I går körde jag årets första terränglopp på Norra Djurgården. Ett område där jag tränar väldigt mycket ute i fantastisk obanad terräng. Loppet gick dock på vanliga skogsstigar med varierande terräng. Några riktiga leriga partier, blöt stig och torrare grusväg. Inte jättekuperat. Men lite upp och ner är det ändå. Banan var 6 km. Loppet var indelat i tre olika distanser. 1,2 eller 3 varv. Jag sprang den långa (18 km) varianten med tre varv.

Vi som sprang 18 km startade samtidigt som dom som sprang 12 km. Det var perfekt. För då fanns det många bra ryggar att hänga på. Såg på mina kilometertider på första varvet att det här kanske går lite väl fort för herr Nilsson. Men det kändes så grymt bra så jag tänkte att jag kör så länge det går. Det känns ju bra liksom! Det blev ett ständigt sneglande på varandras nummerlappar som visade om man sprang 12 km eller 18 km. Såg att min lilla klunga var de flesta i 12-kilometersklassen. Hade däremot ingen aning om vilken placering jag hade i min klass.

Svärmor står och hejar på vid sista varvningen:-)

Mia brukar ju vara med och heja på de flesta tävlingar jag springer. I går kunde hon inte eftersom hon var på möhippa. Däremot kom mina svärföräldrar och hejade på. Och svärfar hade med sig kameran och har tagit alla bilderna. Det är alltid en energikick att ha med sig någon som hejar. Det blir något extra att se fram emot på varje varv:-) Vid sista varvningen vek ju 12-kilometerslöparna av in mot mål och jag gick ut på mitt sista varv helt ovetande om placering. Efter att ha legat i en liten klunga blev jag nu alldeles själv. Eller rättare sagt själv på mitt varv. Det var ju en väldans massa löpare som var ute på sitt näst sista varv. Så det blev lite sicksackande löpning runt alla andra löpare. Jag tappade lite fart på sista varvet vilket är helt normalt. Dels för att jag är tröttare och dels för att jag inte kan välja närmast väg hela tiden då mycket löpare ska varvas. Kunde ändå hålla bra tryck. Och när det var några kilometer kvar kände jag att nu finns det inget att spara på. Så det blev fullt blås. Såg på min gps att det här loppet skulle gå väldigt bra. Ännu bättre tid än i fjol trots långsammare förhållande. Och när jag kom in på upploppet hörde jag speakern säga… här kommer Daniel Nilsson in på en fin 3:e plats! Så jag kom 3:a på tiden 1.09.34. Genomsnittsfarten blev 3.52/km. Ja, jag kan bara säga att jag är supernöjd och jätteglad!

Prisceremoni efter loppet. En helt överlägsen Anders Kleist närmast på bilden vann. Men så är han också en av dom absolut bästa löparna i sverige! Kul att få kliva upp på pallen!

Esa och jag efter målgång. Alltid lika skön känsla! Esa har varit lite krasslig men gjorde ändå ett starkt lopp. Med en frisk Esa får jag passa mig! Kul att ha en vän som är lika passionerad för uthållighetsidrotter som jag:-)