Ett av mina favoritlopp är Stockholm Trail som går ute i Nackareservatet med start och mål På Hammarbyhöjdens IP. Var osäker om jag skulle köra 10 km eller 21 km. Tänkte att jag inte tränat tillräckligt (eller typ inget över 1,5 h) med långpass för 21 km. Men igår bestämde jag mig för det längre alternativet och anmälde mig. Helt magisk terräng med småstig och lite obanat.
Hängde på täten och vi blev rätt snabbt en trio. Men efter ca 5 km tyckte jag det gick lite långsammare och ytterliggare några löpare anslöt till vår grupp. Var inte helt nöjd med detta. Kände vid ca 8 km i en längre uppförsbacke att det är dags att reducera gruppen igen och gick upp på första plats. Då fick jag en lucka direkt till alla de andra löparna. Vet att det är duktiga löpare jag springer med så blev lite orolig att jag kört för hårt. Men kände att det får väl bli som det blir. Tröttnar jag så tröttnar jag. Körde på i mitt tempo och såg dom andra bakom lite då och då. Fick stanna till några gånger för att se vart snitslarna tog vägen. Det är väldigt bra snitslat på detta lopp så det var nog mitt dåliga fokus som gjorde att då och då försvann dom. Jag gjorde fyra st rejäla vurpor den sista milen. Också ofokus då jag inte alltid ser alla rötter och stenar då jag plöjer fram som en obildad älgkalv i skogen. Kände mig faktiskt inte i pangslag sista milen. Och vurpor och några sekunders letande efter snitslar här och där gör att man tappar rytmen en del. Så jag sprang och väntade på kramp eller andra löpare. Men varken kramp eller löpare kom.
DÅHammarbybacken ska intas då det är ca 2 km kvar sa Esa att det är lugnt bakåt. Backen gick bra men har sällan varit så seg där som jag nu var. Gjorde en rejäl vurpa efter backen på gruset och rullade nåt varv. Men upp igen bara och in i mål på idrottsplatsen som segrare:-) Gött de!