Bilderna är tagna av Mia, Syrran, Esa och sprangdu.se

Då har jag sprungit det roliga, jobbiga, inspirerande Stockholms Brantaste för andra gången! Ja, detta lopps banprofil liknar inte många andra. Måste erkänna att jag varit lite spänd inför tävlingen innan. Jag har ju visat bättre form på alla lopp i år än förra året. Och det beskedet ville jag verkligen ha på detta lopp också. Är det någon löpning jag vill vara bra på, är när det går brant uppför. Vet inte riktigt varför? Tror det är att jag är en gammal tjurig längdskidåkare i grunden. Och när det gör som ondast, då vill jag känna mig starkare än dom andra. Hur ont det än gör önskar jag faktiskt att det bara gick uppför. För där går det väldigt bra. På detta lopp är det ju även två rejäla nedförslöpningar. Och den träningen har jag slarvat med. Jag är rent ut sagt dålig på det. 

Musse och Nicke var några av alla som var på plats och hejade på mig

Jag och min gudson Victor efter målgången

Jag hade en stor skara påhejare på plats. Min fru Mia, Esa och min käre gudson Victor(enligt Esa är Victor grym på att springa i backar), syrran och hennes hund Musse, Nicke min vän och barkollega. Och lite annat folk som jag känner igen. Det var även några i startfältet jag känner. Min småländske vän Markus passade på att springa då han ändå var på en mässa i Stockholm. En stor överraskning var att konditionsidrottsfenomenet och bloggaren Erik Wickström anmält sig till loppet. Han har tränat mig på en träningsdag i Ölmstad och jag följer hans grymma blogg dagligen. Erik sprang in på en fin 3:e plats.

Sista backen. Nicke med kameran i högsta hugg. Hans bilder kommer senare. Har inte fått dom ännu.

Så hur gick det för mig då. Ja, som jag sa var anspänningen på plats innan start. Kände mig stum i benen redan innan loppet. Men det vet jag bara är nervositet som släpper när startskottet går. Följde planen att inte rusa utan att öppna kontrollerat men med tryck. Kändes bra och hade krafter kvar efter första uppförsbacken. Första nedförsbacken som är hyfsat brant gick som jag befarade. Dåligt är ordet! Skönt dock att det var motvind där och inte i uppförsbackarna. Andra uppför gick bra. Tog in på dom flesta framför och hade lite krafter kvar uppe på toppen. Så skönt att ha några som står och skriker på mig uppför. Det gör många sekunder. Andra nedför går runt Hammarbybacken och den är lite flackare. Lite skönare än första. Men också betydligt längre. Tappade en del på dom som var framför. Sen kom jag till botten av sista uppför. Den så kallade pannbensbacken…) Här är man rejält trött redan innan backen börjar. Men då är det bara den backen kvar. Och inget att spara på. Ingen mer ransonering av krafter. Då ska allt ut! Sista backen gick jättebra. Tog in lite på dom som var närmast framför. Men dom var lite för långt ifrån för att jag skulle kunna ta dom. Dom har en tidtagning på den sista backen. Den tiden är inte upplagd i resultaten ännu. Ska bli intressant att se om dom lägger in det i resultatlistan.

Första backen

Andra backen

Tredje backen

Jag kom i mål på 8:e plats. Tiden blev 15.28. Det blev en putsning med 21 sekunder från förra året med liknande förhållanden. Jag hade exakt 30 sekunder upp till tredjeplatsen. Några sekunder närmare suveräne segraren Anders Kleist än förra året. Jag är supernöjd:-)

Målportalen härligt nära

I MÅÅÅÅL! Trött, nöjd och glad! Tack Stockholms Brantaste för en grym tävling. Och tack alla som var och hejade på oss! Idag ska jag vila. Sedan blir det att även träna lite nedförslöpning…)