Krampande muskler men bara upploppet kvar här

I lördags sprang jag en efterlängtad trailhalvmara i Hellas. Tävlingen ingår i Salomon Trailtour och dom loppen erbjuder lopp med småstig, obanat och kuperad terräng. Precis vad jag gillar och som jag springer till 90% av mina träningspass. Så mycket mer varierande, roligare och utmanande än vanliga flacka asfaltslopp. Så detta lopp var jag verkligen förväntansfull på. Täten med sveriges bästa traillöpare Andreas Svanebo sprang ganska lugnt i början. Hade inga problem att hänga på. Farten ökade för varje kilometer men hängde med till ca 6 km. Då gick Svanebo och Niclas Sjögren loss. Jag och några till följde en bit efter. vid ca 8 km kom de två ledande bakom oss. Dom hade sprungit fel och kommit ikapp oss igen. Det var väldigt svårt att följa den snitslade banan och det blev mycket tvära svängar och stopp för att hitta rätta vägen. Vid 10 km drog dom iväg igen. Jag, Jonathan Alvaeus och Jonatan Thoresson som är en väldigt bra och rutinerad traillöpare bildade en trio. Jag sprang mestadels som nummer tre i denna klunga. Tänkte att om jag släpper kommer jag väl springa vilse härute i skogen. Så det var bara att bita ihop. Thoresson drog nästan hela vägen den sista milen. Jag snubblade och föll ordentligt ett par gånger och fick jaga ikapp. Helt blåslagen idag…) Krampkänslan börjar också komma här. Dels för att det helt enkelt är väldigt krävande för kroppen och dels för vätskebrist. Vätskestationen som var vid varvningen var så väldigt konstigt placerad så man var tvungen att springa en omväg på 10 meter för att komma åt drickan. Och när dom andra hoppar över denna är det ju bara att hänga på. Fick första vätskan vid 15 km. Och det var alldeles för sent. Vid ca 17 km börjar även ljumskarna och armarna krampa. Men biter ihop och hänger med. Supernöjd att kunna hänga på en stor terränglöpare som Thoresson. Men väldigt blåslagen och mör får jag släppa dom vid 1 km från mål. Kommer in på 5:e plats 13 sekunder från 3:an. Tiden blev 1.30.27. Ca 3 minuter efter segraren Svanebo. Otroligt nöjd och stolt att kunna vara så nära dom bästa i landet på den här typen av löpning. Det har ju gått väldigt bra hela säsongen. Och på just sådana här lopp med tuff terräng som jag älskar vill jag också verkligen prestera på. Och det gjorde jag ju:-) Svanebo som hade en ömmande hamstring och sprang fel med knappt en minut hade ju förstås varit lite längre före om allt hade klaffat. Men ändå… Får tacka Thoresson för allt dragjobb. Ja detta är ju nästan något att berätta för barnbarnen…) Ni förstår barn. När morfar/farfar var nästan 40 år fyllda var han bara 3 minuter från Sveriges bästa terränglöpare i en hård halvmara ute i skogen:-) Nu ska jag läka ihop i mitt ömmande knä och händer efter mina fall. Sen är det på´t igen!