Här har vi pallen. Jag, Oscar och Arvid. Ja i lördags var det så äntligen dags. Efter att ha missat förra årets Öis-lopp var jag äntligen tillbaks. På brödrostloppens brödrostlopp. För den novise ska det berättas att ett brödrostlopp oftast innebär ett mindre lopp som gärna utspelar sig på landsbygden. Och där oftast en av deltagarna tillhandahålls en brödrost. Arvid som kom trea i loppet blev den lycklige innehavaren av en alldeles ny skimrande brödrost. Själv valde jag en superfin pannlampa. I detta roliga lopp är det  riktigt fina priser. Presentkort, bergspriser, löparskor och just brödrostar. Till skillnad från Tjurruset där dom drar in miljontals kronor i anmälningsavgifter och min andraplats förra helgen generade i två kaffemuggar. Exakt samma kaffemuggar jag fick för min andraplats i Springcross förra året. Skillnaden var då att det stod under muggarna 2:a pris springcross. Förra veckans kaffemuggar (som för övrigt redan står på vinden) stod det då lämpligt 2.a pris tr…förkortning för Tjurruset. Visst att jag inte springer för fina prisbord. Men nån j…a måtta får det väl ändå vara! Ok, nog om det! Brorsan som är en riktig eldsjäl i Ölmstad är tävlingsledare för Öis-loppet. Så det är extra roligt att få köra detta lopp.

Först ut är det de lite mindre barnen som springer runt löparbanan. Sedan kör de lite äldre 1,5 km innan det är dags för 13 km och sedan 5km som brorson Viggo sprang in på en fin 5.e plats.

                                           Viggo in action. Alltid lika glad:) 13 km och 5 km möts under loppet då vi springer åt motsatt håll. Fick äran att göra highfive med Viggo då vi möttes. Så då till vårt lopp. Bror står utan startpistol och skriker klara färdiga gå. Och så bär det i väg på detta rejält kuperade terränglopp. Ännu mer terräng de senaste två åren och lite längre, efter finjusteringar av bror. Och i väg bar det ordentligt för vinnaren Oscar Claesson. Ja jäklar vad det bar iväg. Oscar kom tvåa i m22 på Lidingöloppets 15 km för två veckor sedan. Så att hänga på hans rusning i början var bara en tanke som snabbt bröts ned i logiskt och klokt konsekvenstänkande. Men tvåa lade jag mig. Och blev ganska själv i skogen bakom Oscar. Min Vasaloppsambo sluggern aka Robban , Arvid och några till låg en bit bakom mig. Robban, Arvid, Oskar Lund och Johan Palmér driver för övrigt Sveriges roligaste konditionsidrottsblogg under namnet Holaveden. Jag matade på i ett tempo som passade mig bra och det kändes fint i kroppen. Såg Oscar på dryga 30 sekunders avstånd lite då och då och märkte att jag inte tappade allt för mycket på honom. Brorsan som följde täten med hjälp av en fyrhjulig mc talade om efter ca 9 km att Oscar var tvungen att besöka en skogsdunge för lite tömning. Och så var jag helt plötsligt men inte så rättvist i ledning av loppet. Men strax innan bergspriset i Berg fick jag som gillar backar en läxa av en yngling som ännu mer gillar backar…) Oscar var ikapp och förbi ett par hundra meter innan bergspriset.

Oscar nyskiten och jag ifrånsprungen.

Efter Berg då Oscar tagit bergspriset vilade han upp sig några sekunder tills jag kom ikapp. Sedan sprang vi tillsammans… eller tja… han lekte med mig i den typ 2 km långa nedförsbacken som avslutar detta lopp. Han sprang ifrån och jag kom ikapp osv. ett antal gånger innan han tackade för sig och kom i mål 13 sekunder före mig. Hans lilla stopp kanske inte tog jättemånga sekunder. Kanske 30-60. Men man kan ju anta att hans mage stoppade honom mer tid än så denna dag. Jag är väldigt nöjd ändå att inte vara längre efter en så duktig kille. Skiljer ju drygt 20 år emellan oss och han är en erkänd elitidrottare i både löpning och längdskidåkning. Jag hade 3.41 min/km i snitt på denna kuperade terrängtävling. Så nog är jag nöjd och glad med det. Roligaste och bästa loppet för i år för min del. Vill ju gärna springa bra här. Annars får man åka tillbaka till Sthlm och skämmas:) Tack bror, Stefan och alla andra från Öis för en grym dag!

När man är hemma i Småland en söndag får man ju se till att gå tipspromenaden i mina hoods i LSSK. Mia, Olle och Kimmie verkar klara med denna fråga. Morsan och Chrille ser dock ut att ha en stund kvar…)

På tipspromenaden passerar vi skyltarna som min käre far gjorde då han var i livet. Till vänster om mig kan ni även betrakta den väldiga Nilsson-velodromen. En doserad kurva som farsan var upphovsman till:)

Söndagens dageneftertävlingsåterhämtningsjogg byttes ut mot en rekning av mitt tänkta 5 km backlopp upp och ner ett antal gånger i skogen vid norra klevaliden och IKHP. En rejält tuff bana som jag kanske initialt gör en träningstävling av nästa vår. Vaderna mår bättre än vad jag förtjänar idag…

Avslutar detta inlägg med en bild från morsans och Chrilles balkong i Huskvarna. Kan inte titta mig mätt på denna utsikt:)