Så här kan man se ut efter Tjurruset.

Det stod klart i veckan att efter ett lyckat skogspass att det blir start i årets Tjurruset. Så igår var det så dags för årets upplaga. Visste att jag inte var redo (p.g.a. långvarig skada) att toksatsa i dom branta nedförsbackarna och uppbyggda hindren. Men i övrigt var jag beredd på att kötta på. Norra Djurgården var platsen för årets upplaga. Den skogen kan jag utan och innan och visste ungefär vad som väntade. Riktigt rolig bana i år. Kan dock bli ännu mer skog och mindre breda löparspår. Även att jag inte är särskilt fantastisk i varken kärr eller över hinder, gillar jag detta lopp. Hård terräng som uppförsbackar, småstig och obanat gillar jag ju. Låg i en liten klunga bakom ledaren i loppet. Sedan blev det bara jag och Mikael (som senare vann hela skiten) som jagade närmast. Lite innan halva loppet började vi komma ikapp tidigare startande damer. Så härifrån var det inte bara hinder och tuffa partier. Det blev även lite svårt att se framförvarande herrlöpare som komouflerade sig bland alla damer. Ber om ursäkt för alla jag sprang på…  Tappade på Mikael efter halva loppet då jag föll pladask i ett träsk. Det träsket gick sedan uselt och låg nu trea i loppet. Tog tag i mig själv och fick ny energi då brorsan med sönerna Viggo och Pontus stod i slalombacken och hejade. Nästa träsk gick bättre och började nu se Fredrik som tidigare lett loppet men som nu låg tvåa. Tog in lite på honom men trodde det var för lite kvar av loppet för att komma ifatt. Men strax innan mål kom det oväntat ett träsk till som gick riktigt bra. Fredrik gjorde däremot en dykning i träsket enligt brorsan som stod och skrek sig hes att jag närmade mig tvåan. Uppfattade inte vad han skrek. Bara att han skrek och fick mer energi och öste bara på mot mål. I svängen innan upploppet märkte jag bland alla damer att jag var ikapp Fredrik. Spurtade på och kom i mål som tvåa:) Jag är ju jätteglad att det blev en så bra placering. Finns däremot en hel del partier på banan som jag bör kunna göra bättre då kroppen är i fullt stridsdugligt skick. Känns bra i kroppafaan så här efteråt. Och DET är faktiskt det viktigaste.

Viggo in action under Kalvruset. Han kom in på en grym 18:e plats:)

Brorson Pontus, brorsdotter Fanny, jag, svägerska Sofia och brorson Viggo nöjda efter dagsverket. Pontus sprang i och för sig inte men är redan anmäld till nästa års upplaga:) Nu tar vi nya tag mot Öis-loppet nästa helg nere i Småland.

PUSSOKRAM