Ja då är vinterns första lopp genomfört. Värmdöloppet (42 km enligt min gps). Perfekt väder med sol och någon minusgrad. Och vilken bana dom hade fått till! Nu när all snö är borta inne i stan hade jag inte några större förhoppningar om banan. Men det visade sig att det fortfarande ligger hyfsat med snö ute i Värmdöskogarna:) Banan var på drygt en mil och det var riktigt fina spår. Arrangörerna har verkligen gjort ett superjobb med allt från preparering till drickalangning. Vi åkte fyra varv och med ett startfält på ca 800 åkare blev det en hel del varvningar av långsamare åkare. Men det var inga större problem då det var flera spår att välja på under hela rundan. Blir dock lite sur på en del av mina kombattanter som åkte i samma klunga som mig. En del skriker på dom stackars omvarvade motionärerna som om det gällde liv och död då vi ska åka om dom. Tyckte lite synd om dom då mina arga medtävlande ska förbi dom. Visst, tävlingsdjävulen väcks även i mig under lopp. Men nån j….a måtta får det väl ändå vara! Det är inte direkt VM-medaljer vi slåss om. Hur gick det då för mig i årets tävlingspremiär? Jo tack, helt ok tycker jag. Låg i klungan som slogs om plats 10-15 ca. Min käre vän Esa låg också i denna klunga. Ingen kan anklaga oss för att inte vara jämna i alla fall. Kändes bra under större delen av loppet. Var uppe och drog i klungan lite då och då . Men 3 st fall tog på energin. Första någon minut efter starten efter tilltrasslande med andra åkare. Andra i en nedförsbacke helt på egen hand i en isig kurva. Tredje i en saxbacke då någon bakom var på min skida. Fallen tillsammans tog nog inte mer än dryga halvminuten. Men dom tar energi då man blir stressad och ska jaga ikapp klungan igen. Men bara man kommit ikapp igen hinner man återhämta sig hyfsat fort igen. Men om jag kan sluta låta bli att trassla till det, kan jag ju lägga energin på att spräcka klungan istället. Gjorde ett försök dom sista kilometrarna. Men blev omåkt av några åkare innan upploppet började. Det slutade med en 14:e plats på tiden 2,00,26. 3 sekunder efter Esa som kom 12:a. Över lag är jag nöjd och kände mig stark. Stakningen som jag haft svårt för känns bättre och bättre. Men nu får jag sluta att ramla alltså! Tack till arrangörerna för bra organisation och spår! Tack Esa för preppning av skidorna! Och tack vädret! Och till alla ni som skriker helt galet på omvarvade åkare vill jag bara säga… Kom ner på jorden och skärp er!!!