dollablog

I november sprang jag en mara i Hammarbybacken. Då gav den mig kramp i varenda muskel i benen efter ca 35 km. Då lovade jag att komma tillbaka till dig min käre backe, och ta dig hela vägen till mål. I lördags gjorde jag det. Visst en tävling på bara 3,3 km. Men ack så jobbig då man hela tiden ligger på mjölksyragränsen och pulsen nära max. På ett sätt är dessa korta lopp jobbigare än långa. I lördags var det då dags för en av mina favorittävlingar under hela året Stockholms Brantaste. Det var varmt som attan denna dag. Men har känt mig stark på sistone och var förväntansfull. Så rolig tävling med många deltagare och mycket publik. Starten gick och jag kom iväg hyfsat bra i ett kontrollerat tempo uppför första stigningen. Tog rygg på dom i täten och kom upp på toppen i tätgruppen. Första nedförsbacken är min akilleshäl. En brant hård grusväg där ledaren bara rullade ifrån mig med säkert 30 meter. Gick ändå rätt hyfsat och var delad tvåa i botten. Nästa stigning är uppför liftgatan. Jobbig men jag gillar´t! Kom ganska snart ikapp ledaren och var efter halva backen i ledning. Svårt val här. Man måste ju trycka men måste också spara lite krafter inför nästa långa flackare nedförslöpning som går runt själva kullen. Matade på i ett lagom tryck och märkte att det räckte till att få en lucka uppe på toppen. Bestämde mig för att inte titta bakåt men var rätt säker på att någon skulle komma ikapp på vägen till botten. Men ingen kom ikapp och jag kunde inta sista stigningen i ledning. Även att jag är rejält trött i detta läge är det ändå skönt med stigningen som väntar då jag på förra lyckades springa ifrån dom andra. Esa stod och skrek att jag hade en bra lucka bakåt, så det var skönt:) Nu är det inget mer tramsande med ransonering av krafter. På toppen går vi i mål, så det är bara att köra! Ut med allt! Sån underbar känsla att som ledare i loppet påhejas av hundratals människor som står och skriker och applåderar! Mia var på plats hejade på. Hörde en annan stark röst som jag inte såg vem det var då jag hade fokus mot toppen. Han skrek ”Du är dubbelt så gammal som dom där bakom men dubbelt så snabb” Jag log inombords av den fina kommentaren och lite av stolthet. Ja man är ju inte purung längre… Men än kan gubben.

Målet i sikte

Jag kom i mål som segrare i mitt favoritlopp. Tiden blev 15.07. Har väl inte undgått någon som följer denna blogg att jag gillar backlöpning.  Så gött att på riktigt bevisa att jag är helt ok på denna form av löpning. Nedförs är sämre men jag tar mig ändå där också. I år var motståndet inte lika svår som förra året då jag kom 8:a. Ingen Anders Kleist som segrat de två föregående åren. Han hade ju självklart sopat mattan med mig. Det vet jag. Men något jag kan relatera till är min egna tid från förra året. Jag hade 21 sekunder bättre tid i år. Och värmen var klart mer tryckande. Värme försämrar prestationen en hel del. Så jag är självklart supernöjd!:)

Och fina priser var det som vanligt också. Fick pris både som vinnare och pannbenspris som visar att jag hade snabbast tid uppför sista stigningen. Prisutdelningen drog ut lite på tiden så jag fick slänga mig in i duschen när jag kom hem och dra direkt till Tranan för att inte komma alltför sent till jobbet…)

En vattenskål med min småländske polare Markus efter loppet. Han förbättrade sin tid rejält från föregående år trots värmeböljan. Är det månne för att även han börjat springa i cykelkeps? Nä, mer trolig är nog att han bor 20 meter från Strutsabacken i Huskvarna:-)

Ett stort tack till Mia, Esa och alla ni andra som hejade fram mig i detta roliga lopp!:) Pussokram på er!

I går sprang jag Springcross 18 km terrängtävling på norra Djurgården. Området där jag har en av mina favoritrundor i skogen. Tävlingen gick dock på dom vanliga breda terrängspåren. Dom hade gjort om banan en del i år. Till min glädje var den något tuffare än övriga år. Korta hyfsat branta uppförs och ännu brantare nedförs tar ut sin rätt till slut. För min del framförallt nedförs sliter rejält. Första 6-kilometersvarvet av tre gick rätt fort. Men kändes ändå ganska kontrollerat. Jag låg i en liten grupp bakom ledargruppen där herr Uhrbom och några som sprang 12 km höll till. 12 km-gruppen startade samtidigt som oss. Men efter 4 km gick jag loss lite från min grupp och sprang sedan solo hela vägen. Andra varvet försökte jag hålla uppe trycket men sparade lite på krutet inför sista. Hade en kille som sprang 12:an en bit framför som morot. Sista är det ju bara att trycka allt! Kändes hur bra som helst:-) Och jag kom in som 2:a på tiden 1.07.11. Jag var ca 2 minuter och 30 sek efter Fredrik Uhrbom som antagligen hade tävlingen som ren träning. Han vann 6-kilometersklassen 1.5 timma innan vi startade 18-kilometersklassen…..) Men så är han en av Sveriges bästa löpare också. Alltid kul när någon riktig höjdare är med som man kan jämföra sig med. Vet dock att han hade kunnat springa fortare om han velat. Men ändå:-) Roligt är det att det känns som jag har höjt mig ännu lite mer i år än föregående år! Mindre roligt var det när min väska med ombyte och extra löparskor var borta när jag svettig och frusen ville byta om efter loppet! Det var bara att jogga hem till Vasastan igen för att hålla uppe värmen. Och att det står i resultatlistan att klubben jag springer för är Stockholm…? Brukar alltid vara extra noga att fylla i min klubbtillhörighet som är Lekeryd-Svarttorps SK. Denna min moderklubb håller jag kärt om hjärtat. Och så är det enklare för klubbens eldsjäl och statistikexpert Harald att leta i resultatlistan:-) Sorry Harald!
I Springcrossvideon är det i slutet några sekunders intervju när jag summerar banan. Fråga….? Pratar jag inte fortare ( läs mindre långsamt) än vanligt då jag har 180 i puls???

Då är årets första löplopp gjort. Och vilken dag! Soligt, torrt och över 10 plusgrader. Ja, mycket bättre förhållanden får man leta efter. Premiärmilen 10 km mestadels asfalt och lite grus gick av stapeln i söndags. Loppet går på en 5 km-slinga som vi springer två varv ute på norra Djurgården. Har ju inte hunnit med så värst många löppass efter skidsäsongen. Och det har inte känts mer än ok då jag ökat takten på dom få fartpassen jag gjort. Men denna tävling är väldigt tidigt på säsongen. Så den tar jag mest som träning. En hel del av den svenska löpareliten brukar vara med. Så även i år. Placeringen brukar därför inte se jätteimponerande ut för mig. Förra året kom jag 53:a med en för mig fullt godkänd tid. Men i år gick det ännu bättre:-) Kändes väldigt lätt i steget i början och låg på kilometertider runt 3.25. Tänkte att jag tappar säkert lite fart på andra varvet då jag självklart är tröttare än på det första. Men höll ihop det bra hela vägen. Och jag kom in som 27:a. Tiden blev 34.15. Det innebär 3.25/km. Så grymt nöjd med ett sånt lopp så här tidigt på säsongen! Jag hade 1 minut 25 sekunder bättre tid än förra året. Då ska jag komma ihåg att det inte var lika bra väderförhållanden då. Men en klar förbättring oavsett från förra året. Ja det känns grymt skönt att veta att jag ligger omkring den kapaciteten som jag vill och hoppas att jag ska ha. Med lite mersmak till och med:-) Nu har löparsäsongen dragit igång. Nu kör vi!!!

Lite splittrade tankar om det här med Vasaloppsanmälningen…. Kul att skidintresset är större än någonsin. Men det här är ju på gränsen till löjligt! Eller det ÄR löjligt! Sitter med två datorer för att inte missa en plats till nästa Vasa. Vid kl 09 då anmälningen öppnades kom jag inte in på sidan. Trodde det var fel på vårt internet, men det visade sig att sidan i år igen krashat p.g.a. för hårt tryck. Den öppnades igen kl 10. På drygt en minut tog alla platser slut! Jag lyckades få en. Brorsan missade:( En biljett köpes gärna!!!