Oskar Lund och jag nöjda med dagsverket.

03.00 natten till lördag- Sonen sover som det barn han är. Bättre och lugnare än vad han brukar göra. Själv går jag på toan för att lätta på trycket för tredje gången denna natt. Gubbe… Sedan sover jag inte mer… Kan inte somna. Varför? Inget nervös alls över loppet kommande dag. Säkert någon undermedveten press som att jag måste sova inför loppet. Men men… En natts dålig sömn gör inget. Värre med flera i rad.

08.20-Blir upphämtad av dom från Småland kommande vännerna. Bror bakom ratten känner ni från bloggen sedan tidigare. Till dagen agerar han coach och energilangare åt mig. Två fjärdedelar från Holavedarna är också med. Palle där fram. Filosofen, allvetaren, energiknippet. Där bak sitter Arvid. Elitlöparen med den mest avspända attityden jag mött. Men så påläst om alla löpare som är med där framme i täten. Dom två springer lite senare 15 km-loppet som går av stapeln några timmar innan 30 km. Arvid som skulle vara god för att placera sig bland de 10-15 första har inte brytt sig om att seeda upp sig. Startar många startgrupper och minuter bakom elitledet. I sin gula Blend-keps passerar han tusentals motionärer och ler som vanligt. Palle springer på med sin arma ländrygg och gör det bra. Bror och jag hejar på. Vi blir snart varse om att bror som jag tycker alltid skriker och hejar på för full hals, har sin överman. Kolla in Arvid och Palles livevideoblogg från 30 km-loppet så förstår ni att Palle går all in på sitt coachande. Och Arvids roliga kommentarer. Magiskt:) Det finns även en fjärdedel till från Holaveden på plats för att springa 30 km. Oskar som ska radera ut IK Vistas klubbrekord på 1.56.53. Själv får jag nog nöja mig med ett tidsmål precis under två timmar.

12.00-Kommer fram till Koltorp för att göra de sista förberdelserna. D.v.s. Utrustningscheck, bajsa och tagga till. Svårt att flera timmar innan känna att jag ska tävla hårt. Men med nån halvtimma kvar till start brukar det ordna till sig.

12.30-Starten går och kroppen, och då framförallt min rygg känns riktigt bra. Tack för det Mats på ryggakuten:) Kilometertider i början som senare kan gå åt h…..e. Men då vi efter 8 km når kyrkviken där bror, Arvid och Palle står och hejar, springer jag bara och njuter. Allt känns bra trots för högt tempo för (vad jag tror ) mitt eget bästa. Bara vaderna som snart börjar kännas lite. Enda orosmolnet just nu. Allt annat känns för bra. Kör på i liknande tempo och väntar på sista 15. Kritiskt för vaderna vid 15-20 med branta nedförsbackar. Uppför finns ingen oro. Kör dock lite lugnare och smartare uppför än tidigare år. Ödmjuk inför loppets längd och min obefintliga mängdträning inför. Tar även någon extra sekund på mig i drickastationerna för att få i mig mer energi.

Bror i Grönstabacken coachar på hög nivå. Filmning och energilangning samtidigt. Sorry för bildkvalité. Mitt försök till skärmdump från Holavedens livevideoblogg…)

Efter drygt 20 km når vi Gönstabacken. Publiken hejar. Bror skriker. Arvid skriker och filmar. Palle skriker mest. Och säg…. skriker att Oskar (som ska ta sin klubbs rekord) ligger nån minut före. Jag ryser. Det är för det här som jag kör mina brötpass. Just det här. Värt allt. Jag vet att jag ligger långt före mitt mål på 2 timmar. T.o.m. i paritét med de andra åren då jag tränat betydligt mer. Klarat vaderna helt ok även om det är lite stelt. Fram hit vill kroppen känna sig ok. Men härifrån får det göra ont. Här ska det börja göra ont. Och visst det gör det, men jag ler. Tar det lite varsamt nedförs med tanke på vaderna men trycker på mer än tidigare uppförs och på flacken. Tar lite löpare efter hand. Inte många men än dock. Längtar till Abborrbacken vid 25. Kommer dit och ler. Måste bara vara inte alltför dum nu och trycka allt här.. Har börjat sticka i ljumskarna nu. Några för energikrävande rörelser nu och det är kört. Men kan ändå hålla bra fart. Tycker mig se en Oskarlik ryggtavla därframme men är inte säker. 3 km kvar och 20 m från ryggtavlan är jag säker. Arvid med videokamera och Palle coachande skriker kom igen Oskar! Och sedan kom igen Dolla! Vet med all förståelse att deras hjärtan slår mer för Oskar än mig. Det är ju deras bästa vän. Jag är en ganska ny bekantskap för dom. Men de hejar lika mycket på mig. Stort!

Palle langar energi först till Oskar, sen till mig. Ännu en skärmdump från Holaveden.

Precis när vi når Palle och Arvid är jag ikapp Oskar. Jag lyckas passera och dra ifrån några sekunder till mål.

Nu rycker det rätt bra i ljumskarna men jag njuter ännu. Av lycka och smärta.

Och ytterliggare en skärmdump från Holaveden.

Palle skriker att Peter Nilsson (d.v.s. min bror) står 1 km från mål. Längtar dit mer än till mål. Springer och funderar och skrattar inombords över varför Holavedarna aldrig bara säger Peter. Dom säger alltid både förnamn och efternamn på honom. En rolig grej dom har för sig antar jag:) Bror skriker på när jag kommer och jag vet att han är glad för min skull. Sista km är skön och fin och sen upploppet. Får rejäl krampkänning sista 10 m då jag märker att en löpare håller på och spurtar om och måste svara. I mål som 52:a och ny rekordtid för mig med 11 sekunder tror jag. 1.54.53 lyder nya perset. Oskar kommer in på 1.55.31 och utraderar gamla klubbrekordet med över minuten.

Vet faktiskt inte hur jag kunde lyckas med pers trots mycket mindre träning? Kanske kravlösheten? Vet att jag var lite smartare i år. Lite varsam uppförs de första 20 och mer intag av energi. Men skit samma. Nöjd och glad är jag:) För loppet och att hänga med bror och Holavedarna. Vilka roliga och positiva energiknippen dom är. Både bror och dom. Det var kanske DET som gjorde det…?