dollablog

Dom tittade konstigt på mig på pendeltåget…?

Var ute på Bisslinge golfbana och körde ett 2.30-timmarspass idag. Kallvalla på. Tekniken i fokus. Grymt fint före nu. Första passet i preppade spår:)
Dom har 3 olika rundor. Sätter man ihop dom blir det drygt 15 km. Skönt att slippa bli yr i huvudet på en konstsnöslinga på någon kilometer som vi storstadsbor allt som oftast får tampas med i vanliga fall. Nu efterlyses någon som kan spåra upp Hagaparken så en dryg 2-timmars skidtur inte ska behöva ta en hel dag…

Promenad till pendeltåg 20 min
Resa med pendeltåg 20 min
Promenad till Bisslinge 15 min
Fixa ordning grejor och ombyte 10 min
Skidåkning 2.35
Fixa ordning grejor och ombyte 10 min
Promenad till pendeltåg 15 min
Vänta på pendeltåg 10 min
Resa med pendeltåg 20 min
Promenad hem 20 min

Jaja nu klagar jag lite… Jag väljer ju att göra det här själv. Och det är värt det. Men ibland uppskattar jag värdet av att bara snöra på sig sina löparskor och ge sig ut och springa direkt utanför dörra.
Vi ses ute i snön:-)

Balkongen är snötäckt!

Ja, nu slog vintern till rejält! Helt sjuka mängder snö har fallit här i storstan! Var ute i Haga och åkte….pulsade på skidorna idag. Tänkte att jag spårar en runda så går det lättare på nästa varv. Men icke… Det snöade och yrde igen direkt. Tror inte att det var det bästa teknikpasset. Men roligt att pulsa i så mycket snö här i Stockholm:) Och jobbigt är det också. Och det är ju bara bara bra! När jag skulle ta av mig skidorna för den halva kilometer transportsträcka jag har hem till bostaden, kom jag på att nu har jag chansen att åka skidor hela vägen hem. Och den chansen tog jag. Så idag åkte jag skidor på Upplandsgatan ända fram till dörra! Det är inte ofta vi har möjlighet att göra det:)

Vy över Brunnsviken.

Då är vi igång med skidsäsongen! Och kallt som attan innebar full mundering på. Igår körde jag första passet i Hagaparken. Ja det funkar alldeles utmärkt att åka där. Med lite tanke går det att få till en riktigt bra runda. Småstigarna i skogen är det dock lite för lite snö på ännu. Men på dom öppna fälten går det bra. Stakåkning funkar ju även att köra även om det inte finns spår. Stigarna blir naturligt tillplattade av folk som är ute och går med sina hundar. Och det är stakåkningen jag mest behöver träna på. Jag rekommenderar dock inga nya skidor! Själv kör jag på mina drygt 20 år gamla skidor som lika länge har saknat glidvalla. Då behöver jag inte bli ledsen när jag allt som oftast kör över rötter och stenar inne i skogen. Det är bara att köra på:) Finskidorna sparar jag till platser då det finns bra och preparerade spår. Nu väntas mer snö. Så snart kan jag nog köra min vanliga 5-kilometersrunda i Haga.
Hoppas nu vi slipper slaskh…….t!!! Så blir det nog en grymt bra vinter det här:)

Lite bilder från mitt 3-timmarspass.

Yo! Jag skrev ju i ett tidigare inlägg om att höstvädret bjuder motivationen på rejäla utmaningar då det är kallt,regnigt och blåsigt. Men en dag som denna är den helt underbar. Inte många väderförhållanden som går upp mot detta väder. 5 plus och klarblå himmel. Och ett rejält långpass i obanad och backig terräng avverkades häromdagen. Då känns 3 timmar inte så värst farligt ändå. Hade passet som ett nyckelpass inför backmaran 24/11 i Hammarbybacken. Ja… Planerar fortfarande på att springa detta lopp. Men då ska kroppen kännas bra innan. Och det gör den just nu…. nästan. En liten känning i vänster skinka då jag parerade för att inte ramla på rullskidorna häromdagen. Körde på en sten och det tog tvärstopp…) Men känningen är nästan helt borta. Kan trycka på ordentligt igen på mina pass. Nu blir det förhoppningsvis några bra och hårda pass i dessa dagar. Och sedan lugnare nästa vecka för att återhämta kroppen inför nästa helgs utmaning. Förväntansfull,nyfiken och lite rädd det är jag!:)

Jag sprang ju ett kort backlopp i Hammarbybacken(Stockholms Brantaste) i våras. Då vi tog backen 3 gånger med olika vägar upp till toppen.  Ett grymt roligt och jobbigt lopp som jag kommer springa nästa år också. Men nu är det så här…. Att jag hört talas om ett ett lopp med full marathondistans som går i samma backe 24:e november. 22 varv a ca 2 km+1 extra gång upp till toppen ska avverkas. Det innebär 23 gånger uppför backen! Förstod först inte varför dom lägger det så förbaskat sent på året. men inser ju nu att det förstås ska vara så jävligt som möjligt. Bra idé ändå…. Jag som gillar backar blev ju självklart tänd på detta lopp. Så igår var jag tillbaka i Hammarbybacken och sprang en halv mara på denna bana för att testa lite. 11 varv+1 extra gång upp till toppen blev det. Det går inte snabbt uppför alltså. Men det går ju även en del nedför också som tur är. Det kändes väldigt bra. Men om jag springer loppet är det dubbelt så långt… Och förstår då att andra hälften kommer att kännas betydligt mer än första. En utmaning jag inte vill missa. Kollade in resultaten från förra året. Ca 40 startande och ca 20 som gick i mål. Ett gäng speciella personer kommer att stå där i botten av Hammarbybacken den 24 november och anta utmaningen. Hoppas om kroppen vill att jag är en av dom:)

Nu är den här på riktigt! Denna årstid som avgör så mycket för oss träningsvänliga. Det är just det med hösten. Den är ibland inte så träningsvänlig! Iskalla vindar och iskallt regn. Så mycket kallare än självaste vintern. Det är under dessa dagar vi väljer om vi vill vara i halvbra form eller i bra form under vinterns utmaningar. Hösten är ursäkternas årstid för att skippa ett träningspass. Vad gör väl ett pass om jag skippar det. Det är just det där passet som lägger ribban för okej träningsväder. Det är efter sådana här pass som man kommer in och är mer än tillfredställd. Jag gjorde det! Det kan inte bli värre än så här. Man har lagt ribban högt och klarat det. Jag valde att köra. Jag valde att göra mitt bästa för att vara i bra form och inte halvbra form till vintern. Och nu står jag i duschen med varmt vatten och känner mig oövervinnerlig över denna årstids alla hinder. Så kom igen hösten! Do your worst! Jag är redo!

Min skidgångsbacke

Nu när löpsäsongen börjar nå sitt slut får jag ställa om fokus lite inför vintern. Tänker absolut inte sluta springa för det. Blir minst några löppass i veckan hela hösten och vintern. Dels för att låta löparmusklerna förbli vana så att startsträckan på våren inte blir för lång upp till bra löparform. Och för spänsten i benens skull. Men också rent konditionsmässigt som jag har nytta av på vintern också. Det är lättare att behålla konditionen med löpning som inslag. Men nu måste jag vänja mina skidåkarmuskler också. Och rullskidåkningen är ju grymt bra och likt vinterskidåkningen. Jag har kört rullskidor hela året men ganska sparsamt ändå då jag satsat på löpningen. Nu får jag fokusera lite mer på den biten. Men min favoritträning är nog ändå skidgång i långa och branta backar. Det känns så rätt helt enkelt. Flåset får sitt och muskler får sitt. Det finns lite olika stilar med skidgång. Eller växlar kan man nog säga. Det ena är gång uppför då man tar i mycket med både armar och ben. Det andra är sk. älghufs (mest skidlikt enligt mig) då man liksom springer/joggar uppför men ändå försöker tänka och utföra rätt skidteknik med kroppen. Det tredje är sprättande då man betydligt kortare sträcka ca 10-20 sekunder kör max med tänk på spänst och snabbhet. Jag har min backe bakom koppartälten i Hagaparken. Den tar att gå uppför knappt 3 min. Alltså bättre träningsform får man leta efter! Du tar i med hela kroppen. Inte bara armar och ben. Hela bålen måste jobba för att man inte ska bli för framåtlutad och hopsjunken då du börjar bli trött. Och konditionsmässigt är det magiskt! Det bästa med backar är att du kan inte låta bli att få upp pulsen högt. Bara att ta sig framåt kräver stor insats av kroppens muskler. Och då stiger pulsen därefter. Och tycker du det är för lätt är det bara att börja ta löp/joggsteg uppför istället. Så lätt att träna kondition när det går uppför. Det blir också en naturlig styrketräning i sig. I min backe har jag en stig som är standardstigen. Men det finns säkert 10 andra stigar runtom backen att köra på också. Då blir det inte lika tradigt med dessa pass. Har en ny rekordtid uppför standardstigen som jag lär försöka slå framöver. 1.45 min lyder den då jag körde älghufs upp till toppen. Skidgång är ett viktigt inslag i träningen för skidåkare. Men även för dom som bara vill motionera allmänt. Det har ju (även om vi skidåkare har gjort det i backar sedan tidernas begynnelse) blivit en boom med folk som går med stavar på vägarna. Och det är jättebra. Men att göra det i backar gör att du får ta i betydligt mer. Nu menar jag inte att de lite äldre behöver köra skiten ur sig i branta backar. Men de lite yngre tycker jag borde testa detta vid något tillfälle så dom får ta i lite mer. Jag slår härmed ett slag för världens bästa träningsform. Skidgång…………………….. I backar:)

Jag har varit ute och känt på vadjäveln idag. Sprang en runda i skogen i lite olika tempon och terräng för att känna hur vaden reagerar. På plant mjukt underlag funkar det att springa hyfsat fort. Det känns en del. Men ändå ok. Testade några branta backar. Och där kan jag inte alls trycka så mycket som jag vill. Då känns det för mycket. På Tjurruset på lördag är det liksom inte mycket flacka partier. Det är backar, kärr och obanat som gäller. Och det är lite frustrerande att inte kunna göra sitt bästa i dom förhållandena som annars passar mig allra bäst då det handlar om löpning. Så jävligt som möjligt. Så ja… Jag är ju inte redo för max insats helt enkelt. Jag måste lyssna på min kropp i första hand. Det lutar nu då åt att jag inte springer. Om jag står på startlinjen på lördag är det med rejält sänkt målsättning. Då är det inte prestationen det handlar om. Då är det för att det är så grymt kul att springa i tuff terräng. Gå in på Tjurrusets hemsida och kolla in videon från 2011. Då förstår ni lite mer vad jag pratar om för lopp.
Pussokram och trevlig helg!