Jag älskar träningspass som är utöver det vanliga. Det behöver inte innebära ett pass med perfekt temperatur och klarblå himmel. Utan som idag, då det snöade och blåste ordentligt. Drog till Hagaparken för en kortare runda och började den vanliga rundan i skogen. Men kom på att vägen runt Brunnsviken (som annars tyvärr plogas och sandas på många partier) borde ju vara åkbart då det snöat så mycket idag. Och det funkade hur bra som helst även på asfaltsdelarna som var igensnöade. Efter halva rundan när det bär hemåt igen blev jag varse att det blåser en j…a motvind idag. Och det börjar mörkna också. Just då… när folk antagligen tänker att det där ser riktigt bistert ut att vara ute och åka skidor nu. Då tycker jag att det är som roligast. Det känns som en oövervinnerlighet på något sätt. Stigen är igensnöad. Det är trögt före. Och nästan helt nattsvart på himmelen. Även om det inte är någon fara på taket så får jag en form av överlevnadsinstinkt i mig. Och känner att jag orkar hur mycket som helst. Dom passen ger mig så mycket. Antagligen mer psykiskt än fysiskt. När jag var tillbaka till start hade det snöat så mycket mer att jag än en gång kunde åka skidor på Upplandsgatan och ända fram till dörra. Tog vägen förbi Odenplan och restaurang Tranan där jag jobbar och sa hej med skidorna på fötterna.
Gäller att passa på när tillfället erbjuds!