dollablog

Nu har det äntligen hänt! Sprungit dom så berömda tusingarna på bana för första gången på låt oss säga 25 år! Jag har länge tänkt testa denna löpning igen, men har inte blivit av. Men då vi ändå skulle dra och bada vid bryggorna i Kristineberg, sprang jag iväg lite tidigare och drog av 5×1000 M på Kristinebergs IP. Även om jag framförallt är terränglöpare där det är kuperat och varierande underlag har jag nytta av flacka intervaller. För att få bra drag och teknik i min löpning. Just på bana är dom även så talande och konkreta. Du ser precis hur långt du har kvar. Och var du ska gå i mål. Dessa intervaller skulle vara skittråkigt att alltid köra. Men någon gång ibland tror jag det är supernyttigt. Snittade på lite under 3.15. Det är jag nöjd med, med tanke på tryckande värme och backintervallerna igår. Ska nog försöka få in det här i träningen någon gång i månaden. Kommer dock aldrig prioritera bort mina skogsintervaller mot dagens pass. Banintervaller ser jag som en variation i träningen och ett ytterligare sätt att utvecklas som löpare. Undras hur mycket man fortfarande kan utvecklas vid snart 40 år fyllda…?

Folk tittar på mig på tunnelbanan…)

Jag och Mia var ute i Bromma hos syrran och hennes familj och grillade i går kväll. Passade på att åka ut lite tidigare på dagen med rullskidorna. Skulle köra en lite längre sväng. Så närmsta vägen som jag springer dit ibland var utesluten. Det var till att kolla upp en ungefärlig väg på kartan och sedan ge sig i väg på färden med för mig ouppforskade områden. Att hitta nya vägar runt Stockholm är inte alltid det lättaste. För mycket vägarbeten, trafikljus och bilar har ibland försämrat en del träningspass på hjul. Med vetskap om detta drog jag iväg norr över på cykelvägarna. Till Ursvik vet jag det går bra. Men efter det är det improvisation som gäller…) Det blir lite mer än ett vanligt träningspass. Vet inte riktigt vart man är, när cykelvägen tar slut, eller om man kör åt helt fel håll. Det blir till att kolla av gps på mobilen lite då och då. Lite som att ge sig ut i skogen på obanade löppass utan att ha full koll på position. Spännande faktiskt! Färden gick ut mot Rinkeby och Tensta. Otroligt fina cykelvägar därute. Borde fortsatt ännu längre bort. Men svängde av mot Vällingby och sedan Ängby där slutmålet var. När jag hade koll på vart jag var, märkte jag att rundan skulle bli lite väl kort. Så fick köra lite upp och ner i en backe så det blev lite lönt. Men åt detta håll ska jag definitivt åka igen.

Efter en grymt trevlig grillkväll i Ängby var det till att packa ihop sin lilla rullskidutrustning och åka in till stan. Inte helt utan blickar satt jag och Mia kl 23 med rullskidor och stavar på tunnelbanan. Efter ett inte helt klockrent JA, gick Mia med på att ta ett kort på mig och mina ”sommarskidor” som ett barn i barnvagn kallat dom tidigare på dagen.

Hängde med grabbarna i Nacka idag

Idag var jag ute och sprang i Nackareservatet med min vapendragare Esa och min ”nygamla vän” Tobbe. Jag och Tobbe var klubbkompisar då vi var juniorer. Vi gjorde även vår tjänstgöring på idrottsplutonen i Sollefteå tillsammans med Esa. Men sen har det inte blivit av att vi träffats så mycket. Nu när vi tagit upp kontakten igen har vi tre bestämt att vi ska träna ihop lite då och då. Första rundan var idag då Esa bjöd ut oss till hans hemmamarker kring Nackareservatet. Det blev en tvåtimmarsrunda i skogen. Otroligt vad några timmar kan gå fort när man har en massa år att gå igenom vad vi gjort sedan sist. Det blev ju självklart också en massa träningssnack och skidåkarminnen att gå igenom:-) Otroligt kul att snacka med Tobbe igen. Han är sig lik. Han var på tiden det begav sig den kloke, seriöse och ansvarsfulle av oss. Och verkar vara fortfarande…)

Tobbe och jag i Nackaterrängen.
Esa som står bakom kameran var guide på rundan idag. Nästa runda blir det jag som står för guidningen. Ska hitta på något alldeles extra för mina kära vänner!

Hade ju bestämt med bror att springa igenom Öis-loppets bana (hittar ingen hemsida om loppet. men länken är mina vänner Robban och Sofias träningsblogg som kommer rapportera om loppet) då jag är nere i Småland några dar. Eftersom han själv slagit en slägga i knät och just nu inte kan springa, tyckte han att jag springer och han kör mtb runt banan. Och då kan du ju trycka på lite också. Så får du känna på banan på riktigt. Tja… Efter gårdagens tävling, tre timmars sömn och bussresa till Småland på det, kände jag mig inte supertaggad att ”trycka på lite”. Gärna lunka igenom. Men ej så mycket mer! Men va faan… Vad gör man inte för sin bror:-) Vi kör på så får vi se när jag tar slut. En jättefin 12,5 km asfalt, grus, stig, mycket backar, kohagar, brorsan passar på att köra cykelintervaller fram och tillbaka, flugor i halsen, brorsan langar dricka och visar vägen då det ej är helt tydligt vart man ska, kliva över taggtråd och staket-bana! Mycket godkänd med andra ord. Hur gick det med farten då? Helt ok. Brorsan var nöjd. Enligt honom var det så vitt han vet banrekord. I mitten av oktober då loppet går, hoppas jag på lite bättre förberedelser. Då, om sommaren inte erbjuder alltför lite träning och alltför mycket busigheter, kanske man har möjlighet att kapa lite mer på dagens tid. Tack bror för en angenäm runda i dom Småländska skogarna:-)

Jag försöker bli snabb. Ja, snabbare i alla fall. Jag har en kapacitet att springa en hyfsat flack mil på runt 35 minuter. Det innebär en snittfart på 3.30/km. Jag känner dock att jag har svårt att springa avslappnat i den farten. Därför håller jag på att träna på tekniken i just den farten. Att försöka fokusera på att springa så avslappnat som möjligt helt enkelt. Jag springer också flacka intervaller i överfart. Alltså under 3.30-fart. T.ex. 3-minutare försöker jag hålla runt 3.20-3.25/km och 1-minutare runt 3.10-3.15/km. 3-minutarna är om vi pratar syreupptagningsträning egentligen helt normala intervaller. jag ser dom ändå som att jag också till viss del tränar på min snabbhet då jag annars sällan springer flacka intervaller. 1-minutarna däremot är för mig mer vad överfart handlar om. Dock inte lika mycket syreupptagningsträning som 3-minutarna. Det handlar ju också om vilans längd däremellan. För att även få en syreupptagningseffekt på 1-minutarna tar jag endast en halv minuts vila emellan dom. Men blir vilan för kort, orkar jag inte hålla trycket uppe och då blir snabbhetseffekten lidande. Om jag vänjer mig att springa i överfart, kommer till slut 3.30/km att kännas mer avslappnat. Esa och jag ska på onsdag springa Parloppet nere i Hagaparken. Vi tävlar i lag och springer 5 km åt olika håll av banan. En springer högervarv och den andra vänstervarv. Det är en mestadels flack grusbana med ett par mindre backar. Efter många höjdmeter inför Stockholms Brantaste, blir det inför Parloppet istället mycket flacka grusintervaller som gäller. Det innebär en jäkla fart för att hänga med…) Så därför har jag tränat en del på just farten. Att vänja benen vid den höga frekvensen. Det är faktiskt väldigt kul! Att springa fort har ju varit kul ända sedan man kunde stå på benen. Det ska dock sägas att den mesta intervallträningen ska ju genomföras i överfart. Men det beror på vad man relaterar till. Är det överfart för en mil eller för ett marathon man relaterar till. Jag går ofta på vad jag kan hålla på en mil. När jag kör mina favoriter på 3 minuter ska jag ju självklart ligga på ett högre tempo än vad jag klarar av att hålla en hel mil i sträck. Vad det gäller mina kära backintervaller, kan jag glömma fart på 3.30/km. Däremot försöker jag hålla minst det tempot som jag brukar ha på dom olika backintervallerna. Gärna fortare:-)

Rullskidorna framtagna från vinden

Första rullskidpasset för året är klart! Jag drar mig alltid in i det längsta för första rullskidpasset. Oftast för länge för mitt eget bästa om jag nu vill fortsätta prestera på Vasaloppet. Denna tiden på året vill jag bara springa. Har sällan så stor lust för rullskidor innan passet. Tror det handlar om miljön där jag bor mitt Vasastan. Och utan bil. Men lite cykelvägar finns det ändå. När jag väl kommit utanför tullarna är det ju faktiskt riktigt kul! Idag körde jag mitt kombipass. 8 km rullskidor till Ursviks underbara friluftsområde. Där lämnar jag rullskidutrustning och hoppas det står kvar när jag kommer tillbaka. Snörar på mig löparskorna och ger mig ut på Ursviks 15 km extrembana. Riktigt fin terränglöpning. Kommer tillbaka och kör 8 km rullskidor till Upplandsgatan. Passet tar ca 2,5 timmar effektiv tid.

15 kilometersbanan i Ursvik

Skönt med ett hyfsat långt och lugnt kombipass och skönt med årets rullskidspremiär utan skrubbsår:-)