Lars, jag och Jonas

I går sprang jag Öis-loppet i Ölmstad. Brorsan bor där och var tävlingsledare för detta fina lopp. 12,5 km med 300 höjdmeter skulle klaras av. Har sprungit banan innan med bror. Men fick i fredags lite uppdatering då jag var med och snitslade delar av banan. Brorsan och några till har gjort ett riktigt hästjobb med detta arrangemang. Och med snitslandet av banan. Hade varit många felsprungningar annars…) Det ska även stämmas av med bönderna runtomkring så att grindarna till kohagarna är uppställda under loppet.

Min brorson Viggo in action

Barnen började springa med allt från ett varv runt fotbollsplanen till 1,5 km. Viggo kom in på en fin andraplats på 1,5 km-banan!
I vårt lopp fanns det några namn som brorsan satt upp som favoriter. Orienteraren Lars från Hallby, trevlige Jonas Linderholm som kommer från Ölmstad, men numera bor i Stockholm och springer framförallt medeldistans för Huddinge AIS, Ölmstadsonen Robban och jag själv.

Starten har gått. Jonas, Lars och jag.

De första kilometerna gick på asfalt. Befarade att jag skulle få svårt att hänga Jonas då jag är lite seg i starten och det går på asfalt. Men kändes bra och tog rygg. Avlastade Jonas med dragjobbet lite innan den ca kilometerlånga sega asfaltsbacken började. Låg där i tät och försökte hålla bra tryck. Jonas och Lars hängde på. Då vi efter drygt 3 km svängde in på grusvägen märkte jag att jag oväntat fick en liten lucka. Tänkte att jag kanske springer för fort för mitt eget bästa. Min gps-klocka lämnade jag innan starten då batteriet tog slut. Så hade ingen digital koll på tempot. Men det kändes ju bra, så jag körde på. Efter ca 5 km hade avståndet ökat ytterligare litegrann. Och det är ju här mitt favoritparti börjar med rejäla backar med avslut vid 9 km i Berg där det också fanns ett bergspris att hämta hem.

Jag på väg mot bergspriset

Då backarna började kände jag mig riktigt stark och fylld med självförtroende då jag redan fått en oväntad lucka. Sedan matade jag på i ett jämnt tempo i backarna. Och hade en ledning på dryga minuten vid bergspriset.

Morsan, Mia och Chrille som funktionärer

I Berg fick jag mottaga armbandet som visar att jag tagit bergspriset av min kära fru Mia som stod med morsan och Chrille och servade dricka till oss löpare. Efter dom fina backarna återstod en bit på ojämna kostigar och sedan i princip sluttande nedför på grusväg de två sista kilometerna. Förstod att jag hade en rejäl lucka men var långtifrån säker då jag vet att Jonas är grym på detta parti. Men jag rullade på fint och fokuserade att inte släppa på trycket. Och när sista kilometern började, förstod jag att jag skulle ta hem segern i detta fina lopp.

På väg in mot ett sista varv på löparbanan

Vi avslutade med ett varv runt fotbollsplanen. Och en härlig känsla då jag kom in ensam mot mål i ett fantastiskt soligt höstväder:-)

Målgång och min första seger på låt oss säga…. drygt 20 år! Det var ju inte världens största lopp. Men en del namn fanns på plats som jag respekterar som riktigt duktiga löpare. Så jag är otroligt nöjd med prestationen. Har ju varit mer än nöjd på alla lopp i år. Men detta var en av dom bästa löparkänslorna i år. Kände mig väldigt lätt hela tiden. Sluttiden stannade på 46.10.
Segermarginalen blev nästan 1 min 30 sekunder till Lars på andraplats och Jonas på tredje några sekunder efter.

Brorsan inspurtandes på ett nytt banpers

Skönt att inte göra tävlingsledare bror besviken heller:-)
En väldigt fin och gemytlig tävling som var perfekt arrangerad av eldsjälar från Ölmstad.

Robban, Jonas och jag efter målgång

Tack för en supergrym tävling med trevligt folk och jättefint prisbord som slår de flesta andra tävlingar.
Vi ses nästa år:-)

Jag och Viggo nöjda med våra pallplaceringar efter våra lopp.