mina fall. Sen är det på´t igen!

Midnattsloppet. 10 km Löpning. Placering 30. Tid 34.34

Då är mitt första Midnattslopp gjort. Vilken inramning! Esa som sprungit loppet i många år har berättat om stämningen på detta lopp. Så jag hade ju en aning om hur det skulle vara. Men det var bättre än väntat. Kväll, mycket publik och grym stämning längs med hela banan. Fick massor med extra energi av detta.Mitt lopp gick som alla lopp som sprungits i år. Över förväntan. Med en bana som enligt gps visade på 10,25 km och med en del backar är detta ingen bana för personliga rekord direkt. Men det flöt på fint hela vägen. Några kilometer på gränsen till för fort och några andra mer kontrollerat. Och slutet av loppet krämade jag ut det som fanns kvar i kroppafaan. I euforin sprang jag faktiskt och vinkade till publiken på flera ställen. Och som sagt extra energi av hela inramningen gjorde att jag sprang in på 30:e plats med tiden 34.34.
Det är jag fantastiskt nöjd med:-)
Esa som brottas med en krånglande benhinna kom in snart bakom mig. På lördag springer vi en efterlängtad trailtävling ute i Hellas. 21 km tuff terräng står då på schemat:-) Då ska inte bara flåset få sig en omgång. Då ska även mjölksyran ligga där och lura i uppförsbackarna…)

Grevskapsloppet. 10 km Löpning. Placering 3. Tid 33.06
Tredjeplats blev det. Och nytt pers på 10 km.

Jag är i Småland hos min familj. Passar på att träna riktigt ordentligt nu då jag vet att det kommer bli dåligt med träning på semestern i Italien om ett tag. Efter flera dagar med dubbla pass ringde brorsan i går morse. Han hade hittat ett löplopp på Visingsö på lördagen. Grevskapsloppet. Yrvaken som jag var och lite seg efter dubbla pass de senaste dagarna var jag inte ett skit sugen på en spontan löptävling då. Men efter någon timma hade jag förstått att det får bli en del av mitt lilla träningsläger helt enkelt. Ett rejält tempopass är ju inte helt fel. Så idag var vi på Visingsö och sprang ett flackt 10 km lopp. Hade ingen aning om anmälda motståndare till loppet. Men 10 min innan start fick jag syn på storlöparen Anders Kleist och massa andra från IK Akele som såg snabba ut. Alltid kul med elitlöpare med. Bra att jämföra sig med:-) Kleist drog iväg i vanlig ordning och vann också överlägset. En annan Akele-löpare hade en lika klar andraplats. Själv låg jag runt 10:a och hade koll på 3:e placering en bit framför. Låg stadigt på ca 3.25/km och kände mig förvånansvärt pigg. Efter halva loppet kom det ett parti med lite svårare terräng. Då kom jag ikapp placering 3-6. Sprang med detta gäng i en hög men jämn fart. Kändes fortfarande bra och sprang och undrade när jag skulle gå in i väggen. För jag hade sprungit fortare än jag någonsin gjort tidigare. Och borde vara seg efter all träning de senaste dagarna. Men 1 km från mål kände jag att det fanns ytterligare krafter. Och gjorde ett ryck. Sprang allt vad tygeln höll och fick en lucka. Sprang in på 3:e plats:-) Tiden blev 33.06! OBS… min gps visade 9,7 km. Men även detta omräknat till 10 km enligt gps skulle innebära en tid runt dryga 34 min. Alltså har jag klarat av ett av årets stora mål med råge! Att springa en mil under 35 min. Brorsan sprang in på på sitt nya pers 41.14. Robban från Ölmstad som också var med gjorde även han nytt pers med 35.18 tror jag…

Robban, brorsan, jag och Viggo efter loppet.

Min brorson Viggo sprang knatteloppet och kom in på en andraplats:-) Alltså fighterfacet och spurten som han visade upp är obeskrivligt! Synd att jag inte fick med detta på bild. Det var sevärt kan jag lova. Hade ju också lovat Viggo att placeringen han kom på. Det skulle även jag komma på. Klarade inte riktigt detta. Men är så otroligt nöjd! 3:a med bra motstånd och sluttid långt under ett stort mål i år. Gött de!!!

Parloppet. 5 km löpning. Placering lag 4. Individuellt 5. Tid 17.04.

Igår sprang jag och Esa Parloppet i Hagaparken. Ett 5 km-lopp (5.15 enligt gps) på grus och lite gräs med några mindre stigningar. Man springer i par. Startar samtidigt men springer banan åt olika håll. Kul då vi möter varandra och alla andra utmed banan. Sedan läggs våra inbördes tider ihop och vi får en sammanlagd tid. Starten gick kl 18. Esa var på grillfest innan. Och skulle dit igen direkt efter loppet. Själv började jag jobba kl 19. Så det var bara att hämta andan någon minut efteråt. Dra hem till mig och duscha och sedan Tranan för min del och grillfest för Esa. Vi kom in på en fin 4:e plats:-) Kändes grymt bra. Fick in ett skönt flyt som jag ofta saknat då det är så kort lopp och ös från början. Hade enligt gps ett snitt på 3.20/km över hela banan. Landade i mål på 17.04. Dock tror jag och min gps att det var lite längre än 5 km. Men men… Det blev dryga halvminuten bättre tid än förra året med liknande förhållanden. Esa hade också ett fint flyt genom loppet. Han landade på 18.11. Bra jobbat av (som Esa sa) två avdankade skidåkare vid 40-årsstrecket:-)

Stockholms Brantaste 3,3 km. Backlöpning. Placering 8. Tid 15.28

Då har jag sprungit det roliga, jobbiga, inspirerande Stockholms Brantaste för andra gången! Ja, detta lopps banprofil liknar inte många andra. Måste erkänna att jag varit lite spänd inför tävlingen innan. Jag har ju visat bättre form på alla lopp i år än förra året. Och det beskedet ville jag verkligen ha på detta lopp också. Är det någon löpning jag vill vara bra på, är när det går brant uppför. Vet inte riktigt varför? Tror det är att jag är en gammal tjurig längdskidåkare i grunden. Och när det gör som ondast, då vill jag känna mig starkare än dom andra. Hur ont det än gör önskar jag faktiskt att det bara gick uppför. För där går det väldigt bra. På detta lopp är det ju även två rejäla nedförslöpningar. Och den träningen har jag slarvat med. Jag är rent ut sagt dålig på det.Jag hade en stor skara påhejare på plats. Min fru Mia, Esa och min käre gudson Victor(enligt Esa är Victor grym på att springa i backar), syrran och hennes hund Musse, Nicke min vän och barkollega. Och lite annat folk som jag känner igen. Det var även några i startfältet jag känner. Min småländske vän Markus passade på att springa då han ändå var på en mässa i Stockholm. En stor överraskning var att konditionsidrottsfenomenet och bloggaren Erik Wickström anmält sig till loppet. Han har tränat mig på en träningsdag i Ölmstad och jag följer hans grymma blogg dagligen. Erik sprang in på en fin 3:e plats.Så hur gick det för mig då. Ja, som jag sa var anspänningen på plats innan start. Kände mig stum i benen redan innan loppet. Men det vet jag bara är nervositet som släpper när startskottet går. Följde planen att inte rusa utan att öppna kontrollerat men med tryck. Kändes bra och hade krafter kvar efter första uppförsbacken. Första nedförsbacken som är hyfsat brant gick som jag befarade. Dåligt är ordet! Skönt dock att det var motvind där och inte i uppförsbackarna. Andra uppför gick bra. Tog in på dom flesta framför och hade lite krafter kvar uppe på toppen. Så skönt att ha några som står och skriker på mig uppför. Det gör många sekunder. Andra nedför går runt Hammarbybacken och den är lite flackare. Lite skönare än första. Men också betydligt längre. Tappade en del på dom som var framför. Sen kom jag till botten av sista uppför. Den så kallade pannbensbacken…) Här är man rejält trött redan innan backen börjar. Men då är det bara den backen kvar. Och inget att spara på. Ingen mer ransonering av krafter. Då ska allt ut! Sista backen gick jättebra. Tog in lite på dom som var närmast framför. Men dom var lite för långt ifrån för att jag skulle kunna ta dom. Dom har en tidtagning på den sista backen. Den tiden är inte upplagd i resultaten ännu. Ska bli intressant att se om dom lägger in det i resultatlistan.

Jag kom i mål på 8:e plats. Tiden blev 15.28. Det blev en putsning med 21 sekunder från förra året med liknande förhållanden. Jag hade exakt 30 sekunder upp till tredjeplatsen. Några sekunder närmare suveräne segraren Anders Kleist än förra året. Jag är supernöjd:-)

Springcross 18 km. Löpning. Placering 3. Tid 1.09.34

I går körde jag årets första terränglopp på Norra Djurgården. Ett område där jag tränar väldigt mycket ute i fantastisk obanad terräng. Loppet gick dock på vanliga skogsstigar med varierande terräng. Några riktiga leriga partier, blöt stig och torrare grusväg. Inte jättekuperat. Men lite upp och ner är det ändå. Banan var 6 km. Loppet var indelat i tre olika distanser. 1,2 eller 3 varv. Jag sprang den långa (18 km) varianten med tre varv.

Vi som sprang 18 km startade samtidigt som dom som sprang 12 km. Det var perfekt. För då fanns det många bra ryggar att hänga på. Såg på mina kilometertider på första varvet att det här kanske går lite väl fort för herr Nilsson. Men det kändes så grymt bra så jag tänkte att jag kör så länge det går. Det känns ju bra liksom! Det blev ett ständigt sneglande på varandras nummerlappar som visade om man sprang 12 km eller 18 km. Såg att min lilla klunga var de flesta i 12-kilometersklassen. Hade däremot ingen aning om vilken placering jag hade i min klass.

Mia brukar ju vara med och heja på de flesta tävlingar jag springer. I går kunde hon inte eftersom hon var på möhippa. Däremot kom mina svärföräldrar och hejade på. Och svärfar hade med sig kameran och har tagit alla bilderna. Det är alltid en energikick att ha med sig någon som hejar. Det blir något extra att se fram emot på varje varv:-) Vid sista varvningen vek ju 12-kilometerslöparna av in mot mål och jag gick ut på mitt sista varv helt ovetande om placering. Efter att ha legat i en liten klunga blev jag nu alldeles själv. Eller rättare sagt själv på mitt varv. Det var ju en väldans massa löpare som var ute på sitt näst sista varv. Så det blev lite sicksackande löpning runt alla andra löpare. Jag tappade lite fart på sista varvet vilket är helt normalt. Dels för att jag är tröttare och dels för att jag inte kan välja närmast väg hela tiden då mycket löpare ska varvas. Kunde ändå hålla bra tryck. Och när det var några kilometer kvar kände jag att nu finns det inget att spara på. Så det blev fullt blås. Såg på min gps att det här loppet skulle gå väldigt bra. Ännu bättre tid än i fjol trots långsammare förhållande. Och när jag kom in på upploppet hörde jag speakern säga… här kommer Daniel Nilsson in på en fin 3:e plats! Så jag kom 3:a på tiden 1.09.34. Genomsnittsfarten blev 3.52/km. Ja, jag kan bara säga att jag är supernöjd och jätteglad!

Premiärmilen 10 km. Löpning. Placering 49. Tid 35.40

Då är årets första löplopp genomfört. Premiärmilen på norra Djurgården. Vi sprang två 5-kilometersvarv på mestadels asfalt. Några kilometer var det grus med inslag av is då våren  har haft svårt att visa plusgrader. Men det var väldigt fint väder och temperaturen låg omkring nollgradigt. Har ju inte hunnit springa så värst många gånger efter Vasaloppet. Men det jag har sprungit har varit mycket kvalitetsträning (tempo och intervaller). Och det har känts förvånansvärt bra på passen. Och tävlingen gick jättebra:-) Stora delar av sveriges löparelit brukar vara med på detta lopp. Så min placering (49:a) låter ju inte så där värst imponerande. Men tiden jag fick är jag supernöjd med. Jag fick tiden 35.40. Det blev 1 min 13 sek snabbare än i fjol då det också var bättre väderförhållanden. Loppet gick bra i ett jämnt tempo hela tiden. Kommer ju konstigt nog aldrig långt fram i starten. Även att jag stod hyfsat långt fram väller sig folk framför mig innan starten går. Och så står jag för långt bak likt förbannat då startskottet går! Jag får helt enkelt ta för mig bättre. Så första biten av loppet handlade om att få en bättre position. Men sedan flöt det på riktigt fint. Min kära fru Mia var med och hejade fram mig längs banan. Alltid kul att ha någon med sig som har viljan att betrakta galenskapen från sidan:-)  I mål såg jag att triathlonstjärnan Lisa Nordén kommit in 8 sek före mig. Kul att komma igång med löpningen nu. Och att löpformen är betydligt bättre än jag väntat mig. Asfalt är ju inte riktigt min grej. Men något lopp då och då är kul ändå. Nästa lopp blir Springcross 18 km terränglopp. Det ska passa mig ännu bättre. Nu är vi igång!

Vasaloppet 91 km. Skidor. Placering 253. Tid 4.34.33

Äntligen!!! Ett lopp som gick min väg:-) Efter några år då något gått fel, fick jag till allt i år. Jag hade ju målet att komma topp 500. och det blev nästan (253:a) halva det! Bra glid och fäste, inget strul och bra form. Startade i andra ledet. d.v.s tredje om man räknar med elitledet. Första backen vet jag sedan innan går lusigt och får även stå stilla ibland av stockningen. Men fick till en hyfsad backe. Och sedan i första nedförsbacken märker jag att jag har bra glid under skidorna. Kanske inte mycket bättre än folk runtomkring. Men absolut inte sämre. Då efter bara några km. När första backen är avklarad utan strul och skidorna glider bra. Då känns det som att halva loppet är gjort! Då har man ”bara” 86 km som man får hoppas att kroppen har en bra dag. Och det hade den. Stakåkningen som jag jobbat hårt med funkade grymt. Tog placering efter placering. Och efter Mångsbodarna fick jag syn på en välbekant ryggtavla. Det var brorsan (266:a) som startat i ledet framför mitt. Snacka om psykologisk energiboost! Vi åkte tillsammans ett tag. Men han tappade tyvärr lite i några uppförsbackar innan Evertsberg. Hade varit kul att köra resten av loppet med honom. Det skilde som mest 1.30 min mellan oss. Med en stark avslutning av bror skilde det 1.05 till min fördel i mål. Kände mig pigg (allt är relativt) under hela färden. Fick bra klungor att åka i. Även om jag är lite väl otålig ibland och bara vill framåt fortare…) Vad jag menar är att ibland tjänar man inte något på att gå upp och dra. Ibland tar man sig fram lika fort genom att ligga bakom och utnyttja den framförliggandes vindplöjning. Men alla ska göra sitt och gå upp och dra ibland tycker jag. Och vid Eldris då det är knappt en mil kvar och energidepåerna börjar bli tomma, går man på ångorna och köttar på bara. Och denna underbara målportal i Mora då man passerar den och vet att i dag har det gått riktigt bra. Det är en häftig känsla! Då har alla pengar och tid det tagit att förbereda sig på lönat av sig. Och DET är än känsla som inte går att förklara. Den måste upplevas! 🙂

17/2 Bessemerloppet 52 km. Skidor. Placering 32. Tid 2.47.44

I söndags åkte jag Bessemerloppet i Högbo. Det är ett 52 km långt lopp med stora likheter med Vasaloppet. Mycket stakåkning och några kortare uppförsknixar att ta sig uppför. Vi åkte tre varv på en dryg 17-kilometersslinga. Det finns väldigt få nedförsbackar att vila på, så det gäller att ligga på nästan hela tiden. Startade tyvärr långt bak i fältet så det blev lite stockning i början. Märkte direkt att glidet inte var till min fördel. Åkte upp mig en del dom första kilometrarna och hittade till slut en klunga som hade lämplig fart. Men det sög som attan under skidorna i början och fick verkligen kämpa för att hänga på. Och var tvungen att släppa delar av klungan. Hade inget bra första varv. Instämmer helt med min polare Esa då han sade ”Det här blir en lååång dag” då vi åkte bredvid varandra och hade samma valla som mig. Men på dom andra varven hade det blivit lite mer isigt i spåret. Märkte att skidorna gled lite bättre då. Kämpade på så gott jag kunde men låg alldeles för mycket för mig själv för att det ska vara optimalt. Man kan spara väldigt mycket krafter på att ligga bakom en annan åkare. Men hittade inga bra ryggar att följa. Antingen ansåg jag att dom åkte för sakta eller så gled dom ifrån mig för mycket för att jag skulle kunna hänga på. Dom få uppförsbackarna som var gick bra som vanligt. Åkte upp mig lite för varje varv som gick. Och det hela slutade med en 32:a plats. Kändes ändå ok på slutet då jag tog en del placeringar. Men det var ingen toppeninsats direkt. Däremot en fantastiskt bra genomkörare inför Vasaloppet! Nu blir det sista finslipet inför Vasan. Ska bara försöka få ihop Schemat med träning, jobb och tv-tider för stundande Skid-VM:-)

3/2 Värmdöloppet 42km. Skidor. Placering 14:e. Tid 2.00.26

Ja då är vinterns första lopp genomfört. Värmdöloppet (42 km enligt min gps). Perfekt väder med sol och någon minusgrad. Och vilken bana dom hade fått till! Nu när all snö är borta inne i stan hade jag inte några större förhoppningar om banan. Men det visade sig att det fortfarande ligger hyfsat med snö ute i Värmdöskogarna:) Banan var på drygt en mil och det var riktigt fina spår. Arrangörerna har verkligen gjort ett superjobb med allt från preparering till drickalangning. Vi åkte fyra varv och med ett startfält på ca 800 åkare blev det en hel del varvningar av långsamare åkare. Men det var inga större problem då det var flera spår att välja på under hela rundan. Blir dock lite sur på en del av mina kombattanter som åkte i samma klunga som mig. En del skriker på dom stackars omvarvade motionärerna som om det gällde liv och död då vi ska åka om dom. Tyckte lite synd om dom då mina arga medtävlande ska förbi dom. Visst, tävlingsdjävulen väcks även i mig under lopp. Men nån j….a måtta får det väl ändå vara! Det är inte direkt VM-medaljer vi slåss om. Hur gick det då för mig i årets tävlingspremiär? Jo tack, helt ok tycker jag. Låg i klungan som slogs om plats 10-15 ca. Min käre vän Esa låg också i denna klunga. Ingen kan anklaga oss för att inte vara jämna i alla fall. Kändes bra under större delen av loppet. Var uppe och drog i klungan lite då och då . Men 3 st fall tog på energin. Första någon minut efter starten efter tilltrasslande med andra åkare. Andra i en nedförsbacke helt på egen hand i en isig kurva. Tredje i en saxbacke då någon bakom var på min skida. Fallen tillsammans tog nog inte mer än dryga halvminuten. Men dom tar energi då man blir stressad och ska jaga ikapp klungan igen. Men bara man kommit ikapp igen hinner man återhämta sig hyfsat fort igen. Men om jag kan sluta låta bli att trassla till det, kan jag ju lägga energin på att spräcka klungan istället. Gjorde ett försök dom sista kilometrarna. Men blev omåkt av några åkare innan upploppet började. Det slutade med en 14:e plats på tiden 2,00,26. 3 sekunder efter Esa som kom 12:a. Över lag är jag nöjd och kände mig stark. Stakningen som jag haft svårt för känns bättre och bättre. Men nu får jag sluta att ramla alltså! Tack till arrangörerna för bra organisation och spår! Tack Esa för preppning av skidorna! Och tack vädret! Och till alla ni som skriker helt galet på omvarvade åkare vill jag bara säga… Kom ner på jorden och skärp er!!!

6/10 Tjurruset. (Salomon Trail Tour) 10 km traillöpning. Placering 19. Tid 53.48
Yo!
Det blev start på Tjurruset till slut! Jag velade in i det sista kan jag säga. Typ till det var 20 min till start. Vaden kändes helt ok. Men kände att jag måste smyga lite när det blir lite lutning. Så jag gjorde upp följande plan. Spring för att ha upplevt Tjurruset. Bort med prestationskraven. Ställ dig långt bak i starten så du inte trycker på och blir sugen att följa dom första löparna. Du ska helst inte se dom överhuvudtaget. Så jag och brorsan som också haft lite skadeproblem ställde oss långt långt bak. Kanske för långt bak…? Vi såg i alla fall inte skymten av någon tätklunga. Vi började på kanske plats 300 ca. Och det blev lite väl lugnt i början. Fick t.o.m. köa på några ställen i början när stigarna smalnade av. Men efterhand som jag märkte att vaden var ok ökade jag även takten succesivt. Och det flöt på bra längs med stigarna, backarna och kärren. Men fick ändå smyga lite med vaden. Mina ben domnade förvisso bort efter ca 5 km. Men det berodde enbart på det kalla vattnet i dom väldigt många och långa kärren som vi plöjde igenom under vår 10 km långa resa. Betydligt mer kärr var det än vad jag trodde. Och färre långa och branta backar än vad jag hoppats på. Men en skitkul bana var det. Med en stark betoning på skit! Har aldrig duschat så noga som efter loppet. Men så här 1 1/2 dygn efteråt hittade jag torkad lera i örat…) Men hur gick det då till slut? Jo, Jag följde ju min plan så jag inte skulle skynda på för mycket. Kanske bannar mig lite efteråt att jag ställde mig så j…a långt bak så jag tvingades stå stilla och köa på vissa ställen i början. Men tog placering på placering. I planen ingick också att om vaden är ok när det är några km kvar så kör jag på. Och så blev det. Det hela slutade med en 19:e plats. Supernöjd efter omständigheterna:)
Och vaden känns helt ok så här dagen efter också. Kontentan blir att jag tog rätt beslut i att starta loppet. Nörd som jag är har jag ju också analyserat tider och funderat på hur många minuter jag tappat på köandet och smygandet med vaden. Det ska jag låta vara osagt. Men i slutändan tror jag att det var väldigt bra för min kära kropp att jag inte stog längre fram i starten. Grymt sprunget av brorsan(162:a) och brorsans dotter Fanny som också hon kom in på en 19:e plats i ungdomarnas Kalvruset.
Nu måste jag in och anmäla mig till nästa års lopp så jag inte missar anmälningsgränsen. Detta måste göras om. Och helst då skadefri och po(hur många o är det egentligen)lposition. Då J….!!! Kolla in videon från årets lopp!

29/9 Lidingöloppet. Brutet lopp p.g.a överansträngning i höger vad…(

Nehej! Besviken som F….n! Vaden kändes ok i drygt 5 km. Men sen kom smärtan mer och mer. Mellan 10-15 km kunde jag inte trycka på med vaden så mycket som jag ville. Runt 18 km drog det till på riktigt och fick sedan halta fram. Efter 20 km stannade jag och stretchade men insåg då att det här loppet kommer jag inte kunna avsluta. Eftersom vaden varit strulig senaste veckan, visste jag att risken fanns. Men det är så frustrerande ändå när jag för övrigt känt mig i så bra form. Lidingöloppet har varit ett stort mål för mig. Och jag har känt att under 2 timmar på loppet borde inte vara något problem att klara av. Nu går jag och haltar och känner att nästa veckas Tjurruset ligger väldigt risigt till. Får återkomma med det…

Robban, jag och brorsan innan starten i Vätter challenge Triathlon.

11/8 Vätterchallenge Triathlon. Motionsklassen. 400m simning, 20km Cykling, 5km löpning. Placering 11. Tid 1.00.00

Första triathlon på 21 år. Efter uppehåll på 20 år vad gäller både träning av simning som cykel var det dags igen. Superkul tävling där jag hade en inbördes kamp med brorsan och hans träningskompis Robban. Jag gick segrande ur den striden:-). Jag hade bästa löptid i motionsklassen. Dom andra grenarna gick hyfsat ändå. Dock alldeles för långt efter täten då löpningen tog vid. Och det tog väldigt lång tid under bytena. Kommer säkert mer tillfällen till denna roliga tävlingsform.

12/6 Parloppet Löpning 5 km. Placering lag 4. Individuellt 9. Tid 17.36

Ett lopp i Haga-parken där vi är 2 löpare i varje lag. Vi springer samma sträcka samtidigt. Fast åt olika håll. Sprang med min käre vän och träningskompis Esa. Han sprang högervarv. Jag sprang vänstervarv. Dom lägger sedan ihop våra sammanlagda tider. Och det slutade med en 4:e plats för oss. Jag hade 9:e bästa individuella tid. Väldigt kul lopp. Är dock lite svårt nästan att få benen att hänga med när det är så kort lopp. Får definitivt träna på den biten. Roligt med Esa och mig att vi är så jämna i både löpning och längdskidåkning. Han som jag hittade tillbaka till dessa sporter för några år sedan. Vi lärde känna varandra som skidjuniorer då vi båda skulle bli bäst i världen:-) Nu är vi bästa vänner och jag är gudfar till hans son Victor. En stor ära för mig:-)

Stockholms Brantaste. Trött och nöjd efter målgång.

19/5 Stockholms brantaste Löpning 3,3 km. Placering 6. Tid 15.49

Har nog aldrig varit så förväntansfull inför något lopp tidigare. Ett backlopp i Hammarbybacken där vi tog backen 3 gånger (totalt 255 höjdmeter) på olika stigar upp till toppen. Har alltid gillat att springa i backar. Och att göra det med massa andra löpare är ännu bättre. På detta lopp får jag verkligen tänka på det grymma ordspråket ”Smärtan är oundviklig, Lidandet är frivilligt”. Så skönt j…a jobbigt för både hjärta och muskler! Detta var urpremiären för detta lopp som jag är säker på kommer växa betydligt för varje år. Tror det var ca 450 löpare med. Nästa år blir det säkert 1000!

21/4 Springcross(Salomon trail tour) Löpning 18 km. Placering 9. Tid 1.11.32

Fint terränglopp på Norra Djurgården. Hade regnat dagarna innan. Så det blev några härliga gyttjepartier att passera. Hade väldigt bra känsla. Det här är så mycket roligare än asfaltslopp. Nöjd med både placering och tid. Ca 6.30 efter trail-kungen Andreas Svanebo. Skönt med terräng och lite längre sträcka.

25/3 Premiärmilen Löpning 10 km. Placering 58. Tid 36.53

Väldigt tidigt löplopp för mig. Mestadels asfalt och slätt. Några km grus. Hann springa 4 gånger mellan Vasaloppet och denna tävling. Men kändes helt ok inför loppet. Är klart nöjd med tiden. Placeringen är inget att skryta med. Men känslan fanns där. Fin tidig vårdag och trevligt lopp.

4/3 Vasaloppet 91 km. Placering 814. Tid 4.42.31

Ja vad säger man…Tappade stavtrugan i första nedförsbacken efter ca 4km. Vände om. Åkte i fel åkriktning 100m och försökte hitta den. Såg den, men kom inte åt den eftersom den låg på andra sidan spåret där det åker förbi drösvis med skidåkare på löpande band. Ni som åkt Vasaloppet förstår hur förbaskat dum denna ide´var. Alltså i första nedförsbacken efter den långa första uppförsbacken. Jaja.. Jag vände och märkte att staven även utan truga inte åkte ned alltför mycket i snön. Hämtade ut en ny stav i Smågan. Höll på att fippla med stavremmen i några kilometer. Och försökte återställa mitt fokus på loppet. Inte alltid så lätt. Men händer det, händer det i Vasaloppet. Och ofta tidigt. Kanske förlorade 10-15 minuter i tid och åtskilliga hundra placeringar. Om allt hade gått som smort kanske jag hade nått mitt mål som var under 500 . Men varje Vasalopp kommer jag fram till samma slutsats. Jag måste bli bättre på stakåkning.  Uppför (och det är inte många tillfällen)  åker jag om åkare hela tiden. Men på platten händer inte så mycket. Men nästa år!!! Då!!! För övrigt var det en fantastisk solig vinterdag:-)