Nu har det äntligen hänt! Sprungit dom så berömda tusingarna på bana för första gången på låt oss säga 25 år! Jag har länge tänkt testa denna löpning igen, men har inte blivit av. Men då vi ändå skulle dra och bada vid bryggorna i Kristineberg, sprang jag iväg lite tidigare och drog av 5×1000 M på Kristinebergs IP. Även om jag framförallt är terränglöpare där det är kuperat och varierande underlag har jag nytta av flacka intervaller. För att få bra drag och teknik i min löpning. Just på bana är dom även så talande och konkreta. Du ser precis hur långt du har kvar. Och var du ska gå i mål. Dessa intervaller skulle vara skittråkigt att alltid köra. Men någon gång ibland tror jag det är supernyttigt. Snittade på lite under 3.15. Det är jag nöjd med, med tanke på tryckande värme och backintervallerna igår. Ska nog försöka få in det här i träningen någon gång i månaden. Kommer dock aldrig prioritera bort mina skogsintervaller mot dagens pass. Banintervaller ser jag som en variation i träningen och ett ytterligare sätt att utvecklas som löpare. Undras hur mycket man fortfarande kan utvecklas vid snart 40 år fyllda…?