Jaja, men vad gör man. Ligger ju efter med skidträningen så bara att görat! Kul att det snöar… men bättre det är rejält kallt någon vecka innan så tjälen sätter sig. Mitt planerade längre distanspass på rullskidor blev till ett kortare snabbdistanspass. Anledning: Det var så j…a kallt om fötterna! Jag älskar att träna i konstiga väder och under konstiga förutsättningar. Det blir något mer än ett vanligt pass. Går liksom igång på det. Men… Jag hatar att frysa för mycket! Alltså jag är vad det verkar kallare om fötterna än genomsnittsbefolkningen. Eller har helt enkelt en låg smärttröskel vad gäller kyla. Och när du åker rullskidor med snöblandat vatten som skvätter upp på fötterna och kör igenom vattenpölar med nollgradig temperatur gick det helt enkelt inte att slutföra passet. Att jag till 99% också står och stakar gör att fötterna inte får röra sig så mycket som dom gör då du även använder benen i diagonalåkning och stakning med frånskjut. Istället för planerade rundan runt Edsviken tog jag mitt förnuft till fånga och vände efter 45 minuter med en snabb fart hemåt igen då jag inte kände fötterna längre. Har åkt mycket skidor i 25 graders kyla men aldrig upplevt något värre än idag. Fick vika ned mig för mitt favoritordspråk ”smärtan är oundviklig. Lidandet är frivilligt”. Det som gör ännu ondare är då man står i duschen och fötterna börjar tina upp igen. Nej, frysa om händer och fötter är inget för mig. En liten tröst var att jag stötte på en annan rullskidåkare som gett sig ut i höstvädret. Dock verkade han inte alls lika frusen av snöblasket som jag. Det får bli skoöverdrag på till nästa snöblaskpass!