Efter 15 sekunders svärande så börjar jag le för mig själv då jag för andra dagen på raken springer tillbaka till skogen för att hämta upp saker jag glömt. Jaja, får se det som några extra fina kilometer i benen tänker jag. Skogsstretching är skönt i solen istället för att göra det hemma i lägenheten. Farligt dock att lägga saker man burit med sig under turen (t.ex. nycklar ) på marken under tiden man stretchar. I samma dagar bevittnar jag kenyanskan Beatrice Chepkoech springa fel på 3000 m hinder på vm-finalen. Hur är det möjligt? tänker jag i stundens hetta. Hon är dessutom favoriten i finalen och gjort det här med 3000 m hinder rätt många gånger. Kommer också ihåg Johan Olssons ord efter felkörningen på 15 km fristil inne på skidstadion under OS i Vancouver 2010. ”Jag är skidåkare. Inte orienterare”. Till Johans försvar så är det dock ibland lite rörigt med alla avgränsningar vid varv och målgång. Men men… Tränat inför OS i flera år och inte rekat stadion tillräckligt? Tänkte jag då. Chepkoech har inte riktigt dettta att skylla på då de alltid springer av det vanliga varvet inför vattenhindret. Men är sådana här misstag möjliga? Absolut om ni frågar mig. Varför? Trötthet, press, stress, nervositet, mänskliga faktorn, bökande medtävlare som är omkring dig närmre än dina egna tankar. I mitt eget fall kan jag inte förklara det bättre än att jag är rätt så disträ därute i solen då jag njuter liggandes på en slät stenhäll efter ett rejält pass. Passar det bättre med vitt än rött till maten ikväll? Eller kanske en bärs? Var det ikväll 5000 metersfinalen är? Därnere kommer ju Mia med Olle sovandes i vagnen. Mia!!! Häruppe! Tar upp vattenflaskan. Missar nycklarna som jag medvetet lagt så att de vidrör vattenflaskan för att INTE glömma dom igen. Hur är det möjligt??? Tur att jag har ben som kan kompensera huvet emellanåt…