Springer ju en del. Och nästan alltid i skogen

En värdelös bloggare har jag varit! Senaste uppdateringen var från Vasaloppet. Skyller allt på lite tid, för lite träning och inga lopp att skriva om… Min vän och Holavedsbloggare Robert ”the slugger” satte häromdan ord på exakt de känslor jag haft på sistone. Även han konditionspundare och småbarnsfar. Hursomhelst kom jag  på att jag inte skrivit någon rad om 2016 års löptävlingspremiär. Så en kortfattad rapport här:

Förra torsdagen gick Milspåret 10 km mestadels grus och lite asfalt på Djurgården. Med katastrofal uppladdning bestämde jag mig 1,5 h innan start att cykla ut till Djurgården för att efteranmäla mig. Även min ständige vapendragare Esa var på plats för att springa loppet. Det var en 5 km bana som vi sprang två varv. Testade att hänga på täten för att känna lite på var kroppen stod i för slag. Sladdade faktiskt med täten hela första varvet. Men såg på min gps att km-tiderna (ca 3.20/km) var nog lite väl snabba för gubben. Hade helt rätt i detta och mattades en aning på andra varvet. Men kom i mål som 5:a på tiden 34.18. En halvminut från segraren. Så gött att göra en bra tid så här i den för säsongen extremt sena tävlingspremiären:) Banan bestod ju ändå av mestadels grus och några småbackar i alla fall. Så ingen bana att slå PB på direkt. Pratade lite med tätlöparna efteråt och konstaterade att det nog kunde gått ca en minut fortare om det bara hade varit flack asfalt. Skönt med ett kvitto att trots mindre träning på sistone så är jag tidsmässigt ungefär där jag brukar vara. Måste vara åldern…? och en djup drivkraft, vilja och motivation till att inte bli sämre. Fråga mig inte varför det är så. Inga bra svar på det. Så är det bara.

Annars rullar det på. Hänger med Olle och Mia på dagarna. Häller upp bärs på Tranan på kvällarna. Känner knappt av min långvariga skada i ljumskar och mage men får vara lite försiktig. Den finns där och påminner mig ibland. Försöker hitta luckor till träning. Hinns det inte alltid med på dagen får det ibland bli på natten.

Och imorgon är min favorit:) Stockholms Brantaste 3,3 km. Tre gånger uppför Hammarbybacken och två gånger ner.  Då är det dags att koppla på pannbenet och försöka bemästra mjölksyran så gott det bara går…)