Asfalt är ju inte mitt favoritunderlag att springa på. Så Stockholmsmaran har inte varit något jag längtat efter sedan jag sprang år 2000. Men förra lördagen, då vi stod och hejade fram min vän Peter och alla andra blev jag så grymt sugen på att uppleva denna folkfest igen. Esa och jag tog i hand samma kväll på att springa nästa år. Igår fick jag sms på Esa’s anmälningsbekräftelse. Nu är även jag anmäld. Ska bli superkul! Några träningsmil på asfalt ska jag väl mäkta med:-)
Nu ska jag och Esa dra ner till Hagaparken och springa Parloppet. 5 km så fort vi kan! Whish us luck!!!:-)