Idag har jag upplevt det som är huvudmålet med min träning. Att känna att allt känns så fantastiskt bra! Pigga ben, harmoni i kroppen och känslan att känna sig stark. Resultat i all ära men den här känslan jag hade idag är belöningen för alla timmar jag tillbringar i skogen. Körde ett backigt 2-timmarspass igår. Idag stod backintervaller/tröskel på schemat. Tänkte jag skulle vara lite seg i benen idag. Hade varit helt naturligt i så fall. Men benen svarade så fint i soptippsbacken. Kunde trycka på riktigt bra i alla backar. Och flåset och mjölksyratröskeln var i symbios med varandra:-) På nedjoggen hemåt kände jag att benen ändå kändes pigga.  Då har du väl inte tagit i tillräckligt tänker du… En bra poäng. Men tiderna jag gjorde i backarna sade mig att det gick i bra fart. Och ändå transporteras mjölksyran bort så fort. Och kroppen känns pigg snabbt efteråt. Det kallas bra form! Hoppas behålla denna till trailtävlingen på lördag. Där jag sprang på vägen hemåt kände jag att jag ville tacka. Vem jag tackade vet jag inte riktigt. Kanske skogen, löparguden eller mig själv,,,? Men jag tänkte ”Tack för att jag idag känner mig så stark som jag alltid vill känna mig”