Jag, Mia och Olle följde med svärföräldrarna några dagar till deras ställe i Härjedalen. Det föll sig så väl med min jobbfria helg att det samma helg var längdskidpremiär i Bruksvallarna som ligger ganska nära. Det har ju varit lite si och så med vintern ett tag. Men sista veckan har det hänt grejer i norra Sverige! Vi möttes av snö, minusgrader och sol.

Tur med väder brukar vi ha

Kalla in action

I fredags och lördags var vi och kollade in tävlingarna i Bruksvallarna. Längesedan som jag såg Sveriges elitåkare live. En speciell känsla för en skidtok:) Som gammal tävlingsåkare blir man ju sugen att tävla. Saknar verkligen själva tävlingsmomentet. Allt runtomkring är jag dock glad att slippa nuförtiden. Vallning och skidtestning o.s.v. Ett dyrt j…a meck helt enkelt! HÄR en liten inblick i vad jag menar. Missförstå mig inte nu bara. Jag har alltid och kommer alltid att älska sporten längdskidåkning. Tyvärr var det redan på min tid och är ännu mer idag en klassport som kan vara extremt orättvis ibland.

Pannlampspass uppe på fjället

Tog inte med mig laggen denna gång då det fortfarande är lite för lite natursnö för att pista längdspåren där vi bor. Skidgångstavarna följde dock med. Så det blev skidgång/snöpuls i Härjedalsbackarna. Grym träning både för muskler och motor. Pannlampan var också med. Magiskt och lite spännande att pulsa i lössnön uppe på fjället med endast fullmånen som sällskap.

Olles första snö. Stort:)

Ny träningsform för mig. Pulkadragning i lössnö med fru och son som motstånd. Absolut legitimt för tidsloggning i träningsdagboken kan jag lova…)

En sån här helg lever man länge på. Lite vinter, lite backar, lite sol. Har nog tillräckligt med energi nu för att klara av skitvädret i sthlm. Tack svärmor och svärfar för ännu ett trevligt fjällbesök!