Vilken träningsvecka

På väg tillbaka kanske?

Det har ju inte varit så mycket att skriva om på sistone som handlar om konditionsidrott. Mycket förkylningar i vinter och lite småskador på våren har stoppat mig från både Vasalopp och löptävlingar. Sprang dock Stockholms Brantaste i slutet av maj. Kom 5:a (i min klass. 6:a totalt då jag blev slagen med 5 sek av grymma tjejen Yoie Bohlin) med en tid som jag måste vara nöjd med. 25 sek sämre än bästa tiden jag haft.

Esa och jag innan start på Stockholms brantaste. Bilden tagen från sthlm brantaste facebooksida.

Men denna vecka eskalerade det med både träning och inspiration.

Erik och jag på fina Djurgården

Efter en bra inledning på veckan med några bra pass som inte gjorde ont i min senaste skavank i mina vader, så hörde jag av mig till Erik Wickström som har en blogg jag följer. Han är en konditionsmångsysslare men framförallt längdskidåkare av hög rang. Småbarnsfar och hårt arbetande i egna företaget som han är, radar han upp topp 50 platser på Vasaloppet (25:a som bäst tror jag) och spöar oftast en del heltidsproffs. Han var uppe i Sthlm i torsdags. Och vi tog en fin tur på rullskidorna på Djurgården. Aldrig åkt rullskidor där innan faktiskt. Men det var väldigt fint. Mötte t.o.m Carl-Philip med barnvagn… Enligt mig.. Erik var skeptisk till detta påstående..) Har inte pratat med Erik så värst mycket innan men jag följer hans blogg och det är alltid lika kul och intressant att lyssna på honom. Mitt första rullskidpass för säsongen. Så när det ska ut och åkas med elitskidåkare så tog jag lite snabbare hjul än vad Erik hade. De fem spurterna han tyckte vi skulle lägga in i passet visade dock att jag inte hade en chans ändå:)

På torsdagkvällen skulle jag få skjuts ner till Småland av Holavedarna Palle, Arvid och hans far. De var på besök i Sthlm för att Arvid skulle springa SM på 10 km asfalt. Och som han gjorde det! Han hade som mål att springa under 32 min för första gången. Han kom i mål som 13:e man med tiden 31.56. Grattis till pb på denna bana med Västerbron som ingår i sträckningen. Ej så lämplig för pb direkt. Även Esa ställde upp i M40-klassen. Imponerande att med en hel del mer kilo i muskler på kroppen än tidigare, springa på 39 min. Käre Esa har lite bytt bana och kör stenhård crossfit nuförtiden. Därav alla extrakilona i muskler. Vägen hem till Småland går fort  då man har följeslagare med samma intresse i bilen. Fredagen blev träningsfri då vi firade min brorsdotter Fannys examen.

Till skogs med fint och snabbt sällskap

På lördag förmiddag var det långpass med Holavedarna Arvid och Oskar. Dryga 25 km med en del höjdmeter väntade denna soliga juniförmiddag med två löpare som är snabbare än mig. Vi hade dock ett behagligt långpasstempo ända till vi skulle inta den beryktade Lyckåsbacken. De pratade som om det var bestämt på förhand att nu skulle vi trycka på lite. Inte helt förvånad över detta ställer jag ju självklart upp på en farthöjning i en backe. Men där fick jag vika ner mig. Arvid är ju Arvid som springer milen under 32 min. Och Oskar som bestigit berg i fjällen med skidor hela vintern får liksom bättre löpteknik ju brantare det blir. Sist upp till toppen var jag ändå den som flåsade hårdast efter dessa knappa 10 minuters fartökning.

Holavedarna Oskar och Arvid
framför både Landsjön och Vättern

Glömde min kräm jag ibland kommer ihåg inför långpasset

De tog med mig på en riktigt fin runda runt Kaxholmens omnejder med fantastiska vyer över både Landsjön och Vättern. Tack för en fin tur pojkar!

Bror och Viggo efter turen från Ölmstad

Sen hem till morsan för lite häng i trädgården, lite trädgårdsysslor och senare grillning med morsan, bror och Viggo som åkt rullskidor och inlines från Ölmstad.

I väntan på grillmat. Utsikten går inte av för hackor. Ännu bättre från balkongen högst upp.

Misstänkte att jag skulle ha tidernas träningsvärk på söndagen efter passet med de snabba pojkarna. Men inte en tillstymmelse??? Ok! Lite trött i benen kanske, men inget annat. Veckan innan hade jag träningsvärk i dagar efter en fartökning på 3 km asfalt. Men nu? Inget?

Vy över Vättern från toppen av Strutsabacken

Så det blev till att inta Strutsabacken 10 gånger uppför. Jag kanske är på väg tillbaka?

Viggo efter fotbollsmatchen. Vilka kämpar!

Denna vecka som gått i idrottens tecken avslutades på söndagskvällen då vi åkte till Bankeryd för att se på idrott då den är som bäst. Viggo och hans lag pojkar 04-06 från Ölmstad skulle möta Bankeryd i en fotbollsmatch. Tror det stod ca 13-0 till Bankeryd då Viggos lagkamrat i slutsekunden slog till med en rökare rakt upp i krysset. Och den glädjen! Efter matchen tackade Öis lag publiken genom att springa emot oss och vråla som om de vunnit VM. Helt obrydda om att de just fått stryk med ganska övertygande siffror. Det är så det ska vara. Alla som tar idrott på lite för stort allvar i framförallt unga år borde få se en sådan här match! Tack för uppvisningen Öis:-)

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Vilken träningsvecka

  1. Markus Q. skriver:

    Härlig läsning! Hör av dig om du är något i Hva i sommar och vill ut på staktur. Trevlig sommar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s