Vår 1 månad gamle son. Ja namnet är nästan bestämt. Men det ska velas ett tag till.

Ja på beräknade datumet kom han ut till oss.Vår underbara son. Låt oss fortfarande kalla honom Gunde då namnet ska velas ett tag till…) Detta ska inte bli någon pappablogg, jag lovar. Men vill ju gärna skriva några rader om vår största händelse i livet. Dessutom kommer ju Gunde ha ett stort inflytande i hur mycket/lite pappa kommer kunna träna framöver:-) Ja drygt en månad har vi varit föräldrar nu och dagens rutiner  har förändrats rätt drastiskt. Men än så länge har Gunde varit riktigt snäll mot oss. Det är en känsla som är svår att beskriva. Känns på nåt sätt fortfarande overkligt men ändå så självklart och naturligt. Efter att vid sidan om ha stått och bevittnat och försökt hjälpa Mia under en förlossning kan jag ju säga… Kom aldrig hem till din partner som fött barn och klaga på att du har ont efter en löprunda. Eller klaga på gubbvader eller sträckta hamstrings! Hon kommer liksom inte längre ta dig på allvar…) Ja det var en pärs! Samtidigt som man inte vill något hellre än att bara ta över bördan åt sin fru, vill man heller aldrig riktigt veta hur ont det verkligen gör. Men allt gick bra till slut och vi fick vår Gunde:-) Vi har fått sova ok och han…och mamma har t.o. m. låtit pappa träna en del. Några långa pass har jag inte riktigt haft samvete att sticka ut på. Men en del back och kvalitetspass har det blivit.

Esa och jag laddade vid havet.

Och så ännu en ganska så stor händelse. Tävlingscomeback efter 11 månaders uppehåll. Ja nu när kroppafaan blivit bättre och bättre har jag senaste månaden försökt hitta något lämpligt lopp att anmäla mig till. Något knixigt traillopp med mycket hopp och tvära sidoförflyttningar är inte att tänka på ännu. Jag är ok men inte helt återställd. Men ett kortare lopp med inte alltför mycket tekniska partier ska väl gå bra. Så kollade i tävlingskalendern och hittade Solsidan Runt ute vid Saltsjöbaden. Ringde Esa som självklart var på och vi anmälde oss. I söndags drog vi så ut till Saltis. Och vilken inramning. Fint väder med tillgång till badhuset och havet. Väldigt avspänt och trevligt med fina priser. Start utanför Grand hotell och målgång på lilla holmen vid badhuset. Man kunde anmäla sig i 5 km som kallades medelklassen eller 10 km som kallades… överklassen…) Vi körde självklart överklassen.

Esa en halvtimma innan start. Sämre ställen har man ju tagit på sig nummerlappen på i sina dar.

Esa tappade för övrigt ner sin nummerlapp i havet. En vänlig kvinna i badkläder gick i och hämtade upp den.

Loppet började i ganska bra fart. Mitt mål var ju mest att känna in kroppen första km och sen besluta om jag kan blåsa på eller inte. Väldigt kul att bara kunna stå på en startlinje igen. Jag hakade på två killar (Niklas och Håkan) från Fredrikshof som tog täten. Kändes bra i kroppen och kunde köra på i bra fart. Niklas körde dock iväg lite och jag och Håkan låg 10-15 sekunder efter i några km.Håkan drog vår tvåmannagrupp de första km och jag tog över vid ca 3-4 km. Märkte dock efter ca 5 km att vi nog tog in lite på Niklas. Det var en massa småbackar mest hela tiden. Långt ifrån en bana att sätta en rekordtid på men backar passar ju mig. Så i en längre uppförsbacke vid ca 6-7 km kom vi faktiskt ikapp Niklas och sprang ifrån. Niklas springer Stockholm Maraton på tider runt 2,30. Så det är liksom ingen motionär direkt…) Kändes skönt med kroppen och självförtroendet att känna mig stark. Resten av loppet drog jag och gjorde nåt halvdant försök att dra ifrån. Jag kände ju mig redan supernöjd med loppet så om jag vann eller inte spelade ingen större roll. Jag var ju så glad att kroppen kändes bra även under bra tryck. Men tänkte ändå göra ett försök till att komma först. Och när målgången skedde kom jag och Håkan in på samma sekund men jag var metern före och vann hela loppet:-) Tiden blev 34.51. Min gps visade dock 10.13 km. Och 3.26/km i snitt. Att komma under 35 min på denna kuperade bana hade jag aldrig kunnat drömma om. Esa hade lite ljumskproblem men kämpade sig i mål en liten bit efter mig på 15:e plats. Ett dopp i havet och en trevlig prisutdelning sittandes i brassestolar var ett fint slut på en dag ute i Saltis.

Ett av prisen jag fick var hummer och champagne som sig bör då man springer överklassen i Saltis:-)

Så comeback i löpning och nybliven pappa. Ja nu känns allt väldigt bra:-)