Här är dom. Hjältarna Bror Peter och Stefan Davidsson. Eldsjälar som dom ska va. Foto av brorsdotter Fanny.

Årets viktigaste lopp är så till ända. Inte bara att jag vill springa fort. Det är även hjärtat som brinner klart mest för detta lopp. Bror, tävlingsledaren med radarkompis Stefan visar hur ett riktigt brödrostlopp ska gå till. Dessa två är själva stommen. Men många mer är ju självklart med och fixar på tävlingsdagen. Bl.a. brors och Stefans familjer och mor och Chrille brukar alltid vara med. Då jag hjälpte bror några timmar med snitsling dagen innan och även manuell inläggning av resultat efter loppet… (av två långsamma datorkillar i långsam dator), får man en liten inblick i hur mycket tid dom här lägger ner på detta arrangemang. Och då var jag bara med någon promille av tiden. Förutom säkerhetsåtgärder med vägar som ska löpas över, måste man även göra klart med alla bönder att kor måste flyttas från de ko-stigar som det ska löpas igenom. Ja det är verkligen grusväg, asfalt, elljusspår, kolstubb, ko-stig och småstig som det löps igenom under dessa 13 km. En backig och omväxlande bana som till slut tar musten ur alla.

Bansnitsling varvades med grundkurs i hur man liggandes kan bajsa ute i det fria.

Kossan närmast gav mig (som gärna sätter mig på huk i det fria) en lektion i hur det går till för proffsen. Jag tar in och kommer ihåg. Älskar att vara på landet på riktigt.

På väg mot Berg. Foto taget av Fanny.

Loppet då. Dagarna innan hade jag bränt av de bästa tiderna någonsin på min intervallrunda. Orimligt! Så hade för en gångs skull inget att klaga på med formen. Jag får inte ihop det riktigt eftersom min träningsdos i år är mindre än på många år. Men bara att tacka och ta emot. Var förväntansfull innan och språkade med de andra löparna som många av dom numera börjar bli till vänner. Det beror självfallet på att de flesta känner bror och att de gillar att springa. Men kanske främst på att de är ena riktigt trevliga pojkar. Beroende på det starka startfältet så hade jag rimligt kalkylerat i en 5-6 placering. Och orimligtvis om jag hade samma form som på senaste intervallerna en 3-4 placering.

Starten går och väntar på att självklara vinnaren Oscar Claesson ska sätta upp samma fart som föregående år. Men inte.. Alla rävar och låter gubben d.v.s. mig dra i början. Osäker på detta…?  In i skogen med en massa rävar bakom. Jaja, dom är väl rädda för att springa fel. Jag var ju trots allt med tävlingsledaren i går och snitslade banan. De förlitar sig på att jag hittar. Efter ett par kilometer når vi Siringebacken som är en låååång asfalterad slakmota. Väntar på att Oscar C ska fartöka. Men låter mig att ej förnedras här och alla rävar i rygg på mig hela backen upp. Efter  3 km tröttnar såväl  Oscar C på tempot och glider förbi. Hans skidkompis Johannes hakar på. Och själv bildar jag, Oskar Lund och Arnesson (även kallad världsmästaren efter att ha vunnit några VM i skidorientering) en tremannaklunga om platserna 3-5. Jag anför denna klunga några km till. Men då mitt favoritparti börjar med långa fina uppförsbackar springer Oskar L förbi. Jag och vm hänger på en bit men Oskar är stark idag. För stark för mig uppför. Satan tänker jag. Men måste hålla igen lite. Fegt eller förståndigt? Tror på det sistnämnda.. eller vet det nu i efterhand. En bit från Berg (by som heter Berg med en rejäl backe som på toppen genererar i ett bergspris till förste passeraren) springer även vm förbi och glider ifrån nedför. Håller jämna steg uppför mot Berg men efter sista ko-stigen väntar några km nedförslöpning.

Viggo som sprang 5 km och jag gjorde highfive i år igen då vi möttes i våra båda lopp

Trycker ändå på bra för att vara mig nedför och närmar mig nu Johannes som tröttnat efter att ha hängt på Oscar C och nu blivit omsprungen av både Oskar L och vm. Men lite väl långt fram för mig. In på Öis-gårdens kolstubb som 5:a och kommer i mål på 48.14. Det är 25 sekunder sämre än förra året. Men men. Väldigt nöjd. Det blev ju den rimliga kalkyleringen. Det är ju bara det enda som känns lite… att de flesta tävlingar och pass i år har ju varit nästan orimligt. Tror dock att även denna tid bör ses som orimlig för mig egentligen. Gubben är ju blott 1 min 15 sekunder efter Oscar C som är en väldigt lovande yngling i löparsverige. Men jag har nog blivit lite bortskämd med orimligheten denna löparsäsong. Jag blir varm i själen av det här loppet:) Jag måste också skicka en hälsning till Oskar L:s svåger som från Sthlm nedkommen till Småland över helgen med familj snarast får en chock då jag springer mot mål och han utbrister ”men det där är ju bartendern från Tranan”… Han jobbar tydligen vid Odenplan och tar en bärs i baren hos mig då och då och har inte en aning om att jag springer och kommer från bygderna runt Ölmstad. Hoppas att du hämtat dig från att se barspöket från Tranan på Öis-gårdens kolstubb…)  Tack bror och Stefan med familjer och alla andra för ännu ett Öis-lopp. Och tack mor och Chrille för en fin helg i hembygden.

Mor, jag och Chrille bakom kameran med smörgåstårta. Bara morsans egna är godare.

Ett tips om ni har dötid på Nässjö station. Mitt emot station finns ett Café…shit…tänkte inte på vad det hette… Magisk smörgåstårta!