Öis-loppet 2016

Här är dom. Hjältarna Bror Peter och Stefan Davidsson. Eldsjälar som dom ska va.

Här är dom. Hjältarna Bror Peter och Stefan Davidsson. Eldsjälar som dom ska va. Foto av brorsdotter Fanny.

Årets viktigaste lopp är så till ända. Inte bara att jag vill springa fort. Det är även hjärtat som brinner klart mest för detta lopp. Bror, tävlingsledaren med radarkompis Stefan visar hur ett riktigt brödrostlopp ska gå till. Dessa två är själva stommen. Men många mer är ju självklart med och fixar på tävlingsdagen. Bl.a. brors och Stefans familjer och mor och Chrille brukar alltid vara med. Då jag hjälpte bror några timmar med snitsling dagen innan och även manuell inläggning av resultat efter loppet… (av två långsamma datorkillar i långsam dator), får man en liten inblick i hur mycket tid dom här lägger ner på detta arrangemang. Och då var jag bara med någon promille av tiden. Förutom säkerhetsåtgärder med vägar som ska löpas över, måste man även göra klart med alla bönder att kor måste flyttas från de ko-stigar som det ska löpas igenom. Ja det är verkligen grusväg, asfalt, elljusspår, kolstubb, ko-stig och småstig som det löps igenom under dessa 13 km. En backig och omväxlande bana som till slut tar musten ur alla.

Bansnitsling varvades med grundkurs i hur man liggandes kan bajsa ute i det fria.

Bansnitsling varvades med grundkurs i hur man liggandes kan bajsa ute i det fria.

Kossan närmast gav mig (som gärna sätter mig på huk i det fria) en lektion i hur det går till för proffsen. Jag tar in och kommer ihåg. Älskar att vara på landet på riktigt.

På väg mot Berg.

På väg mot Berg. Foto taget av Fanny.

Loppet då. Dagarna innan hade jag bränt av de bästa tiderna någonsin på min intervallrunda. Orimligt! Så hade för en gångs skull inget att klaga på med formen. Jag får inte ihop det riktigt eftersom min träningsdos i år är mindre än på många år. Men bara att tacka och ta emot. Var förväntansfull innan och språkade med de andra löparna som många av dom numera börjar bli till vänner. Det beror självfallet på att de flesta känner bror och att de gillar att springa. Men kanske främst på att de är ena riktigt trevliga pojkar. Beroende på det starka startfältet så hade jag rimligt kalkylerat i en 5-6 placering. Och orimligtvis om jag hade samma form som på senaste intervallerna en 3-4 placering.

Starten går och väntar på att självklara vinnaren Oscar Claesson ska sätta upp samma fart som föregående år. Men inte.. Alla rävar och låter gubben d.v.s. mig dra i början. Osäker på detta…?  In i skogen med en massa rävar bakom. Jaja, dom är väl rädda för att springa fel. Jag var ju trots allt med tävlingsledaren i går och snitslade banan. De förlitar sig på att jag hittar. Efter ett par kilometer når vi Siringebacken som är en låååång asfalterad slakmota. Väntar på att Oscar C ska fartöka. Men låter mig att ej förnedras här och alla rävar i rygg på mig hela backen upp. Efter  3 km tröttnar såväl  Oscar C på tempot och glider förbi. Hans skidkompis Johannes hakar på. Och själv bildar jag, Oskar Lund och Arnesson (även kallad världsmästaren efter att ha vunnit några VM i skidorientering) en tremannaklunga om platserna 3-5. Jag anför denna klunga några km till. Men då mitt favoritparti börjar med långa fina uppförsbackar springer Oskar L förbi. Jag och vm hänger på en bit men Oskar är stark idag. För stark för mig uppför. Satan tänker jag. Men måste hålla igen lite. Fegt eller förståndigt? Tror på det sistnämnda.. eller vet det nu i efterhand. En bit från Berg (by som heter Berg med en rejäl backe som på toppen genererar i ett bergspris till förste passeraren) springer även vm förbi och glider ifrån nedför. Håller jämna steg uppför mot Berg men efter sista ko-stigen väntar några km nedförslöpning.

Viggo som sprang 5 km och jag gjorde highfive i år igen då vi möttes i våra båda lopp

Viggo som sprang 5 km och jag gjorde highfive i år igen då vi möttes i våra båda lopp

Trycker ändå på bra för att vara mig nedför och närmar mig nu Johannes som tröttnat efter att ha hängt på Oscar C och nu blivit omsprungen av både Oskar L och vm. Men lite väl långt fram för mig. In på Öis-gårdens kolstubb som 5:a och kommer i mål på 48.14. Det är 25 sekunder sämre än förra året. Men men. Väldigt nöjd. Det blev ju den rimliga kalkyleringen. Det är ju bara det enda som känns lite… att de flesta tävlingar och pass i år har ju varit nästan orimligt. Tror dock att även denna tid bör ses som orimlig för mig egentligen. Gubben är ju blott 1 min 15 sekunder efter Oscar C som är en väldigt lovande yngling i löparsverige. Men jag har nog blivit lite bortskämd med orimligheten denna löparsäsong. Jag blir varm i själen av det här loppet:) Jag måste också skicka en hälsning till Oskar L:s svåger som från Sthlm nedkommen till Småland över helgen med familj snarast får en chock då jag springer mot mål och han utbrister ”men det där är ju bartendern från Tranan”… Han jobbar tydligen vid Odenplan och tar en bärs i baren hos mig då och då och har inte en aning om att jag springer och kommer från bygderna runt Ölmstad. Hoppas att du hämtat dig från att se barspöket från Tranan på Öis-gårdens kolstubb…)  Tack bror och Stefan med familjer och alla andra för ännu ett Öis-lopp. Och tack mor och Chrille för en fin helg i hembygden.

Mor, Chrille och jag med smörgåstårta. Bara morsans egna är godare.

Mor, jag och Chrille bakom kameran med smörgåstårta. Bara morsans egna är godare.

Ett tips om ni har dötid på Nässjö station. Mitt emot station finns ett Café…shit…tänkte inte på vad det hette… Magisk smörgåstårta!

Annonser
Publicerat i Uncategorized | 8 kommentarer

Tjurruset 2016

En trädgren stal min cykelkeps

Årets Tjurruset bjöd på bästa och vackraste banan hittills sedan 2012 då jag började springa detta lopp. 10,1 km. 440 höjdmeter och vackert väder. Flottsbro var platsen.

image

Brorson Viggo körde först kalvruset och sprang in på en grym 11:e plats. Alltid kul att se Viggo springa. Ser liksom lätt ut:)

image

Esa och jag var sen på tur för att starta årets Tjurruset som började direkt uppför Flottsbros slalombacke. Gött med lite syra i benen direkt..) Tog det ändå rätt lugnt upp då jag hela veckan efter Lidingöloppet tampats med en trasig vadmuskel. Behövde känna av kroppafaan lite först. Kändes ändå bra och var inte långt efter på toppen. Uppe i ledningen efter drygt 1 km. Låg och drog i tät på fina stigar . Kändes faktiskt väldigt bra. Så bra så jag nästan blev förvånad att fyra pojkar fortfarande låg tätt i rygg då jag vände mig om efter några kilometer.

image

Tappade kepsen efter halva loppet…  En trädgren stal den. Var magin borta nu? Tre pojkar sprang om mig efter ca 5-6 km. Bet i och hängde på. Men började bli rätt sliten här. Kämpade ändå på rätt bra på fjärde plats. Tappade lite mark i en nedförsbacke som följdes av vadning i vatten. Men sen vid 8 km kom en magiskt lång och fin stigning. Sprang om Micke, trean i loppet och fick en liten lucka. Vet dock att denna kille är grym på både nedförsbackar och träsk. Och det var just detta som väntade den sista kilometern. Klarade mig nedför slalombacken. Och trodde att även träsket (som för övrigt gick åt helvete…) klarades av som trea. Helt plötsligt såg jag Mickes ryggtavla framför mig. Hur gick det till? Antar att det gick till såsom att Micke är orienterare och smart och jag är inte nåt av det…) Nåja, kom in som 4:a inte långt ifrån segern. Ca 35 sek…Trodde jag. Det visade sig att en kille från andra startgruppen som startade 10 min efter vår startgrupp spöade skiten av oss allihop med över 2 minuter. Respekt!

image

Esa och jag nöjda efter skogsbesöket.

Placeringen blev således 5. Och tiden blev 51.04. Väldigt nöjd med detta. Har ju knappt tränat riktig skogslöpning sedan i våras. Men tekniken kändes riktigt bra i skogen. Esa kom in på 22:a plats helt oberörd efter två veckors träningsuppehåll p.g.a. förkylning.

Nu är det bara att ladda om batterierna. Till helgen väntar Öis-loppet i Småland och vad jag hört om startlistan får jag nog vara nöjd med en topp 6 placering där. Riktigt vassa löpare kommer till start. Då ska vi ner ner i källaren!

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Lidingöloppet 2016

image

Oskar Lund och jag nöjda med dagsverket.

03.00 natten till lördag- Sonen sover som det barn han är. Bättre och lugnare än vad han brukar göra. Själv går jag på toan för att lätta på trycket för tredje gången denna natt. Gubbe… Sedan sover jag inte mer… Kan inte somna. Varför? Inget nervös alls över loppet kommande dag. Säkert någon undermedveten press som att jag måste sova inför loppet. Men men… En natts dålig sömn gör inget. Värre med flera i rad.

08.20-Blir upphämtad av dom från Småland kommande vännerna. Bror bakom ratten känner ni från bloggen sedan tidigare. Till dagen agerar han coach och energilangare åt mig. Två fjärdedelar från Holavedarna är också med. Palle där fram. Filosofen, allvetaren, energiknippet. Där bak sitter Arvid. Elitlöparen med den mest avspända attityden jag mött. Men så påläst om alla löpare som är med där framme i täten. Dom två springer lite senare 15 km-loppet som går av stapeln några timmar innan 30 km. Arvid som skulle vara god för att placera sig bland de 10-15 första har inte brytt sig om att seeda upp sig. Startar många startgrupper och minuter bakom elitledet. I sin gula Blend-keps passerar han tusentals motionärer och ler som vanligt. Palle springer på med sin arma ländrygg och gör det bra. Bror och jag hejar på. Vi blir snart varse om att bror som jag tycker alltid skriker och hejar på för full hals, har sin överman. Kolla in Arvid och Palles livevideoblogg från 30 km-loppet så förstår ni att Palle går all in på sitt coachande. Och Arvids roliga kommentarer. Magiskt:) Det finns även en fjärdedel till från Holaveden på plats för att springa 30 km. Oskar som ska radera ut IK Vistas klubbrekord på 1.56.53. Själv får jag nog nöja mig med ett tidsmål precis under två timmar.

image

12.00-Kommer fram till Koltorp för att göra de sista förberdelserna. D.v.s. Utrustningscheck, bajsa och tagga till. Svårt att flera timmar innan känna att jag ska tävla hårt. Men med nån halvtimma kvar till start brukar det ordna till sig.

12.30-Starten går och kroppen, och då framförallt min rygg känns riktigt bra. Tack för det Mats på ryggakuten:) Kilometertider i början som senare kan gå åt h…..e. Men då vi efter 8 km når kyrkviken där bror, Arvid och Palle står och hejar, springer jag bara och njuter. Allt känns bra trots för högt tempo för (vad jag tror ) mitt eget bästa. Bara vaderna som snart börjar kännas lite. Enda orosmolnet just nu. Allt annat känns för bra. Kör på i liknande tempo och väntar på sista 15. Kritiskt för vaderna vid 15-20 med branta nedförsbackar. Uppför finns ingen oro. Kör dock lite lugnare och smartare uppför än tidigare år. Ödmjuk inför loppets längd och min obefintliga mängdträning inför. Tar även någon extra sekund på mig i drickastationerna för att få i mig mer energi.

image

Bror i Grönstabacken coachar på hög nivå. Filmning och energilangning samtidigt. Sorry för bildkvalité. Mitt försök till skärmdump från Holavedens livevideoblogg…)

Efter drygt 20 km når vi Gönstabacken. Publiken hejar. Bror skriker. Arvid skriker och filmar. Palle skriker mest. Och säg…. skriker att Oskar (som ska ta sin klubbs rekord) ligger nån minut före. Jag ryser. Det är för det här som jag kör mina brötpass. Just det här. Värt allt. Jag vet att jag ligger långt före mitt mål på 2 timmar. T.o.m. i paritét med de andra åren då jag tränat betydligt mer. Klarat vaderna helt ok även om det är lite stelt. Fram hit vill kroppen känna sig ok. Men härifrån får det göra ont. Här ska det börja göra ont. Och visst det gör det, men jag ler. Tar det lite varsamt nedförs med tanke på vaderna men trycker på mer än tidigare uppförs och på flacken. Tar lite löpare efter hand. Inte många men än dock. Längtar till Abborrbacken vid 25. Kommer dit och ler. Måste bara vara inte alltför dum nu och trycka allt här.. Har börjat sticka i ljumskarna nu. Några för energikrävande rörelser nu och det är kört. Men kan ändå hålla bra fart. Tycker mig se en Oskarlik ryggtavla därframme men är inte säker. 3 km kvar och 20 m från ryggtavlan är jag säker. Arvid med videokamera och Palle coachande skriker kom igen Oskar! Och sedan kom igen Dolla! Vet med all förståelse att deras hjärtan slår mer för Oskar än mig. Det är ju deras bästa vän. Jag är en ganska ny bekantskap för dom. Men de hejar lika mycket på mig. Stort!

image

Palle langar energi först till Oskar, sen till mig. Ännu en skärmdump från Holaveden.

Precis när vi når Palle och Arvid är jag ikapp Oskar. Jag lyckas passera och dra ifrån några sekunder till mål.

image

Nu rycker det rätt bra i ljumskarna men jag njuter ännu. Av lycka och smärta.

Och ytterliggare en skärmdump från Holaveden.

Palle skriker att Peter Nilsson (d.v.s. min bror) står 1 km från mål. Längtar dit mer än till mål. Springer och funderar och skrattar inombords över varför Holavedarna aldrig bara säger Peter. Dom säger alltid både förnamn och efternamn på honom. En rolig grej dom har för sig antar jag:) Bror skriker på när jag kommer och jag vet att han är glad för min skull. Sista km är skön och fin och sen upploppet. Får rejäl krampkänning sista 10 m då jag märker att en löpare håller på och spurtar om och måste svara. I mål som 52:a och ny rekordtid för mig med 11 sekunder tror jag. 1.54.53 lyder nya perset. Oskar kommer in på 1.55.31 och utraderar gamla klubbrekordet med över minuten.

image

Vet faktiskt inte hur jag kunde lyckas med pers trots mycket mindre träning? Kanske kravlösheten? Vet att jag var lite smartare i år. Lite varsam uppförs de första 20 och mer intag av energi. Men skit samma. Nöjd och glad är jag:) För loppet och att hänga med bror och Holavedarna. Vilka roliga och positiva energiknippen dom är. Både bror och dom. Det var kanske DET som gjorde det…?

Publicerat i Uncategorized | 3 kommentarer

Baissandet har börjat

image

    Olle och jag på väg ut i skogen med bärstol. En ny och trevlig vana. Båda två älskar det!

Ja nu börjar de berömda tre tävlingarna tre helger i rad. Lidingöloppet, Tjurruset, ÖIS-Loppet. Viktigaste perioden i mitt tävlande. Sen sist har det tränats för lite, sökts energi och ätits för mycket chips. Pappaledigheten har börjat nu. Och det är full fart på Olle. Vi snittar nog 2,5 mil promenad/jogg per dag då han just nu vägrar sova hemma med pappa. Så vikten håller jag i alla fall. Måste få tummen ur nu och köpa en joggingvagn! Detta gående har börjat stjäla energi som är tänkt att sparas till lite kvalitativ träning.  Nu börjar baissandet… Men denna gång finns det nog fog fört. Med en liten kille hemma på dryga ett år förstår många av er att det är liksom inte bara att sticka ut och träna hursomhelst alltid. Men gudarna vet att jag gör mitt bästa för att hitta tillfällena. Och ibland då tillfälle ges, finns inte alltid energin att dra av värsta brötintervallpasset…) Men visst, en del pass har ju gjorts sen sist. Ett midnattslopp har också gjorts på en tid strax över 35 min. Så alldeles förjävligt är det ju inte. Ibland har jag dock känt mig som en vis holavedare vid namn Palle så fint uttryckte det…

”Jag känner mig som en ändtarm full av gammal skit. Jag måste spolas rent”

Och spolningen är igång. Måste ju finna tävlingsgnistan nu då de tre loppen närmar sig…

LIDINGÖLOPPET 30KM   24 september

Med problem med ländryggen den senaste månaden och för lite långpass så har jag varit högst tveksam till detta lopp. Men med naprapattid inbokad denna vecka och några testpass på runt 20 km i liknande terräng som känts ok finner jag ingen anledning till att backa ur. Att jag ska kunna springa på ca 1.55 som jag gjorde 2013 och 2014 kan jag bara inte hoppas på. Bara att ta en snabbtitt på träningsdagboken från 2014 och sedan titta i nuvarande. Inte så orolig för att ta slut i flåset. Däremot att benen ska ta slut. Har lite väl ont efter mina 20 km-test. Kommer med all sannolikhet ha hybris på startlinjen och dra iväg i gammal god fart och ta smällen senare i loppet…)

TJURRUSET 10KM   1 oktober

Man vet ju inget om banan på förhand. Bara att det blir backigt och träsklöpning. Backar passar. Träsk och hinder passar inte. Bara att stoppa huvet under armen och köra. Och hoppas att det är mer backar än träsk.

ÖIS-Loppet 12?13 KM  8 oktober

Bror är tävlingsledare. Fantastiskt fin bana med fina stigningar i blandad terräng. Vill alltid vara i form här. Loppet går i Ölmstad nere i Småland. Så nästan hemmaplan för min del. Årets trevligaste och jobbigaste lopp. Riskerar att hamna utanför pallen i år. Oscar Claesson lär säkert vara med. Arvid Öhrn som jag tidigare varit före i detta lopp har haft en progressivitet i år så om han vore ryss hade jag varit skeptisk. Nu vet jag att pojken är uppväxt på äpplen från Gisebo. Och det står väl inte med på vada:s lista över otillåtna preparat. En stor löpartalang helt enkelt som kommer närmre och närmre Sveriges riktiga löparelit. Han lär som sagt spöa en gammal gubbe. Oskar Lund lär vara med. Rykten säger att han är starkare än nånsin. Så där har vi den förmodliga pallen. Sen vet man aldrig vilka mer som dyker upp? En adrenalinstinn och tävlingshungrig Robert ”Sluggern” Davidsson vill man inte ha i hälarna. Anders Kleist tipsade jag för om detta lopp förra året. Han kanske fått nys om det fina prisbordet och kör ett långpass från Kolmårdskogarna och kör sedan tävlingen som ett tröskelpass och vinner.

Ja jag ska söka källaren och förhoppningsvis hitta den tre lördagar i rad. Tre olika tävlingar men med ett och samma mål!

 

 

 

 

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Stockholm Trail 2016

 

Det ska kännas

Det ska kännas att vara till skogs. Och även detta lopp glömde jag att smörja in bröstvårtorna!

Ett av mina favoritlopp är Stockholm Trail som går ute i Nackareservatet med start och mål På Hammarbyhöjdens IP. Var osäker om jag skulle köra 10 km eller 21 km. Tänkte att jag inte tränat tillräckligt (eller typ inget över 1,5 h) med långpass för 21 km. Men igår bestämde jag mig för det längre alternativet och anmälde mig. Helt magisk terräng med småstig och lite obanat.

Esa oc hans syster Marie med dottern Stina och min gudson Victor var och hejade på:)

Esa oc hans syster Marie med lilla dottern Stina och min gudson Victor var och hejade på:)

Hängde på täten och vi blev rätt snabbt en trio. Men efter ca 5 km tyckte jag det gick lite långsammare och ytterliggare några löpare anslöt till vår grupp. Var inte helt nöjd med detta. Kände vid ca 8 km i en längre uppförsbacke att det är dags att reducera gruppen igen och gick upp på första plats. Då fick jag en lucka direkt till alla de andra löparna. Vet att det är duktiga löpare jag springer med så blev lite orolig att jag kört för hårt. Men kände att det får väl bli som det blir. Tröttnar jag så tröttnar jag. Körde på i mitt tempo och såg dom andra bakom lite då och då. Fick stanna till några gånger för att se vart snitslarna tog vägen. Det är väldigt bra snitslat på detta lopp så det var nog mitt dåliga fokus som gjorde att då och då försvann dom. Jag gjorde fyra st rejäla vurpor den sista milen. Också ofokus då jag inte alltid ser alla rötter och stenar då jag plöjer fram som en obildad älgkalv  i skogen. Kände mig faktiskt inte i pangslag sista milen. Och vurpor och några sekunders letande efter snitslar här och där gör att man tappar rytmen en del. Så jag sprang och väntade på kramp eller andra löpare. Men varken kramp eller löpare kom.

En sliten gubbe på toppen av Hammarbybacken

En sliten gubbe på toppen av Hammarbybacken

DÅHammarbybacken ska intas då det är ca 2 km kvar sa Esa att det är lugnt bakåt. Backen gick bra men har sällan varit så seg där som jag nu var. Gjorde en rejäl vurpa efter backen på gruset och rullade nåt varv. Men upp igen bara och in i mål på idrottsplatsen som segrare:-) Gött de!

Blommor och presentkort på 2000 kr på Salmingprodukter blev det i pris

Blommor och presentkort på 2000 kr på Salmings produkter blev det i pris. Blev även lite omplåstrad efter målgång:)

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Stockholms Brantaste 2016

banprofil

I brist på medtagna fotografer och total glömska att själv ta ett enda kort under dagen, bjuder jag istället på banprofil och banskiss.

Då har jag sprungit årets mest självklara (ja förutom Öis-loppet då) lopp Stockholms brantaste. En kvarts mjölksyreeufori tillsammans med drygt 1000 andra behövande. Jag och Esa var som sig bör på plats. Inget annat lopp i Sverige likt. Men det blir vanligare även i Sverige. I Norge körs motbackelopp varje vecka. Skillnaden där är att att man oftast springer från botten av ett berg till toppen och sen går i mål däruppe bland molnen. Det hade passat mig bättre. I Stockholm finns det som ni vet inga jättebackar, så på detta lopp springer man både upp och ner och så vidare. Har skrivit rapporter från detta lopp alla år jag sprungit. Tänkte gå igenom banan  lite utförligare med er.

Start i botten av backen. Springer vänster sida upp i backen som börjar med hyfsat brant. Efter 200 meter finns ett spurtpris som oftast någon av killarna i något Stockholmsk hockeylag tar. Sen är dom klara för dagen. Själv brukar jag ligga runt 20:e man efter dessa 200 m. Så även i år. Backen övergår i lite flackare som i slutet brantas på igen. På toppen av första backen då en del spurtprisaspiranter mattats 200% brukar jag ha avancerat till ca topp 5. Så även i år. Sedan börjar första nedförs. Ogillar denna backe skarpt! Ganska brant stenig grusbacke som brukar göra att jag tappar några placeringar. Så även i år. Kan nog påstå att jag rent ut sagt är sopig på att springa fort brant nedförs. Än mer efter min skada som gör att jag får dra ännu hårdare i handbromsen. Vi kommer ner till botten igen och nu börjar andra backen uppför. Nu är det hela liftgatan upp som ska klaras av utan alltför stumma  ben på toppen så man kan släppa loss efter backen. Liftgatan börjar galet brant för att efter ca 100 m gå över i ”normalt” brant ända upp till toppen. Här brukar jag alltid avancera i fältet och oftast ligga topp 3- 5 på toppen. Så även i år. Nu börjar andra nedför som är betydligt behagligare för en annan. Nu springer man runtom själva backen. Börjar hyfsat brant, men sedan en lång skön flack nedförs till botten igen. Men det gäller att ligga på bra här för annars tappar jag för mycket tid. Här brukar jag alltid höra nån snabb flacklöpare flåsa mig i nacken. Så även i år. Slutlige trean i loppet kom precis ikapp mig då sista stigningen skulle intas. Nu springer vi höger sida upp i backen. Nu är det fullt blås, öppna spjäll och tömning av alla små sparade krafter som gäller. Även denna stigning börjar galet brant för att sen ”flackas” ut en aning innan målet väntar uppe på toppen. Om någon kommit ikapp mig nedför brukar jag här ofta dra ifrån dom igen. Så även i år. Kände mig riktigt stark i sista backen och tog faktiskt in 13 sekunder på segraren. I år slutade jag på 2:a plats. 14 sekunder från segern. Tiden blev 15 min 12 sek. Det är faktiskt bara 5 sek långsammare än 2014 då jag tränade betydligt mer. Otroligt nöjd och glad för detta kvitto. Än hänger ju gubben med rätt bra:) Kul att ha börjat tävla en del igen. Det är helt enkelt bra för min själ!

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Händer det nåt eller???

 

Springer ju en del. Och gärna i skogen

Springer ju en del. Och nästan alltid i skogen

En värdelös bloggare har jag varit! Senaste uppdateringen var från Vasaloppet. Skyller allt på lite tid, för lite träning och inga lopp att skriva om… Min vän och Holavedsbloggare Robert ”the slugger” satte häromdan ord på exakt de känslor jag haft på sistone. Även han konditionspundare och småbarnsfar. Hursomhelst kom jag  på att jag inte skrivit någon rad om 2016 års löptävlingspremiär. Så en kortfattad rapport här:

Förra torsdagen gick Milspåret 10 km mestadels grus och lite asfalt på Djurgården. Med katastrofal uppladdning bestämde jag mig 1,5 h innan start att cykla ut till Djurgården för att efteranmäla mig. Även min ständige vapendragare Esa var på plats för att springa loppet. Det var en 5 km bana som vi sprang två varv. Testade att hänga på täten för att känna lite på var kroppen stod i för slag. Sladdade faktiskt med täten hela första varvet. Men såg på min gps att km-tiderna (ca 3.20/km) var nog lite väl snabba för gubben. Hade helt rätt i detta och mattades en aning på andra varvet. Men kom i mål som 5:a på tiden 34.18. En halvminut från segraren. Så gött att göra en bra tid så här i den för säsongen extremt sena tävlingspremiären:) Banan bestod ju ändå av mestadels grus och några småbackar i alla fall. Så ingen bana att slå PB på direkt. Pratade lite med tätlöparna efteråt och konstaterade att det nog kunde gått ca en minut fortare om det bara hade varit flack asfalt. Skönt med ett kvitto att trots mindre träning på sistone så är jag tidsmässigt ungefär där jag brukar vara. Måste vara åldern…? och en djup drivkraft, vilja och motivation till att inte bli sämre. Fråga mig inte varför det är så. Inga bra svar på det. Så är det bara.

Annars rullar det på. Hänger med Olle och Mia på dagarna. Häller upp bärs på Tranan på kvällarna. Känner knappt av min långvariga skada i ljumskar och mage men får vara lite försiktig. Den finns där och påminner mig ibland. Försöker hitta luckor till träning. Hinns det inte alltid med på dagen får det ibland bli på natten.

Och imorgon är min favorit:) Stockholms Brantaste 3,3 km. Tre gånger uppför Hammarbybacken och två gånger ner.  Då är det dags att koppla på pannbenet och försöka bemästra mjölksyran så gott det bara går…)

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar