dollablog

Robban, jag och bror efter loppet

Äntligen!!! Ett lopp som gick min väg:-) Efter några år då något gått fel, fick jag till allt i år. Jag hade ju målet att komma topp 500. och det blev nästan (253:a) halva det! Bra glid och fäste, inget strul och bra form. Startade i andra ledet. d.v.s tredje om man räknar med elitledet. Första backen vet jag sedan innan går lusigt och får även stå stilla ibland av stockningen. Men fick till en hyfsad backe. Och sedan i första nedförsbacken märker jag att jag har bra glid under skidorna. Kanske inte mycket bättre än folk runtomkring. Men absolut inte sämre. Då efter bara några km. När första backen är avklarad utan strul och skidorna glider bra. Då känns det som att halva loppet är gjort! Då har man ”bara” 86 km som man får hoppas att kroppen har en bra dag. Och det hade den. Stakåkningen som jag jobbat hårt med funkade grymt. Tog placering efter placering. Och efter Mångsbodarna fick jag syn på en välbekant ryggtavla. Det var brorsan (266:a) som startat i ledet framför mitt. Snacka om psykologisk energiboost! Vi åkte tillsammans ett tag. Men han tappade tyvärr lite i några uppförsbackar innan Evertsberg. Hade varit kul att köra resten av loppet med honom. Det skilde som mest 1.30 min mellan oss. Med en stark avslutning av bror skilde det 1.05 till min fördel i mål. Kände mig pigg (allt är relativt) under hela färden. Fick bra klungor att åka i. Även om jag är lite väl otålig ibland och bara vill framåt fortare…) Vad jag menar är att ibland tjänar man inte något på att gå upp och dra. Ibland tar man sig fram lika fort genom att ligga bakom och utnyttja den framförliggandes vindplöjning. Men alla ska göra sitt och gå upp och dra ibland tycker jag. Och vid Eldris då det är knappt en mil kvar och energidepåerna börjar bli tomma, går man på ångorna och köttar på bara. Och denna underbara målportal i Mora då man passerar den och vet att i dag har det gått riktigt bra. Det är en häftig känsla! Då har alla pengar och tid det tagit att förbereda sig på lönat av sig. Och DET är än känsla som inte går att förklara. Den måste upplevas! 🙂
Pussokram från en tillfredställd Vasalöpare!

I söndags åkte jag Bessemerloppet i Högbo. Det är ett 52 km långt lopp med stora likheter med Vasaloppet. Mycket stakåkning och några kortare uppförsknixar att ta sig uppför. Vi åkte tre varv på en dryg 17-kilometersslinga. Det finns väldigt få nedförsbackar att vila på, så det gäller att ligga på nästan hela tiden. Startade tyvärr långt bak i fältet så det blev lite stockning i början. Märkte direkt att glidet inte var till min fördel. Åkte upp mig en del dom första kilometrarna och hittade till slut en klunga som hade lämplig fart. Men det sög som attan under skidorna i början och fick verkligen kämpa för att hänga på. Och var tvungen att släppa delar av klungan. Hade inget bra första varv. Instämmer helt med min polare Esa då han sade ”Det här blir en lååång dag” då vi åkte bredvid varandra och hade samma valla som mig. Men på dom andra varven hade det blivit lite mer isigt i spåret. Märkte att skidorna gled lite bättre då. Kämpade på så gott jag kunde men låg alldeles för mycket för mig själv för att det ska vara optimalt. Man kan spara väldigt mycket krafter på att ligga bakom en annan åkare. Men hittade inga bra ryggar att följa. Antingen ansåg jag att dom åkte för sakta eller så gled dom ifrån mig för mycket för att jag skulle kunna hänga på. Dom få uppförsbackarna som var gick bra som vanligt. Åkte upp mig lite för varje varv som gick. Och det hela slutade med en 32:a plats. Kändes ändå ok på slutet då jag tog en del placeringar. Men det var ingen toppeninsats direkt. Däremot en fantastiskt bra genomkörare inför Vasaloppet! Nu blir det sista finslipet inför Vasan. Ska bara försöka få ihop Schemat med träning, jobb och tv-tider för stundande Skid-VM:-)

Ja då är vinterns första lopp genomfört. Värmdöloppet (42 km enligt min gps). Perfekt väder med sol och någon minusgrad. Och vilken bana dom hade fått till! Nu när all snö är borta inne i stan hade jag inte några större förhoppningar om banan. Men det visade sig att det fortfarande ligger hyfsat med snö ute i Värmdöskogarna:) Banan var på drygt en mil och det var riktigt fina spår. Arrangörerna har verkligen gjort ett superjobb med allt från preparering till drickalangning. Vi åkte fyra varv och med ett startfält på ca 800 åkare blev det en hel del varvningar av långsamare åkare. Men det var inga större problem då det var flera spår att välja på under hela rundan. Blir dock lite sur på en del av mina kombattanter som åkte i samma klunga som mig. En del skriker på dom stackars omvarvade motionärerna som om det gällde liv och död då vi ska åka om dom. Tyckte lite synd om dom då mina arga medtävlande ska förbi dom. Visst, tävlingsdjävulen väcks även i mig under lopp. Men nån j….a måtta får det väl ändå vara! Det är inte direkt VM-medaljer vi slåss om. Hur gick det då för mig i årets tävlingspremiär? Jo tack, helt ok tycker jag. Låg i klungan som slogs om plats 10-15 ca. Min käre vän Esa låg också i denna klunga. Ingen kan anklaga oss för att inte vara jämna i alla fall. Kändes bra under större delen av loppet. Var uppe och drog i klungan lite då och då . Men 3 st fall tog på energin. Första någon minut efter starten efter tilltrasslande med andra åkare. Andra i en nedförsbacke helt på egen hand i en isig kurva. Tredje i en saxbacke då någon bakom var på min skida. Fallen tillsammans tog nog inte mer än dryga halvminuten. Men dom tar energi då man blir stressad och ska jaga ikapp klungan igen. Men bara man kommit ikapp igen hinner man återhämta sig hyfsat fort igen. Men om jag kan sluta låta bli att trassla till det, kan jag ju lägga energin på att spräcka klungan istället. Gjorde ett försök dom sista kilometrarna. Men blev omåkt av några åkare innan upploppet började. Det slutade med en 14:e plats på tiden 2,00,26. 3 sekunder efter Esa som kom 12:a. Över lag är jag nöjd och kände mig stark. Stakningen som jag haft svårt för känns bättre och bättre. Men nu får jag sluta att ramla alltså! Tack till arrangörerna för bra organisation och spår! Tack Esa för preppning av skidorna! Och tack vädret! Och till alla ni som skriker helt galet på omvarvade åkare vill jag bara säga… Kom ner på jorden och skärp er!!!