Robban, jag och bror efter loppet

Äntligen!!! Ett lopp som gick min väg:-) Efter några år då något gått fel, fick jag till allt i år. Jag hade ju målet att komma topp 500. och det blev nästan (253:a) halva det! Bra glid och fäste, inget strul och bra form. Startade i andra ledet. d.v.s tredje om man räknar med elitledet. Första backen vet jag sedan innan går lusigt och får även stå stilla ibland av stockningen. Men fick till en hyfsad backe. Och sedan i första nedförsbacken märker jag att jag har bra glid under skidorna. Kanske inte mycket bättre än folk runtomkring. Men absolut inte sämre. Då efter bara några km. När första backen är avklarad utan strul och skidorna glider bra. Då känns det som att halva loppet är gjort! Då har man ”bara” 86 km som man får hoppas att kroppen har en bra dag. Och det hade den. Stakåkningen som jag jobbat hårt med funkade grymt. Tog placering efter placering. Och efter Mångsbodarna fick jag syn på en välbekant ryggtavla. Det var brorsan (266:a) som startat i ledet framför mitt. Snacka om psykologisk energiboost! Vi åkte tillsammans ett tag. Men han tappade tyvärr lite i några uppförsbackar innan Evertsberg. Hade varit kul att köra resten av loppet med honom. Det skilde som mest 1.30 min mellan oss. Med en stark avslutning av bror skilde det 1.05 till min fördel i mål. Kände mig pigg (allt är relativt) under hela färden. Fick bra klungor att åka i. Även om jag är lite väl otålig ibland och bara vill framåt fortare…) Vad jag menar är att ibland tjänar man inte något på att gå upp och dra. Ibland tar man sig fram lika fort genom att ligga bakom och utnyttja den framförliggandes vindplöjning. Men alla ska göra sitt och gå upp och dra ibland tycker jag. Och vid Eldris då det är knappt en mil kvar och energidepåerna börjar bli tomma, går man på ångorna och köttar på bara. Och denna underbara målportal i Mora då man passerar den och vet att i dag har det gått riktigt bra. Det är en häftig känsla! Då har alla pengar och tid det tagit att förbereda sig på lönat av sig. Och DET är än känsla som inte går att förklara. Den måste upplevas! 🙂
Pussokram från en tillfredställd Vasalöpare!