Soptippen var hård mot mig igår!

Med fokus på löpningen har jag som vanligt slarvat allt för mycket med skidträningen. Antal mil rullskidor i år kan jag räkna på en hand. Backträningen har skett helt utan stavar och styrketräning har varit näst intill obefintlig. Eftersom jag kör mycket löpning i backe så har benen fått vad dom behöver. Perfekt naturlig styrketräning för ben och en del bål. Men resten av överkroppen har tappat styrka. Fick känna det rejält på förra veckans rullskidpass och gårdagens elghufs (springande skidgång med stavar i brant backe). Har nog inte varit så trött på hela året som igår! Nä, lite armhävningar och situps får det nog bli framöver. Var nere i småland en snabbis förra veckan. Brorsan är tävlingsledare för Öis-loppet som går av stapeln 11/10. Han har gjort om banan lite sedan förra året. En klar förbättring då man slipper några km flack asfaltslöpning och nu istället terräng med lite fler höjdmeter. Nu är banans enda asfaltslöpning en lång fin uppförsbacke och en nedförs. Annars grus och stig med en hel del långa fina backar. Den är även lite längre. Totalt 13 km. Hoppet finns, men tyvärr riskerar jag att missa loppet i år:( Så när jag nu var i krokarna passade jag på att köra skiten ur mig och ta tiden på nya banan. Brorsan cyklade med på mtb och visade vägen, peppade, servade dricka och gjorde sitt bästa för att hålla upp taggtrådar då man passerar en del kohagar under färden. Taggtrådarna är ju självklart borta under själva tävlingen. Men nu fick jag krypa under dom. Förutom en liten felspringning då brorsan hade fullt upp med att lyfta sin cykel över taggtråden och inte hann visa den rätta vägen, flöt det på riktigt fint. Fick 49.04 på rundan. Utan taggtrådskrypningar och felspringningen kanske det hade blivit någon knapp minut bättre. Skönt att ha fått sätta en tid på denna fina bana om jag nu inte kan vara med i oktober. Men som sagt…hoppet finns ju alltid!:)