Yo!
Det blev start på Tjurruset till slut! Jag velade in i det sista kan jag säga. Typ till det var 20 min till start. Vaden kändes helt ok. Men kände att jag måste smyga lite när det blir lite lutning. Så jag gjorde upp följande plan. Spring för att ha upplevt Tjurruset. Bort med prestationskraven. Ställ dig långt bak i starten så du inte trycker på och blir sugen att följa dom första löparna. Du ska helst inte se dom överhuvudtaget. Så jag och brorsan (som finns med på bilden ovan) som också haft lite skadeproblem ställde oss långt långt bak. Kanske för långt bak…? Vi såg i alla fall inte skymten av någon tätklunga. Vi började på kanske plats 300 ca. Och det blev lite väl lugnt i början. Fick t.o.m. köa på några ställen i början när stigarna smalnade av. Men efterhand som jag märkte att vaden var ok ökade jag även takten succesivt. Och det flöt på bra längs med stigarna, backarna och kärren. Men fick ändå smyga lite med vaden. Mina ben domnade förvisso bort efter ca 5 km. Men det berodde enbart på det kalla vattnet i dom väldigt många och långa kärren som vi plöjde igenom under vår 10 km långa resa. Betydligt mer kärr var det än vad jag trodde. Och färre långa och branta backar än vad jag hoppats på. Men en skitkul bana var det. Med en stark betoning på skit! Har aldrig duschat så noga som efter loppet. Men så här 1 1/2 dygn efteråt hittade jag torkad lera i örat…) Men hur gick det då till slut? Jo, Jag följde ju min plan så jag inte skulle skynda på för mycket. Kanske bannar mig lite efteråt att jag ställde mig så j…a långt bak så jag tvingades stå stilla och köa på vissa ställen i början. Men tog placering på placering. I planen ingick också att om vaden är ok när det är några km kvar så kör jag på. Och så blev det. Det hela slutade med en 19:e plats. Supernöjd efter omständigheterna:)
Och vaden känns helt ok så här dagen efter också. Kontentan blir att jag tog rätt beslut i att starta loppet. Nörd som jag är har jag ju också analyserat tider och funderat på hur många minuter jag tappat på köandet och smygandet med vaden. Det ska jag låta vara osagt. Men i slutändan tror jag att det var väldigt bra för min kära kropp att jag inte stog längre fram i starten. Grymt sprunget av brorsan(162:a) och brorsans dotter Fanny som också hon kom in på en 19:e plats i ungdomarnas Kalvruset.
Nu måste jag in och anmäla mig till nästa års lopp så jag inte missar anmälningsgränsen. Detta måste göras om. Och helst då skadefri och po(hur många o är det egentligen)lposition. Då J….!!! Kolla in videon från årets lopp!