Över påsken var jag och Mia i Härjedalen och hälsade på svärföräldrarna i deras lägenhet. Erkänner att jag var lite skeptisk då vi hade 5 mil kvar och knappt en snöfläck på marken. Men väl framme var det helt underbara förhållanden! Mycket snö och sol i princip hela tiden:-) Denna gång var det inget träningsläger utan mer snowboard och lite ut och glida på längdlaggen som gällde. Testade faktiskt skimo (slalomskidor med lösgörande häl som man går uppför backarna med hjälp av stighudar som man sedan tar bort och åker ner på vanligt sätt) för första gången. Har varit supersugen att testa detta då jag vet att många bergslöpare kör detta vintertid. Tror dock att just dom som tävlar i detta har liiite smidigare grejer än vad jag hyrde…) Fick här mitt första skavsår på 20 år. Intressant hur kroppen funkar egentligen. Som van backlöpare hade jag inga problem med benen då jag gick uppför. När jag sedan för första gången på 25 år ska åka slalom på ”vanligt” sätt nedför, stumnade benen efter 15 sekunder!!! Ja det ligger mycket i klyschan ”du blir bra på vad du tränar”. Dom här dagarna var helt magiskt sköna med fjälliv, god mat, gott vin, våfflor med hjortronsylt och soligt väder. Längtar redan tillbaka!

Luftade mina nya Salomon Sense Ultra i soptippsbacken idag.

Nu är jag tillbaka i Stockholm igen och fortsätter med min löpträning. Det känns helt ok. Varvar min vanliga skogs och backlöpning med några asfaltsmil för att vänja kroppen inför Stockholm Marathon. Men först ut är det Springcross på norra Djurgården nästa helg. Sedan vill jag gärna köra Stockholms Brantaste veckan innan maran. Blir lite schizofren träning inför dessa lopp. Ett 3,3 km backlopp i Hammarbybacken och ett 42 km flackt asfaltslopp i innerstan. Omväxling förnöjer:)

Alltid lika nöjd efter ett av mina favoritpass 10 x tippen. Nöjd också att nya tröjan från Team Nordic Trail matchar en av alla mina cykelkepsar.

Då jag tävlar ganska sparsamt har jag möjlighet att träna grenspecifikt inför varje lopp. D.v.s. Har jag ett tufft terränglopp tränar jag mycket i tuff terräng. Har jag ett flackt millopp tränar jag i sådan terräng. Tar dock aldrig bort mer än ett terrängpass i veckan för att träna inför ett flackt asfaltslopp. Eftersom jag sällan har dessa lopp som ett stort mål. Det är i tuff terräng jag vill vara bra. Men jag är helt säker på att jag har väldigt mycket nytta av att köra flacka millopp ibland. Det är en form av maxad tröskelträning och hårdhetsträning då jag ligger väldigt nära gränsen hela tiden. Det har gjort mig lite snabbare och hårdare.

Med olika sorters tävlingar i antågande kan en vecka se ut ungefär så här:

Ett rejält backintervalpass
( med tanke på Sthlm brantaste)

Ett lite flackare intervallpass
( med tanke på snabbhet och teknik)

Ett tröskepass 10-15 km i blandad terräng (med tanke på Springcross)

Ett längre snabbdistanspass 20-25 km asfalt/grus ( med tanke på Sthlm mara)

Ett lite lugnare backigt terrängpass med pulshöjningar i stigningarna. 1.30-2.00 timmar (because I like it och ett bra grundpass)

Eftersom det är rätt mycket kvalitetsträning som jag tror mycket på, är det för mig viktigt med uppvärmningsjogg, nedjogg och stretching. Med detta upplägg får jag med mycket syreupptagningsträning och uthållighet. Sedan ska jag ju självklart öka lite i distansen inför maran. Och längre fram längre rundor i skogen inför Axa fjällmaran. Men det kommer.
Ja detta är målet ungefär. Inte alla veckor som blir just så här. Beror ju på livspusslet också. Och shit….. ska ju cykla Vätternrundan också! Har inte ens en cykel ännu….)